Norska fackföreningar gick i tisdags ut i politisk strejk mot den borgerliga regeringens förslag om att försvaga arbetsmiljölagen vad gäller tillfälliga anställningar. Alla tre stora fackföreningar vänder sig skarpt emot förslaget och samlade 1,5 miljoner arbetare till strejk, en mycket betydande del av alla arbetande i Norge. I dag är huvudregeln att tillfälliga anställningar ska täcka ett tillfälligt behov, som vikarie vid sjukdom eller projektmedarbetare. Nu vill regeringen, via ansvarig minister Robert Eriksson, införa en generell möjlighet till tillfälliga anställningar i upptill ett år utan sådana villkor. En konsekvens av flera kommer att bli norska ungdomar kommer att få allt svårare att få bostadslån, som generellt kräver fast en anställning.
I Sverige är redan missbruket med tillfälliga anställningar utbrett och fackföreningsrörelsen i Norge varnar med rätta för en svensk utveckling. Här får arbetsgivare använda tidsbegränsad anställning i upp till två år utan någon särskild orsak, så kallad allmän visstidsanställning. Regeringen Reinfeldt försämrade – redan efter ett år vid makten – 2007 hanteringen av visstidsanställningar. Trots detta – och mycket annat – utnämnde TCO i Sverige nyligen Fredrik Reinfeldt till ”hedersambassadör för den svenska partsmodellen”.
För högern är otrygghet på arbetsmarknaden ett mål i sig – en ”frihetsreform”. Den skapar frihet för företagen att göra sig av med anställda, oavsett skäl. Trots att det aldrig har kunna påvisats i någon seriös forskning hävdar högern också – i Sverige såväl som i Norge – att otryggheten skapar nya jobb. Det är för kapitalet en viktig maktfråga där arbetarrörelsens landvinningar har rullats tillbaka i land efter land. Nu är det Norges tur.
Otrygga arbetare är fogliga arbetare och den som riskerar att förlora jobbet utan särskild anledning ställer varken krav på rimlig lön eller en god arbetsmiljö. Det är ett lagförslag som stärker kapital gentemot arbete.
Hela 52 procent av svenska ungdomar mellan 16 och 24 år har idag någon form av tidsbegränsad anställning. Det är en historiskt mycket hög siffra som regeringen genom en återställd lagstiftning skulle kunna sänka rejält. Frågan är – som vanligt med vår högerriksdag – om den skulle få igenom ett sådan förslag, men den politiska viljan bör hur som helst visas.
Om det inte kan lösas lagstiftningsvägen, skriver Mats Larsson på LO-bloggen, att det räcker med att ”LO-förbunden blir överens om vilka tidsbegränsade anställningar som ska vara tillåtna” och ”samordna styrkorna” inför avtalsrörelsen 2016.
Ett utmärkt förslag, låt den norska fackföreningsrörelsen kampvilja visa vägen. Och visst står väl LO redo för en politisk strejk i Sverige om någon riksdag skulle får för sig att rulla tillbaka Las?
