Man kan säga mycket om orkanen Katrinas framfart och den tragedi som följt i spåren. Men ingen kan påstå att den humanitära katastrof som nu drabbar New Orleans var omöjlig att förutspå eller förhindra.
Orkaner har länge plågat länderna kring det karibiska havet. Så långt är inte mycket att göra. Men det mesta i övrigt är resultatet av politiska val.
USA har en regering som vägrar att skriva på Kyotoavtalet mot global uppvärmning. Resultatet av den globala uppvärmningen i den karibiska regionen är höjda havstemperaturer med en halv grad de senaste 15-20 åren, enligt Sir David King, den brittiska regeringens vetenskapliga rådgivare, som också menar att ”den ökade intensiteten hos orkaner är förknippad med global uppvärmning”.
Jorderosionen är också ett resultat av mänsklig aktivitet: av bebyggelse vid kusten. Bushadministrationen lyfte de bromsande lagar som Clinton lade vid exploatering av kusten. Resultatet har länge varit känt. ”Kusterosion sväljer Louisiana med hastigheten av en fotbollsplan var 30 minut”, rapporterade New Orleans City Business den 14 februari 2005. Erosionen påverkade direkt kustlinjens förmåga att skydda inlandet mot stormar. För varje 2,7 miles av våtmark reduceras svallvågorna med en fot, framhåller Sidney Coffee, assistent till Louisianas guvernör, i en intervju till MSNBC.

Sedan 2002 har fyra orkaner dragit igenom New Orleans. Detta borde ha varit en stad förberedd på det värsta. Men tidigare regeringar och Bushadministrationen har dragit ned på anslagen till New Orleans ingenjörstrupper, översvämningsskydd och projekt för att kontrollera erosionen, trots lokala tjänstemäns vädjan om förebyggande insatser.
I en artikel betitlad ”Did New Orleans Catastrophe Have to Happen?” påpekar Will Bunch i den lokala tidningen Times-Picayune att flödet av pengar till SELA, det projekt som skulle stärka stadens skydd, drastiskt skurits ned efter 2003, på grund av politiska beslut att använda pengarna i kriget i Irak och olika projekt inom Homeland Security. Tidningen har varnat nio gånger sedan 2004 om riskerna för översvämning.
När katastrofen efter alla misslyckanden i underhåll och skydd ändå var i antågande, kunde administrationen ha evakuerat hela befolkningen. I den rapport som solidaritetsorganisationen Oxfam publicerade 2004, Weathering the Storm, tas Kuba som ett exempel på hur människors liv kan räddas. Inför den senaste och värsta orkanen – orkanen Dennis, kategori fem – evakuerades snabbt 1,4 miljoner människor i Kuba. Sammanlagt 16 människor dog, vilket för Kuba betraktas som ett misslyckande. I USA lämnades de som inte hade råd eller möjlighet till ett ovisst öde.
Människor, mestadels välavlönade och vita, lämnade staden i långa bilkolonner. Fattiga, mestadels svarta, människor lämnades kvar. Tusentals är nu döda.
När allt hade misslyckats inträdde, föga förvånande, socialt kaos. Plundringar och våld mot myndigheterna rapporterades. ”Det är som Bagdads innerstad”, sa turisten Denise Bollinger angående plundringen till AP. ”Det är vansinnigt”.

Människor har en stark vilja att överleva och det är svårt att bli förvånad över att de stjäl mat, vatten och förnödenheter för att klara sig. Det finns också uppgifter om att plundringen av tv-apparater för en del drabbade syftat till att köpa sig en biljett ut ur staden. Men det var detta, snarare än den kriminella underlåtenheten att förbereda sig, som upprörde den vita eliten i USA.
Svaret från myndigheterna blev för första gången handlingskraftigt. Louisianas guvernör Kathleen Blanco skickade soldater. ”Dessa trupper är testade i strid. De har M-16 och de är laddade. Dessa trupper vet hur man skjuter för att döda och de är mer än villiga att så göra om det är nödvändigt och jag förväntar mig att de så skall göra.”
Soldater med stridserfarenhet från Irak skjuter på landets egna medborgare i detta katastrofområde. En tydligare bild av vad den nykonservativa politiken är kapabel till att skapa finns inte.
Denna humanitära katastrof är inte bara George W Bush skyldig till. Den är resultatet av systemfel i USA:s politiska och ekonomiska system. Tjernobyl visade upp Sovjetsystemets alla brister i politisk demokrati, samhällsplanering och förmåga att hantera kriser. New Orleans är USA:s Tjernobyl, en härdsmälta av underlåtenhet, politisk cynism och hänsynslöshet.
Om det amerikanska systemet fortfarande är kapabelt att korrigera sin kurs kommer förändringarna att bli omfattande.