Ett drygt åt efter att #MeToo-kampanjen tog fart kan det vara på sin plats att summera vilka konsekvenser den har fått utanför det välbevakade Skandinavien och USA. Sedan film-mogulen Harvey Weinstein anklagades för sexuella övergrepp i en artikel i New York Times i september förra året har hashtagg-fenomenet spridit sig som en löpeld över världen, där kvinnor på sociala medier ofta för första gången vittnat om hur de utsatts för olika former av sexuella övergrepp. Kampanjen beskrivs nu som en hörnsten i den fjärde-vågen-feminism som enligt vissa har svept över världen i och med de sociala mediernas uppkomst. Trots att rörelsen med samma namn grundades av Tarana Burke redan 2006 är det först i år som kvinnliga vittnesmål om övergrepp har kunnat inta centrum av debatten i flera länder.
Ett sätt att få överblick över hur stort fenomenet har blivit på global nivå, och framför allt hur snabbt det gick, erbjuder Google med den interaktiva webbplatsen ”#MeToorising”. Men för att mäta de konkreta och framför allt politiska konsekvenser som kampanjen har fått krävs att man går längre än sociala medier. Dock är resultaten av en internet-kampanj svårmätbara eftersom den till stor del handlar om att upplysa män om deras eget beteende. I de fall där #MeToo faktiskt har fått konkreta maktpolitiska konsekvenser ligger Sverige i framkant. Men i flera länder är det tydligt att kampanjen har bidragit till att föra upp frågan högt på dagordningen. Det gäller framför allt dem där det vardagliga våldet mot kvinnor är som mest utbrett.

Brasilien vant vid övergrepp

Ett land där frågan om våld och hat mot kvinnor är särskilt aktuell just nu är Brasilien, som kan välja en högerextrem och öppet misogyn president i valet på söndag. Jair Bolsonaros kvinnofientliga retorik och hot om att våldta kvinnliga kolleger har gett upphov till rörelsen #EleNão. Sedan september har återkommande massdemonstrationer mot Bolsonaro ägt rum i landet. Att #MeToo-kampanjen har gett understöd till motståndet mot Bolsonaro är tydligt. Dock bör saken inte heller överskattas. I Brasilien fanns redan en välorganiserad kvinnorörelse när hashtaggen började sprida sig över världen.
2015, två år innan #MeToo uppstod, lanserades hashtaggen #MeuPrimeiroAssedio (”Mitt första övergrepp”) i samband med att en 12-årig flicka som deltagit i ett matlagningsprogram blev föremål för sexistiska påhopp på sociala medier. Hashtaggen användes över 82 000 gånger inom loppet av fem dagar. Två år före det grundades den ideella organisationen Think Olga som till stor del var drivande bakom kampanjen och som sedan dess har koordinerat kampen mot våld mot kvinnor, för rätten till laglig abort och mot könsmässig diskriminering i landet.
Det senaste året har flera initiativ tagits till att sprida medvetenhet om sexism och diskriminering i Brasilien. Bland annat har arbetsåklagarmyndigheten uppmanat allmänheten att rapportera in fall av diskriminering och sexuella trakasserier. De siffrorna har mer än fördubblats sedan förra året, men ligger fortfarande på en försvinnande låg nivå.
I det spanskspråkiga Latinamerika har kampanjen #NiUnaMenos, som startades i Argentina 2015 och som fick ett stort genomslag efter en mordvåg mot kvinnor i landet 2016, varit den ledande kampanjen mot våldet mot kvinnor.

Stort genomslag i Indien

Det land där #MeToo-kampanjen enligt Googles statistik har varit som störst i absoluta tal är Indien. Sedan den globalt uppmärksammade gruppvåldtäkten av och mordet på den 23-åriga Jyoti Singh Pandey i New Delhi i december 2012, har återkommande massdemonstrationer mot det utbredda våldet mot kvinnor ägt rum i landet. Sedan dess har regeringen under trycket från gaturörelsen skärpt straffen för våld mot kvinnor. Trots att liknande dåd fortsätter att äga rum i landet har frågan plötsligt erkänts som ett nationellt problem för första gången. Den 16 december 2012 har därför beskrivits som Indiens ”#MeToo-ögonblick”.
Enligt Karuna Nundy som sitter i Indiens högsta domstol bör #MeToos påverkan i Indien förstås i det sammanhanget:
– #MeToo-samtalen i Indien är begränsade till en del av engelsktalande och internetvana människor. Det rör sig om många i absoluta tal, men de är få i Indien. Det har dock bidragit till de stora samtal som redan ägde rum. Tanken att rättssystemet inte hjälper kvinnor och att civil olydnad kan vara legitim, säger hon till BBC.
Men även om #MeToo har flutit in i ett bredare samtal har det också breddat det samtalet eftersom fokus även har förlagts på mindre våldsamma övergrepp. Bara i år har en rad uppsatta politiker, medieprofiler och skådespelare åtalats, avskedats eller sagt upp sig som ett resultat av kampanjen. Så sent som förra veckan sade redaktören för den inflytelserika tidningen Times of India K.R. Sreenivas upp sig efter att ha anklagats av en rad kvinnor för sexuella trakasserier. Parlamentsledamoten M. J. Akbar befinner sig i en rättsprocess mot en grupp kvinnor som anklagat honom för samma sak.

Masstrejk i Spanien

I Europa är Spanien troligen det land utanför Skandinavien där #MeToo har fått störst genomslag och konkret påverkan. Det senaste året har återkommande demonstrationer för kvinnors rättigheter och mot våld och lönediskriminering ägt rum i landet. Den 8 mars i år organiserades den första kvinnliga masstrejken. Under ett dygn upphörde miljontals kvinnor att utföra sina dagliga sysslor på sina arbetsplatser och i hemmet i protest mot ojämställdhet i alla dess former. En månad senare exploderade indignationen sedan fem män friats från våldtäktsanklagalser i det så kallade ”Vargflocks-målet” – ett sällsynt brutalt gruppvåldtäktsfall. Männen filmade våldtäkten av en 18-årig kvinna som ägde rum under tjurrusningen i Pamplona 2015. Enligt försvarsadvokaterna hade männen bara gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp eftersom kvinnan inte tydligt sagt nej på filmen. I enlighet med den spanska lagstiftningen dömdes de till nio års fängelse för det lindrigare brottet, varpå de släpptes mot borgen. Domen som kom i april gav upphov till stora protester under parollerna #Cuéntalo (”Berätta om det”) och #YoTeCreo (”Jag tror dig”), som har blivit Spaniens motsvarigheter till #MeToo. Den tidigare spanska regeringen lovade att se över våldtäktslagen och den nya socialdemokratiska regeringen som kom till makten i somras har lagt fram ett förslag på en samtyckeslag av svenskt snitt. Även Storbritannien, Island, Belgien och Tyskland har infört liknande lagändringar. Dessutom har ojämstäldheten inom nöjesindustrin uppmärksammats nyligen i och med kampanjen #MasMujeres (”Mer kvinnor”).
I Storbritannien har #MeToo också fått viktiga politiska konsekvenser. Den konservative försvarsministern Michael Fallon tvingades avgå efter att ha anklagats för att ha trakasserat en kvinnlig journalist, och även vice premiärminister Damian Green avgick efter anklagelser om övergrepp mot en ung aktivist. Även viktiga ideella organisationer som Oxfam har avskedat högt uppsatt personal efter att uppgifter framkommit om att hjälparbetare ska ha begått sexuella övergrepp mot kvinnor i Haiti.

Backlash i Frankrike och Italien

I Frankrike tog det längre tid innan #MeToo fick något större genomslag i debatten. Hashtaggen #BalanceTonPorc (”Visa din gris”) uppmanade sexistiska män att erkänna sina beteenden. I landet där traditionella former för manlig uppvaktning av kvinnor ses som en konstform gav kampanjen dock snart upphov till en backlash. I ett uppmärksammat upprop kritiserade ett hundratal skådespelare och medieprofiler, däribland skådespelerskan Catherine Deneuve, franska feminister för deras ”nya puritanism” och försvarade mäns rätt ragga på kvinnor, även när det är ovälkommet. Det öppna brevet fick hård kritik, främst av yngre kvinnor, och Deneuve bad senare om ursäkt. En övervakningsfilm från i våras som visar hur en man attackerar en kvinna som bemötte hans vissling ledde också till stor upprördhet. Sedan dess har Emanuel Macrons regering infört en ny lag som bestraffar visslingar på gatan med böter.
I Italien har knappt några framsteg gjorts. Hashtaggen #QuellaVoltaChe (”Den gången då”) gav upphov till över 20 000 tweets under ett par veckor innan den dog ut. I stället ledde #MeToo-debatten till att skådespelerskan Asia Argento, som var den första att anklaga Harvey Weinstein för övergrepp, tvingades lämna landet efter hot. I Ryssland har bara parlamentsledamoten Leonid Slutskij utretts. Han friades dock från anklagelser om övergrepp av en etik-kommitté. President Vladimir Putins talesperson Dimitrij Peskov har öppet vädrat sitt förakt för kampanjen och kallat Weinsteins offer för ”horor”.
Andra länder där avtrycket varit minimalt är Kina, Japan och Sydkorea. Det kan dock komma att förändras då det har tagit olika lång tid för kampanjen att få genomslag på olika platser.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.