I Osbys ishall åkte jag och min klass skridskor varje vecka. Mina hockeyspelande vänner levde där. När inflationen steg, och politikerna uppe i Stockholm bestämde att inte inflationsjustera statsbidragen till kommunerna, blev beskedet att ishallen skulle bomma igen.
Känslan av att beslut fattas långt bort utan hänsyn till folks liv är farlig. I Osby kommun har SD växt varje val sedan 2006, och är i dag jämnstora med Socialdemokraterna.
Vi politiskt engagerade bär därför ett tungt ansvar. Vi måste motbevisa misstron. Visa att vi inte är del av någon ond konspiration, utan faktiskt arbetar varje dag för att göra världen bättre. När våra egna utan att blinka byter sida och börjar företräda näringslivet gör det mig därför ledsen och orolig.
I en krönika i Flamman beskriver socialdemokraten Linn Svansbo hur hon ”naivt” klev in i lobbyismen för pr-byrån Westanders räkning. Som om hon av misstag halkade in i en bransch där den kunskap och det förtroende hon fått av arbetarrörelsen säljs till högstbjudande. Det för tankarna till när Stefan Löfven, som nyanställd konsult för Sveriges ledande vapenlobbyister Rud Pedersen, hävdade att ”Jag är inte lobbyist”.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
