Jag skulle resa från Köpenhamn till en internationell konferens i Luxemburg, på ett plan via Bryssel. Vid disken på Kastrup visade det sig att jag inte fick gå ombord.
Jag undrade varför, och markvärdinnan påpekade att jag är palestinier och att jag ”måste ha speciellt tillstånd” för att komma in i Belgien.
Jag släppte loss hela mitt ”palestinska temperament” och for ut i otidigheter mot alla som jag misstänkte hade något med denna förödmjukelse att göra. Varpå en överordnad tjänsteman anlände. Han förde mig åt sidan, och meddelade att beslutet att inte godkänna mig som passagerare var en del av en ny, detaljerad lagstiftning som flygbolaget fått från de belgiska myndigheterna, regler som inskränkte icke-européers möjligheter att resa in i Belgien.
Resan skulle ta fem timmar längre tid, fem timmar som gav mig all tid i världen att utslunga nya förbannelser.
Mot mig själv, mot min naivitet och mot den europeiska och arabiska värld där jag lever. Mot allt som gjort mig till kosmopolit. Jag är forskare och författare, jag bor i Sverige, och skriver och föreläser på fem olika europeiska språk. Nu var jag plötsligt inget annat än en palestinsk paria.
Men allra mest förbannade jag de europeiska politiker som envisas med att betrakta varje ”icke-europé” som en droppe i den flod av invandrare och flyktingar som sägs översvämma Europa.
Nu låser de sin kontinent. Vid varje ekonomisk kris i historien har Europa reagerat med att stänga sina grindar samt med att massdeportera sin egen underklass.
Redan 1596 föreslog drottning Elizabeth efter en rad dåliga skördar att Londons borgmästare skulle ”utvisa alla svarta” eftersom ”de tog maten ur mun” på hennes undersåtar.
Nu klagar européerna över ”flyktingfloden”. Men hur många européer har själva utvandrat de senaste tretio åren?
30 miljoner italienare har lämnat sitt hemland de senaste 85 åren, och 64 miljoner britter har lämnat gård och grund för att börja sitt nytt liv i Afrika, Australien, USA och Kanada. En halv miljon tyskar lämnar än i dag årligen sitt land för att bosätta sig på annat håll.
Till Europa har araber och afrikaner däremot inte alls invandrat i större antal förrän helt nyligen. Det är åttiotalsfenomen som följt på Israels invasion i Libanon 1982, kriget mellan Iran och Irak, inbördes strider som brutit ut i olika delar av Afrika, ock kriget mot Irak 2003.
Och apropå ”flyktingfloden” kan jag inte låta bli att påminna mig hur Pakistan ensamt tog hand om fem miljoner afghanska flyktingar.
Jag hoppas att Georg Wilhelm Friedrich Hegel hade fel när han sa att ”Historien lär oss att vi aldrig lär av historien.”
