Det är knappt två veckor kvar till det norska valet och utgången är inte självklar. Ställningen mellan blocken är jämn, med – just nu – ett litet övertag för den sittande rödgröna regeringen. Det invandrarfientliga och högerpopulistiska Fremskrittspartiet har mobiliserat starkt och på många sätt tagit över Høyres (Norges motsvarighet till Moderaterna) roll. Partiet stöds av många inom det norska näringslivet. Samtidigt finns inget tydligt borgerligt regeringsalternativ. Kristdemokratiska Kristelig Folkeparti har sagt nej till samarbete med Fremskrittspartiet. Venstre, som närmast kan jämföras med svenska Folkpartiet, har tidigare inte velat stödja en regering med Fremskrittspartiet, men har på senare tid lämnat mer svävande besked.
När den nuvarande regeringen, bestående av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti, tillträdde 2005 skrev Flammans ledare : ”Resultatet är nu en regeringsförklaring som är helt fenomenalt radikal sett från svenska ögon” (27/10 2005).
– Nuvarande regeringen startade med mycket entusiasm i ryggen och ett radikalt program, säger Asbjørn Wahl, från organisationen For Velferdsstaten.

Han tycker att den rödgröna regeringen under sin första tid vid makten genomförde en rad reformer och även lyckades ändra tillbaka en del från tiden med den tidigare högerregeringen. Regeringen har tagit krafttag mot social dumpning. Efter förra valet stoppades många privatiseringar i Norge. Bland annat har vattenkraften gradvis nationaliserats efter att regeringen lagstiftat om att inte ge fler utvinningstillstånd till privata företag och inte förnyat redan existerande tillstånd när de löpt ut.
– Sedan stannade det av lite, man höll snarare en stadig kurs än en ny kurs, fortsätter han. Asbjørn Wahl saknar en mer övergripande kursomställning.
– Man har gjort viktiga reformer, men inte tagit något strukturellt grepp. Det har inte heller funnits någon önskan till det från högerfalangen i Arbeiderpartiet. Här har SV varit för svaga med att driva på.
Han ser ett problem i att Sosialistisk Venstreparti inte har tillräcklig förankring i utomparlamentariska grupper i Norge. Och han är lite besviken över att regeringen inte har kunnat komma med fler konkreta radikala förslag inför valet.
– Det får vi, som inte vill ha en högerregering, slita med nu, säger han.

Magnus E Marsdal, norsk journalist och författare till bland annat boken FRP-koden, svensk översättning Högerpopulismen dissekerad, beskriver de gångna fyra åren som till stor del ”business as usual”. Han nämner saker som regeri­ngen lyckats med, som att bygga ut barnomsorgen. Samtidigt som det finns andra områden där regeringen inte har levt upp till sina löften.
– Fattigdomsbekämpningen till exempel. Sosialistisk Venstreparti drev tidigare kravet att ingen ska vara fattig i Norge. Det har helt kommit bort, snarare moraliserar regeringen kring försörjningsstöd, säger han till Flamman.
I finanskrisens spår har andelen fattiga växt i Norge. Debatten inför valet kretsar mycket kring ”arbetslinjen”, framför allt från högersidan, men retoriken återkommer även hos regeringsrepresentanter. For Velferdstaten driver kravet att rättighetsfästa försörjningsstöd, något som enligt Asbjørn Wahl inte fått så mycket respons.
– Istället pratar man om att det ska löna sig att arbeta och vill exempelvis hålla nere nivåerna på sjukförsäkringar.
Ingrid Fiskaa, medlem i SV:s partistyrelse och skribent för Flammans ledarsidor, håller med om att det kunde ha hänt mer på många områden.
– Men allt beror på vad man jämför med. Jämför man med SV:s politik har det hänt väldigt lite men jämfört med tidigare norska regeringar har det aldrig hänt så mycket förut.
SV:s krav att skapa en statlig norm för försörjningsstöd, istället för som idag där försörjningsstöd beslutas på kommunal nivå, vilket har lett till väldigt låga nivåer på vissa håll, har inte vunnit gehör i regeringen. Däremot har lägstanivåerna för sjukpensionerna höjts. Man har även lyckats stärka generella välfärdstjänster. Barnomsorgsreformen är något som även Ingrid Fiskaa nämner.
– Arbeiderpartiet är det största partiet, men på många sätt har det märkts att SV och SP varit i regering. Framför allt när det gäller statligt ägande och offentlig välfärd. Det har förts en starkare vänsterpolitik än vad Arbeiderpartiet skulle ha gjort ensamt, säger Ingrid Fiskaa.

Frågan är hur Fremskrittspartiet kan skörda sådana framgångar. Partiets ekonomiska politik är klassisk högerpolitik, med sänkta skatter och minskad offentlig sektor.
– Två av Norges rikaste personer har tillsammans gett två miljoner kronor i valbidrag till FRP. Du kan tänka dig hur mycket de räknar med att tjäna om Fremskrittspartiet kommer till makten, säger Asbjørn Wahl.
Partiet har fått runt 20 miljoner norska kronor från företag och näringsliv. Att man väljer att stödja Fremskrittspartiet istället för Höyre har troligen sin grund i FRP:s kapacitet att mobilisera väljare. Partiet spelar mycket på islamofobiska och invandrarfientliga tongångar. Partiledaren Siv Jensen blev uppmärksammad då hon för en tid sedan hävdade att sharialagar rådde i svenska Rosengård. Partiet har också gått ut med kravet att minska flyktingmottagandet från dagens runt 1.000 personer per år, till cirka 100.
– Det är skrämmande att det anses som legitimt med de här åsikterna bland dem som stöder FRP ekonomiskt, säger Magnus Marsdal.

Men han och andra som Flamman talat med tror att partiets roll som missnöjesparti, eller dem som står upp för ”den lilla människan” är minst lika viktigt för dess framgångar. Även om det kan tyckas paradoxalt i skenet av FRP:s faktiska politik. Asbjørn Wahl säger att det behövs mer offensiv från vänsterhåll och att man verkligen tar FRP:s potentiella väljare på allvar.
– Ska man bekämpa högerpopulism ska man inte främst försöka bekämpa högerpopulism. Man ska hitta lösningar på människors problem.
Ingrid Fiskaa för ett liknande resonemang.
– Det är lätt att bli rädd för vad som kommer att ske om Høyre och Fremskrittspartiet kommer till makten, men det är svårt att vinna ett val på att skrämma väljare för högern. Istället måste man visa på alternativ.
Hur det går i valet är fortfarande en öppen fråga. Magnus Marsdal påpekar att i princip ingen norsk regering har blivit omvald sedan 1980-talet.
– Partierna ligger så nära varandra. Frågan är hur långt man ska gå till höger och alla regeringar har gjort till sitt projekt att försvara statsfinanserna. När väljare inte ser någon riktig skillnad är det nästan alltid en fördel för oppositionen än för regeringen som ska försvara sin politik.
Ingrid Fiskaa menar att regeringen måste kunna säga ”det här hann vi inte med nu, men vi tar det nästa gång”. Det finns flera frågor som hon hoppas att den rödgröna regeringen ska kunna arbeta vidare med om man får fortsatt förtroende i valet.
– Kampen för lika lön är ett bra exempel. Det skiljer väldigt mycket i lön mellan traditionella kvinno- och mansyrken även om yrkena kräver lika lång högskoleutbildning. Där har det inte hänt något under den här mandatperioden, men jag hoppas att vi kan arbeta med det under nästa.

I flera opinionsundersökningar har högerpartierna lett, även om det inte finns ett tydligt regeringsalternativ. I lördags presenterade Fremskrittspartiet en plan för partiets första hundra dagar vid makten. Programmet fick ett svalt mottagande från i princip samtliga håll, även från Høyre, det tilltänkta samarbetspartiet. Den senaste tiden har också de rödgröna dragit ifrån.
– Det verkar som att det har skett ett stämningsskifte nu, men det är svårt att säga. Många bestämmer sig först på valdagen, säger Ingrid Fiskaa.
Med de erfarenheter som SV har gjort under de här fyra åren, vad har du för råd till svenska Vänsterpartiet inför ett eventuellt regeringssamarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet?
– Först och främst vill jag önska lycka till! Sedan tror jag det är väldigt viktigt att mobilisera på sin egen politik. Som ett litet parti kan det vara lätt att bli osynlig. Människor måste se att det finns en poäng att rösta på SV istället för Arbeiderpartiet. Man bör vara tydlig med vad som skiljer partierna, sedan kan man förhandla.

Bakgrund: Norska partierArbeiderpartiet, socialdemokrater (61).

Partierna i det norska stortinget. Siffran i parentes anger det nuvarande mandatet i Stortinget.

Fremskrittspartiet, bildades delvis som ett missnöjesparti på 1970-talet. Anses politiskt ligga till höger om Høyre (38).

Høyre, liberalkonservativt, ligger nära de svenska Moderaterna (23).

Sosialistisk Venstreparti, svenska

Vänsterpartiets nordiska samarbetsparti, partiledaren Kristin Halvorsen är finansminister i den nuvarande regeringen (15).

Kristelig Folkeparti, kristdemokratiskt (11).

Senterpartiet, ett centerparti, ingår i den rödgröna trepartiregeringen (11).

Venstre, liberalt parti, kan beskrivas som strax till vänster om Folkpartiet (10).