Det demokratiska partiets jordskredsseger avslutar en politisk epok i Japan. Mycket i det segrande partiets program är dock oklart. Kommunisterna blev fjärde största parti i valet, och hoppas på samarbete med den nya regeringen i vissa frågor.

Historiskt nederlag
Japans högerparti, Liberaldemokraterna (LDP), led ett historiskt nederlag när det förlorade sin maktmonopol för första gången sedan 1954 (med undantag för 1993-94 då en bräcklig koalition regerade under ett år).
Det Demokratiska partiet (DPJ) vann en jordskredsseger, även om det verkar som om det inte uppnår 320 mandat som krävs för två tredjedelsmajoritet i underhuset. De tolv mandat som ser ut att saknas, kan dock DPJ lätt skaffa med stöd av några mindre partier.
DPJ står inför väldiga utmaningar. Japan har drabbats hårt av krisen. Bland annat är arbetslösheten uppe i 5,5 procent, en nivå som framstår som alldeles oacceptabelt hög för många japaner. Den ekonomiska återhämtningen går mycket sakta. Dessutom plågas Japan av olösta sociala problem och en åldrande befolkning.

DPJ har gått till val på att ekonomiska subventioner ska gå till ”vanligt folk” och inte storföretag. Arbetslöshetsförsäkringen ska höjas, ett barnbidrag ska införas, tullar på motorvägar ska slopas, liksom avgifter för högskolor. Subventioner har utlovats till bönder, vilket säkerligen bidrog till valsegern, då landsbygdsbefolkningen traditionellt har varit LDP:s stödtrupp.
DPJ har profilerat sig i valkampanjen med krav på en omprövning av utrikespolitiken, med mindre täta band till USA, och närmare kontakter med Kina och Sydkorea. Bedömare anser att efter valet kommer den antiamerikanska retoriken att förbytas i en mer pragmatisk hållning. Kosuke Takahashi i Asian Times avslöjar att samtal har förts mellan amerikanska diplomater och militära företrädare och DPJ långt före valet.

Utrikespolitiken står fast
Också Kimitoshi Morihara, biträdande ordförande för internationella avdelningen inom Japans kommunistiska parti (JPC), instämmer i den uppfattningen, när Flamman talar med honom i telefon.
– På utrikespolitikens områden kommer det att bli minst förändringar, säger han.
DPJ består av många skiftande krafter, förklarar Morihara, som inte sällan står i motsättning till varandra. Det finns pacifistiska grupper inom DPJ, som strävar efter att frigöra Japan från USA, men den dominerande fraktionen ifrågasätter inte alliansen med USA.

DPJ inget vänsterparti
Det finns däremot förhoppningar om förändringar på inrikespolitikens område, enligt Kimitoshi Morihara. Han anser att valutgången måste betraktas som något positivt.
– Det är folkets dom över högerpolitikens privatiseringar och avregleringar, säger han.
Men han tvekar inför begreppet ”vänstersväng”, och betonar gång på gång att DPJ inte är något vänsterparti. Enligt hans uppfattning var valet till stor del ett missnöjesval, och att mycket är fortfarande oklart i DPJ:s politik, inte minst finansieringen av deras olika löften.
JPC fick nio mandat i valet, lika många som tidigare. Med tanke på att partiet har haft en kraftig medlemstillströmning under senare år, inte minst har man attraherat många unga, medger Morihara att resultatet var en liten besvikelse. Det japanska valsystemet är dock inte proportionerligt, och missgynnar därför småpartier.

Kommunisterna kan växa
JPC har en stark ställning på lokalplanet, och medlemstillväxten har skapat en stark bas för tillväxt. Om DPJ skulle misslyckas i sin politik ser JPC stora möjligheter att ytterligare expandera.
Under den kommande valperioden ser man dock positivt på möjligheter att samarbeta med regeringspartiet på flera områden, framför allt i välfärdsfrågor och kring mer arbetarvänlig lagstiftning på arbetsmarkanden.
– Vår ambition är att vara en konstruktiv opposition, avslutar Kimitoshi Morihara.