Promenaden hemifrån till Kärrtorps centrum är kort. På vägen dit kunde jag höra kraftiga knallskott och påslagna polissirener på gatorna. På torget skulle det hållas en manifestation mot nazisternas tapetsering av Kärrtorp med rasistisk propaganda; under snabbpromenaden noterade jag hakkorsklottret på gymnasiets väggar. Den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen hade under sommaren och hösten exercerat och tränat marschformationer på Kärrtorps idrottsplats.
Några ungdomar som kallade sig ”Linje 17 mot rasism” tog ett angeläget initiativ och bjöd in till ett möte, där Kärrtorps invånare kunde visa vad de tyckte om nazisternas försök att sätta sitt människofientliga stuk på våra gator och torg.
Jag knallade – något försenad – förbi Turteatern och nerför konsumtrappan till Kärrtorps torg. Där möttes jag av kraftiga knallskott, rök, skrik och barngråt. Människor i olika åldrar, även barn sökte skydd mot de kraftiga smällarna som ljöd som pistolskott. Flaskor kastades av svartklädda, maskerade unga män med påkar, sköldar och knivar. Den fredliga manifestationen hade just blivit attackerad på ett skräckinjagande sätt av trettio nazister från Svensk Motståndsrörelse. Två personer knivskars och fyra personer fördes till sjukhus, varav två poliser. Meningen var naturligtvis att sprida skräck, få folk att huka, hota demokratin.
Det var få poliser på torget från början, men mötesdeltagarna försvarade sig och lyckades faktiskt stoppa attacken och mota tillbaka nazisterna. När polisförstärkning äntligen anlände greps flera nazister. Mötet kunde fortsätta i god stämning utanför ICA och teatern/bion Reflexen med flera tal, musik och sång. Mötesdeltagarna skanderade ”Inga nazister på våra gator”! Uppslutningen på manifestationen blev faktiskt större än de tvåhundra demonstranter som var med från början.
Jag upplevde en känsla av overklighet på det annars så trygga förortscentrumet, tänkte varifrån kommer de här knäppa, militanta terroristerna. Har de inte läst sin historia, känner de inte till något om de grymma, människofientliga tankar, ideologier som låg bakom nazisternas massdödande och förintande av kroppar i ugnar.
Det är inte bara i Kärrtorp som Svenska motståndsrörelsen har dykt upp. På 75-årsdagen av Kristallnatten tågade den militanta organisationen genom Östermalm i en stödmanifestation för det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning. Jag har nyligen läst Kajsa Ekis Ekmans bok Skulden. I den får jag veta att i maj 2013 ligger skulden i Grekland på 165 procent av BNP, arbetslösheten på 27 procent, ungdomsarbetslösheten på 64 procent. I juni 2013 bestämde sig högerpartiet för att stänga den statliga tv:n och radion. 2 800 personer avskedades.
Ett parti på frammarsch i Grekland är Gyllene gryning. Partiet är öppet fascistiskt. Senast fick de 7 procent av rösterna. Hade man frågat folk för några år sedan, vilka är Gyllene gryning? hade de svarat enligt Ekman: Gyllene gryning, vilka då? För den stora massan var de helt okända.
Boken är en intressant och skrämmande läsning.
I dagarna har det blivit mycket tal om en statlig utredning om våldsbejakande extremism, som hårt kritiseras av forskare. Utredningen verkar på det stora hela gå ut på: ”Samma extremism här som där”. I DN påstår en ”kärrtorpsdemonstrant” med namnet Klas: ”Vänsterextremister och högerextremister rök ihop gång på gång. Det var som om de på förväg kommit överens om att träffas och slåss. För mig påminner det om när fotbollsklubbarnas firmor slåss, säger han till DN.
För det första: Det här har den där Klas varit helt ensam om att se. Media har enhälligt skildrat Kärrtorp som en nazistattack. Arrangörerna och deltagarna var vanliga fredliga medborgare som ville ta ställning mot nazism och främlingsfientlighet.
För det andra: Nazistattacken i Kärrtorp slår hål på den aktuella extremistutredningen. Trots utredningens konturlösa innehåll finns det skillnader i politisk extremism. Det verkligt farliga är högerextremismen på våra breddgrader. Det är bara att peka på morden i modern tid: Anders Breivik i Norge; i vårt land har vi mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg, morden i Malexander och Lasermannens terrorkampanj. Historiskt har vi den klassiska nazismen och fascismen i Europa, som nu återigen poppar upp i land efter land.
För det tredje: Om fotbollsfans från AIK och Göteborg ryker ihop får det betecknas som rent våld utan ideologisk inblandning. Det förutsätter väl att fotbollsvåld platsar i utredningen om våldsbejakande extremism. Enligt utredningen behöver man ju inte ta hänsyn till ideologierna bakom våldet – bara till själva det tekniska våldet.
