Inför en partikongress höjs den politiska temperaturen i lokalföreningarna runt om i landet. Man träffas, nominerar, diskuterar, skriver motioner. Man sätter ord på såväl konkreta dagsfrågor som på långsiktiga drömmar om ett rättvisare samhälle. Att hantera dessa inlämnade motioner är en grannlaga uppgift, som kräver både lyhördhet och ett demokratiskt sinnelag. Partikongressen är Vänsterpartiets högst beslutande organ, då är det extra viktigt att inte Vänsterpartiets partistyrelse behandlar inkomna motioner – och därmed de kamrater som skrivit dem – på ett ibland rent kränkande och avvisande sätt!
Det är inte utan viss bestörtning som man tar del av de svar den avgående partistyrelsen för Vänsterpartiet (PS) ger på ett stort antal motioner, rubricerade som ”organisatoriska frågor”, inför den kommande kongressen. Det överväldigande antalet avslås – ofta med motiveringar som är uselt underbyggda, slarvigt formulerade i en arrogant ton som inte är klädsam för en PS, som inte för så länge sedan ledde partiet in i ett allvarligt valnederlag.
Ett stort antal motioner har av PS rubricerats som organisatoriska frågor – fast de inte är det utan i högsta grad, om de genomfördes, skulle få klara politiska effekter. Flera är alltså synnerligen politiska.
Den övergripande motiveringen för alla avslag är att nuvarande PS inte vill binda upp den kommande PS med alltför många detaljbeslut. Det är ett acceptabelt argument om det verkligen handlar om detaljfrågor. Men alla motioner handlar inte om detaljfrågor. Långt därifrån inser var och en som tar del av motionerna som fått rubriken Organisationsmotioner.
Ett annat sätt att bemöta många motioner är att stämpla motionärernas förslag som ”byråkratiska”. Grunden för denna beskyllning är tydligen att motionärerna kräver att PS skall ta ansvar för att vissa åtgärder skall vidtas men som nuvarande PS helst vill förtränga. De är lite för jobbiga att ta itu med – dit hör till exempel det sedan decennier försummade bildnings- och studiearbetet inom partiet och kulturfrågorna. Man hänskjuter därför ansvaret för en rad verksamheter till lokal eller regional nivå. Och detta i en situation när den borgerliga regeringen är uppenbart kulturfientligt och i fullständig avsaknad av en politik för konstnärlig verksamhet. PS säger helt enkelt att det inte deras sak att besluta i dessa frågor. Det får andra ta hand om. Vad är det för en partiledning som gör på det viset? Man undrar stundtals över hur den avgående PS sett på sig själv som ledningsorgan. I somligt vill man styra och ställa. I annat som handlar om nog så allvarliga politiska frågor hänskjuter man problemen och ansvaret till lokal och regional nivå.
Samtidigt som PS kritiserar olika motionärers förslag för byråkratism och menar att man inte skall binda upp det kommande PS med en massa besvärande kongressbeslut genomförs just nu, i den innevarande kongressperiodens sista flämtande minut, den mest genomgripande organisatoriska omstöpningen av partiets centrala apparat som jag sett under mitt 40-åriga medlemskap i partiet. Vore det inte lämpligt om man skall följa principen att inte binda upp en kommande partistyrelse alltför mycket att avstå från denna förändring och låta den kommande partistyrelsen ta hand om de organisatoriska problemen. Nuvarande PS tar inte den minsta hänsyn till att vad den kommande partistyrelsen måhända kan ha för önskemål när det gäller partiets organisation och arbetsformer.
Vem är det som binder upp den kommande partistyrelsen? Och varför plötsligt så bråttom?
Hur kan man genomföra en omorganisering innan man vet vad det man vill av samhällsförändringar på medellång sikt, dvs. formulerat en strategi? Det så kallade strategidokumentet innehåller ju inte ett skvatt av något sådant. Vem är det som skall beskyllas för byråkratism? Varför göra allt i galen ordning?
Det är viktigare än någonsin att vi öppnar dörrarna på vid gavel mot alla de människor som hittills inte känt sig varken nog nyfikna eller tillräckligt välkomna till Vänsterpartiet. Dags att släppa in nytt syre, friska krafter och inte minst visa att vi är ett parti som växer nerifrån och upp, inte tvärtom!
