”Svensk kriminalvård går igenom en historisk förändring och en expansion som saknar motstycke”, skriver Eric Rosén i en tudelad granskning i Aftonbladet Kultur.

Tidöregeringens straffskärpningar som svar på gängvåldet har fyllt upp de svenska fängelserna, och Rosén skriver att Sverige vid sidan av Turkiet är på väg att ha flest fångar per capita. Nu presenterar allt fler till höger en privatisering av kriminalvården som lösning. Rosén beskriver en talande scen ur Staffan Juléns dokumentär ”Staten och kapitalet” (2018) där Daniel Suhonen frågar pr-gurun och välfärdskapitalisten Peje Emilsson vilken sektor som borde knoppas av härnäst. Svaret kommer snabbt: ”Du kan hjälpa mig att starta privata fängelser.”

Därför är frågan också vad som är fågel och guldägg: är inte den repressiva politiken ett svar på viljan att genomdriva ännu en privatisering, snarare än tvärtom? Kanske ger visitationszoner och borttagen ungdomsrabatt också anledning för Peje Emilsson att skicka sms till Ulf Kristersson om att han har varit duktig, som i fallet med marknadsskolan.

Eric Rosén skriver korrekt att föregångslandet för detta ”Finkan AB” är USA. Därför är det synd att han inte förklarar hur man har gjort där för att fylla sina fängelser.

Enligt landets fängelsemyndigheter sitter nämligen 44 procent av fångarna inne för drogrelaterade brott. Kriget mot drogerna har alltså lyckats – i bemärkelsen att det har fyllt fickorna hos det amerikanska fängelsekapitalet, som får en federal slant för varje intagen individ. Att det inte har minskat bruket, utan däremot skapat en hög narkotikarelaterad dödlighet, samt en illegal drogmarknad för kriminella att bli rika på, inte minst i de centralamerikanska narkostaterna, kan i det ljuset ses som ofrivilliga bieffekter. Därför är det välkommet att president Joe Biden (som själv var med att driva igenom 1994 års straffskärpningar) i två officiella uttalanden beviljat pardon mot fångar som sitter inne för småskaligt bruk och innehav av cannabis.

Sverige går däremot i motsatt riktning, och trappar upp kriget mot drogerna. För ett år sedan (Flamman, 7/2023) skrev jag om regeringens nya proposition (2022/23:53) om skärpta straff mot försäljning av små mängder, och till och med mot ”försök eller förberedelse” till narkotikabrott. Enligt propositionen kunde medborgarna fortsätta använda Whatsapp och Messenger, medan den som använder krypterade samtalsappar riskerar åtal. Regeringens respekt för vår integritet närmar sig alltså noll.

Jag skrev också om betydelsen för kriminalvården:

”Regeringen vill alltså lagföra dem som inte underkastar sig nätjättarna, samt fylla redan överfulla fängelser med problembrukande småförbrytare. Frågan är hur länge vi behöver vänta på förslag om privatiserade fängelser.”

Ändå har både socialdemokratin och Vänsterpartiet hakat på regeringens upptrappade krig mot drogerna, och ropat efter ökad repression som ett svar på gängvåldet – helt enligt manus från Finkan AB. Nu undrar jag bara om Peje Emilsson har sms:at även dem ett tack.