Den konservative spanske statsministern Jose Maria Aznár, från det stora borgerliga folkpartiet PP, förklarar att den baskiska planen kommer att bekämpas med alla medel eftersom den annars slutligen skulle leda till ”oavhängighet”. I det spanska regeringspartiet PP diskuteras nu möjligheten att kunna upplösa det regionala parlamentet i Baskien.
Partiledaren för det stora, borgerligt orienterade baskiska nationalistpartiet PNV, Xabier Arzalluz, kontrar med att denna plan är ett sista försök att få till stånd någon slags samlevnadspakt med Spanien. Om inte baskerna på sitt eget valda sätt kan vara en del av Spanien kommer baskerna ”att ta ödet i sina egna händer”. Han kommenterade också den mer vänsterorienterade oavhängighetsrörelsens förslag om att bilda en front för att nå en demokratisk lösning och uppnå självbestämmanderätt för baskerna. Om en sådan ”pakt” skall bli möjlig – säger han – måste vänstern distansera sig från den underjordiska organisationen ETA. Han kallade ETA ”en gårdagens organisation och därigenom kontraproduktiv”.
PNV:s agerande får ses som ett nytt försök att till sin egen fördel kunna utnyttja den växande oppositionen mot den spanska centralmakten. Efter 25 års autonomi – en autonomi som stöds av det borgerliga PNV i Baskien – har många basker fått nog. Till och med PNV:s socialdemokratiska koalitions-parti, Solidaritetspartiet EA, säger nu att partiet vill verka för ett projekt för baskisk oavhängighet.
Händelseutvecklingen är starkt kopplad till den vittgående inskränkning av demokratiska rättigheter som skett i Baskien: Hundratals valinitiativ, tidningar, radiostationer och politiska förningar har de senaste åren förbjudits därför att de sägs stödja ETA. Det är detta stigande missnöje som PNV nu försöker utnyttja för att stärka sitt eget inflytande. Den plan man nu lägger fram skall leda till att befolkningen 2005 får rösta om ”det fria anslutandet till Spanien”.
Och precis som 1979, när man röstade om en autonomistadga, skall bara befolkningen i de tre provinserna som bildar den Autonoma baskiska gemenskapen (CAV) få delta. Provinsen Navarra, som sedan 25 år stått utanför CAV, tycks inte heller denna gång innefattas av processen.
När det gäller de tre provinserna på den franska sidan talar PNV löst om att ”fritt” gestalta förbindelserna med befolkningarna där. Man pekar också på att Spanien sedan 1992 är medlem i EU och att Baskien – precis som de tyska delstaterna – borde få en egen röst i EU:s styrande organ.
Detta kan ses som ett hot mot Madrid, men är samtidigt också ett försök att samla stora delar av det baskiska politiska landskapet under sitt eget politiska paraply. Den vänsterorienterade delen av den baskiska självständighetsrörelsen skall splittras.
Men planen är trots allt en chans för den försvagade vänsterorienterade självständighetsrörelsen att arbeta vidare för sitt mål – ett förenat socialistiskt Baskien. Vänstern skulle på detta sätt kunna bilda en partiell koalition – en koalition där även den förenade spanska vänstern IU skulle kunna ingå. Precis som vid fredsplanen 1998 skulle vänstern kunna tillkämpa sig ett politiskt spelrum. Efter partiförbudet befinner sig den baskiska vänstern i en fas av politisk och organisatorisk nyorientering. Om vänstern lyckas få en majoritet av befolkningen att rösta nej till en anslutning till Spanien, skulle detta vara ett slags demokratiskt ställningstagande för oavhängighet. En förutsättning för detta vore en vapenvila från ETA:s sida. De baskiska politiska fångarna, som redan tidigare varit något av en motor för de baskiska protesterna, har redan börjat mobilisera mot det dom kallar ”ett nytt bedrägeri”.
Efter att för en kort tid sedan ha protesterat, genom att under en dag låsa in sig själva i cellerna, vill man nu genomföra vad de själva kallar en kommunikationsstrejk (tystnad med mera). Ytterligare protester förbereds. De 700 baskiska politiska fångarna, som idag finns utspridda på olika anstalter i Spanien och Frankrike, kräver att bli flyttade till fängelseanstalter i Baskien så att de kan delta i den politiska processen.
