– Sverige ser inte ut att nå riksdagens mål om ett tillgängligt samhälle år 2010, i alla fall inte när det gäller döva.
Det säger Ragnar Veer, intressepolitisk ombudsman på Sveriges dövas riksförbund.
Vi sätter oss i mötessalen. Ragnar hämtar kaffe och te. Han berättar att det finns fyra frågor som är mest aktuella för tillfället.
– Tolkkampanjen har högsta prioritet, sedan har vi språklagsutredningen, FN:s handikappkonvention och utbildningsfrågorna.
SDR:s viktigaste vapen i tolkkampanjen har varit döva som anmält utebliven tolk till patientnämnden.
– Det ökade antalet anmälningar till patientnämnderna har gjort politikerna rädda. I Västra Götaland och i Region Skåne har de skjutit extra pengar till tolkverksamheten.

Svårare på hösten
Tolkcentralerna får i början på januari en summa pengar som ska räcka ända fram till december. På hösten brukar pengarna vara slut och snaran dras åt. Antalet nekade kvälls- och helguppdrag ökar markant. Dessutom prioriteras tolkningar av arbetsplatsmöten, föräldramöten och begravningar före fritidsaktiviteter som ridning och teater.
– Man skulle kunna säga att döva har bättre möjligheter till en meningsfull fritid på våren än på hösten.

Obligatorisk handikappkunskap
En viktig framtidsfråga för SDR är att barn med kokleaimplantat, CI, ska få tillgång till teckenspråk. 95 procent av alla barn som föds döva opereras med ett kokleaimplantat, en form av hörapparat för döva som kopplas in för att direkt stimulera hörselnerven.
En CI-bärare har samma språkliga behov som en hörselskadad person.
– Den som kan använda sig av teckenspråket har en högre livskvalitet. Personen kan då använda sig av tolk i krävande situationer där många pratar samtidigt och det är mycket ljud runtomkring.
När jag frågar Ragnar Veer vad han tycker om obligatorisk handikappkunskap borde införas på gymnasiet, säger han:
– Det har jag önskat ända sen jag var riktigt ung. Det skulle verkligen vara bra om fler visste hur de skulle bemöta funktionshindrade. En stor del av otillgängligheten beror på att människor är osäkra på hur de ska hantera en funktionshindrad person.

Status som minoritetsspråk
Teckenspråket har i Sverige en ganska stark ställning. Bland riksdagsledamöter finns förståelse för att döva behöver teckenspråket. Kommunpolitiker brukar vara lite mer inskränkta och ovilliga att lära sig om dövas behov.
Ragnar Veer ser gärna en lag som tvingar kommunerna att samordna äldrevården för döva, så att ingen lever isolerad.
Internationellt sett har teckenspråket en svag position.
– Tjugo procent av alla världens döva går i skolan men bara en procent får undervisning på teckenspråk. Detta medför att eleven lägger ned mer energi på att försöka läsa på lärarens läppar än att tillägna sig kunskaperna.
Det finns dock hopp för framtiden. I FN:s nya handikappkonvention slås dövas rätt till teckenspråk fast.
För bara någon månad sedan kom språkslagsutredningen. Den föreslog att teckenspråket ska få samma status som de fem minoritetsspråken i Sverige .
– Det går inte i nuläget att bedöma vilka konsekvenser som förslaget kommer att få. Förslaget innebär ändå att ett mål som SDR länge kämpat för uppfylls. Teckenspråket skrivs nu in i språklagen.