Fucka inte ur säger jag till mitt barn som ska hem till en kompis där ingen förälder är hemma. Fucka inte ur för jag är så trött just nu och har så mycket att göra plus har liksom inte tid med sånt, mitt i flyttar och grejer, ja du vet ju själv. Ok säger mitt barn i telefon och skrattar lite.
Det kan vara en tveksam uppfostringsmetod. Jag vet faktiskt inte men kan ju precis föreställa mig nån person som lägger huvudet lite på sne och säger att ”nu ger du ditt barn ansvar för den här situationen”. Ja säger jag, jag vet, det är det som är meningen. Det är många som tycker saker om barn och deras fostran. Det är många näsor som läggs i blöt både här och där. Sover ditt barn åtta timmar? Du ger väl inte ditt barn gluten? Svor du just framför ditt barn? Jag har sett er utan mössor! Kakor till frukost.
Det är såklart att alla barn behöver kärlek och omsorg och mat och gränser och någon som tar hand om dem. Såklart att de behöver det. Men den där omsorgen och kärleken kanske kan se lite olika ut tänker jag när jag ser två ungar som cyklar ensamma i centrum på kvällen. Vem har släppt ut dem liksom? Sen tänker jag på hur min lillasyster alltid fick cykla med mig och mina kompisar, när jag var tio år och hon sex. Vi cyklade på kvällen i vår parklek med mina kompisar och hennes cykel hade så små hjul att hon var tvungen att trampa jättesnabbt för att hänga med. Jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade där på parkvägarna på våren och hur Bellas hår fladdrade. Vår mamma var aldrig med. Hon var hemma och gjorde nåt annat, pratade telefon, diskade, tänkte eller läste tidningen. Det kanske går bra att vara en god förälder med omsorgsförmåga och allt det där fast man låter barn gå ut själva?

Sista tiden har jag legat vaken och tänkt på fulla barn som somnar i snön och ramlar nerför stup och åker bil med främlingar. Vilken tid är en bra tid för en fjortonåring att komma hem?  Jag kollar på familjeliv som har ett spann på fyra timmar: 20.00–24.00. Perfekt då vet man det.
Om nån försöker råna dig, släpp allt säger jag. Var inte kaxig bara ge alla grejer. Ok säger barnet. Sno inte alkohol från mig säger jag en annan dag när vi är påväg ut genom dörren. Mitt barn suckar och säger nä jag ska inte det. Rök inte hasch skriker jag klockan sex på morgonen. Lägg av säger barnet. Nä men jag menar allvar skriker jag. Jag blir tokig om du gör det. Hjärnan stannar i utvecklingen. Jag kommer att ställa till med liv om du gör det. Jag kommer att få reda på det och jag kommer att ordna möten och samtal med dina kompisar och deras föräldrar. Det kommer att bli obekvämt. Jaja säger barnet, jag ska inte röka hasch. Bra säger jag då säger vi så.