Utrikes 08 april, 2019

Postpolitik och messianism

Benjamin Netanyahu utmanas av en grupp generaler i Israels val. Men någon ideologisk konflikt existerar inte. Samtidigt försöker vänstern finna en röst i det alltmer extrema klimatet.

Inför parlamentsvalet i Israel på tisdag befinner sig vänstern i ett sämre läge än kanske någonsin sedan landet grundades för 70 år sedan. Det är visserligen länge sedan vänstern hade sina storhetsdagar i det förlovade landet, men den alltmer extrema politiska diskursen har de senaste åren gjort att klimatet präglas av högern mer än vanligt. Premiärminister Benjamin Netanyahu har, med en treårsperiod på 1990-talet i bagaget, regerat i ett decennium. Om han lyckas behålla makten efter tisdagens val kommer han sannolikt att bli mer långlivad på posten än självaste landsfadern David Ben-Gurion.

Enligt sociologen Eva Illouz som är professor vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem har Netanyahus parti Likud stöpt om det politiska landskapet i Israel helt det senaste årtiondet.
– Likud är den politiska galaxens epicentrum just nu och allt kretsar kring dem. Varje politisk rörelse definierar sig i förhållande till Likud. Partiet har genomgått samma förvandling som Republikanerna i USA. De stod inte så värst långt ifrån Demokraterna för 20-25 år sedan, men i samma veva som Republikanerna var tvungna att svara på trycket från Tea Party-rörelsen skedde samma radikalisering i Likud, säger hon till Flamman.

Trots att Likud i dag får omkring tio procentenheter färre röster än under glansdagarna på 1980-talet är det inget annat parti som kan göra anspråk på samma dominanta position. I dag är den så kallade ”revisionistiska sionismen” som Likud företräder den dominerande ideologin i Israel. Ett symptom på Likuds maktställning är det faktum att flera av de andra partierna leds av politiker med Likud-kopplingar.
– Se bara på de små partierna. Ledarna i alliansen Blått och vitt är alla höger. De är alla del av Likud-galaxen. Grundaren av centerpartiet Kulanu (”Vi alla”) är själv en före detta Likud-medlem. Till och med Arbetarpartiets ledare Avi Gabbay är en tidigare minister i Netanyahus regering. Likud står i centrum och har tentakler överallt, säger Eva Illouz.
Denna hegemoni innebär att vänstern är mer fragmenterad än någonsin. Enligt Illouz har den socialistiska traditionen i princip gått förlorad i Israel och i stället ersatts av olika identitetspolitiska rörelser som fokuserar på enskilda sakfrågor.
– Feministerna har sin rörelse, de homosexuella har sin och så vidare. När en grupp aktivt kämpar i en viss fråga kan de åstadkomma saker. Men det är alltför fragmenterat för att någon ska kunna göra något mer övergripande. Samtidigt styrs det lilla vänsterpartiet Meretz av en affärsman. Hans strategi var att imitera högern. Så idén att vänstern kan ha en egen agenda har blivit omöjlig i Israel. Den socialistiska traditionen har blivit helt meningslös, säger hon.

Det finns dock de som inte helt håller med om den bilden. Hadash är arvtagaren till Israels kommunistparti och har suttit i Knesset sedan 1948. I dag är det ett judiskt-arabiskt vänsterparti vars främsta politiska mål är fred, tvåstatslösning, fullständiga rättigheter för palestinier och socialism, enligt Nimrod Flaschenberg som leder partiets valkampanj. Han instämmer dock i att den israeliska vänstern inte befinner sig i ett historiskt särskilt gynnsamt läge.
– Vänstern har befunnit sig i kris i flera år. Det har skett en kraftig högersväng i Israel och vänstern har släpats bakom högern. Den sionistiska vänstern i Arbetarpartiet och Meretz har anpassat sig till det. Vi samarbetar med de partierna i sakfrågor men ingen israelisk vänster kan utmana den hegemoniska högern utan en allians mellan judar och araber, säger han till Flamman.

När Blått och Vitt sparkade igång sin valrörelse spred partiet en reklamvideo som visade en mätare som räknade antalet dödade palestinier vid gränsen till Gaza

Samarbetet mellan judar och araber är centralt för vänstern i Israel där araberna utgör 21 procent av befolkningen. Det var därför uppseendeväckande att den så kallade ”gemensamma listan” bestående av fyra arabiska vänsterpartier, inklusive Hadash, splittrades i slutet av februari, med mindre än två månader kvar till valet. Enligt Nimrod Flaschenberg är det dock snarare ett resultat av valtekniska omständigheter än en ideologisk konflikt.
– 2015 höjdes partispärren till 3,25 procent. Då utbröt en kamp om hur många mandat varje parti i alliansen skulle ha. Vi beslutade oss för att lämna listan och gå till val på en gemensam lista med det arabiska partiet Ta’al. Av dessa fyra partier kommer ett förmodligen att misslyckas med att ta sig över spärren i årets val. Men vi har en majoritet av platserna.

I förra valet blev listan den tredje största kraften i Knesset med 13 säten. Inför nästa veckas val får Hadash/Ta’al tillsammans mellan sju och åtta säten, strax efter Arbetarpartiet. Det senare partiet är liksom det mindre Meretz ideologiskt opålitligt efter att det anpassade sig till den revisionistiska sionismen under 1980-talet, enligt Nimrod Flaschenberg.
– Arbetarpartiet är skyldigt till några de värsta brotten som har begåtts mot palestinierna, men de är också ansvariga för Oslo-avtalet med Yitzhak Rabin. De kan gå åt båda hållen. De har flera väldigt bra ledamöter som verkar i sann socialdemokratisk anda. För tillfället vägrar de ingå i Netanyahus koalition, men man vet aldrig vad de kan bestämma sig för, säger han.

I ett sådant postpolitiskt landskap är det knappast förvånande att det inte är ideologiska frågor som står i centrum för valrörelsen. Den huvudsakliga utmanaren till Netanyahus koalition är den nya sammanslutningen Blått och Vitt, en allians av tre partier som alla leds av tidigare generaler. Ledaren Benny Gantz har framställt sig som en hård men rättvis och ärlig man till skillnad från den korruptionsanklagade Netanyahu.
– Generalerna vill få tillbaka det Israel som existerade för ett par decennier sedan. De är emot korruptionen i Netanyahus regering och hans sätt att splittra folket. Det finns också några religiösa åsiktsskillnader men överlag är det inte en ideologisk motsättning, säger Eva Illouz.
Så sent som förra månaden meddelade Israels riksåklagare att man skulle väcka åtal mot Netanyahu i tre olika fall av korruption. Med ett sådant damoklessvärd hängande över sig borde hans politiska karriär egentligen vara över. Men ”Bibi” Netanyahu har liksom många andra högerpopulistiska ledare, inte minst Donald Trump, visat sig vara stryktålig. Enligt Eva Illouz har det med den i Israel allt överskuggande säkerhetsaspekten att göra.
– Hans väljare är helt oemottagliga för denna kritik. Med tanke på hur viktig säkerhetsaspekten är kan ett land som Israel väldigt snabbt överge demokratiska principer. Det är kanske inte så förvånande; det som är förvånande är att det har tagit relativt lång tid för Israel att göra det. Netanyahu spelar på denna rädsla genom fiender som Hizbollah och Iran. Han baserar sin makt på rädsla, säger hon.

Att Benny Gantz och hans triumvirat på något sätt skulle avvika från Netanyahu i denna fråga är föga troligt. När Blått och Vitt sparkade igång sin valrörelse spred partiet en reklamvideo som visade en mätare som räknade antalet dödade palestinier vid gränsen till Gaza. Inget tyder alltså på att förhållandet till palestinierna kommer att förändras nämnvärt, trots att Netanyahus regering infört mer extrema reformer än kanske någon tidigare regering, såsom den så kallade nationalstatslagen från i somras som officiellt degraderar de arabiska och drusiska minoriteterna till andra klassens medborgare.
Dessutom pekar partiaritmetiken på att det blir Netanyahu som bildar ny regering. Då kommer man enligt Eva Illouz att kunna vänta sig en ännu mer extrem politik än den som har drivits hittills.
– Troligen kommer vi att få en ännu mer extrem regering, med en ännu mer rasistisk politik. Det kommer att komma fler lagar som syftar till att befästa arabernas status som andra klassens medborgare, fler bosättningar och fler annekteringar.

Om inte ett mirakel sker ser det ut som att Netanyahu kommer att bilda en ny regering. Och Hamas hjälper honom eftersom varje raketbeskjutning gör att hans stöd ökar

Men om situationen i Israel ser allt dystrare ut kan saker och ting långsamt komma att förändra sig på grund av skeenden på annat håll. Eftersom Israel är helt beroende av USA ekonomiskt och militärt (USA ger minst 3 miljarder dollar om året och har ett lagstadgat löfte om att ge Israel ett militärt övertag mot alla grannländer) kan händelser där få stora konsekvenser i Israel. De senaste årtiondena har yngre amerikanska väljare blivit alltmer kritiska till Israel och USA:s förhållande till landets regering i takt med att det amerikanska samhället blir alltmer sekulärt. För Israels del innebär detta att den Israelvänliga opinionen i USA kan komma att sjunka och på sikt till och med bli en minoritet. Det skulle i ett slag äventyra Israels själva existens och tvinga vem som än styr där att direkt börja anpassa sig till världssamfundet.
– Det beror på judarna i USA. Amerikanska judar är alltmer alienerade från Israel, men det är svårt att avgöra exakt hur mycket. Omkring 2050 kommer kanske latinamerikanerna att diktera vem som har makten i USA och de har ingen anledning att stödja Israel. Så just nu talar siffrorna för Demokraterna, säger Eva Illouz.

Paradoxalt nog kan alltså den demografiska utvecklingen i USA, där grupper som traditionellt röstar mer progressivt växer, komma att spela större roll för utvecklingen i Israel än något som sker i Israel självt. Det är dock fortfarande långt kvar innan ett sådant scenario kan bli aktuellt. Och under tiden går utvecklingen i Israel åt rakt motsatt håll.
– Tyvärr är trenden bland unga israeler att rösta på högern, eller extremhögern. Till exempel Judisk Makt. De är arvtagare till en fascistisk religiös rabbi som krävde etnisk rensning på 1980-talet. Det var Netanyahu som fick in dem i Knesset och han har öppnat för att samarbeta med dem. Andra röstar på Zehut (”Identitet”), ett extremt libertarianskt och messianiskt parti. Vi har sex sådana partier i Knesset nu, säger Nimrod Flaschenberg.
Enligt Eva Illouz gör tillväxten av extrema religiösa partier att det politiska landskapet i framtiden kan komma att domineras av en ny ideologisk skiljelinje.
– Jag tror att vi rör oss mot en situation där realister kommer att stå mot messianister. De senare är högerextrema som tror att de styr med guds välsignelse och därför kan göra vad de vill. Realisterna är de i etablissemanget som inser att de måste anpassa sig till USA:s villkor.

På kort sikt verkar det för den israeliska vänstern bara återstå att hoppas på det minst dåliga alternativet och göra det bästa av situationen. Enligt Nimrod Flaschenberg är nästa veckas val det viktigaste på länge.
– Detta val handlar om huruvida Israel ska gå i riktning mot demokrati eller mot apartheid. Övergivandet av tvåstatslösningen och den nya nationalstatslagen har satt landet på kurs mot apartheid, inte bara på Västbanken utan även i Israel. Vårt mål är att se till Netanyahu inte kan behålla makten. Om vi inte lyckas med det är målet att se till att den arabiska representationen i Knesset är så stark som möjligt, säger han.

Även för Eva Illouz vore en seger för Benny Gantz det bästa möjliga resultatet.
– Han är inte på något sätt vänster men det är det mindre dåliga alternativet. Om inte ett mirakel sker ser det ut som att Netanyahu kommer att bilda en ny regering. Och Hamas hjälper honom eftersom varje raketbeskjutning gör att hans stöd ökar, säger hon.
Samtidigt menar hon att en ny seger för Netanyahu möjligen skulle kunna leda till att en kraftig opposition till slut bildas mot honom.
– Om Netanyahu vinner kommer han att känna sig oövervinnlig. Om tre korruptionsåtal inte kan fälla honom kan inget göra det. Förhoppningsvis skulle det också leda till ett försök att etablera en bred koalition mot honom. Det är ett möjligt scenario, men jag är inte säker på att det kommer att hända.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.

Inrikes/Nyheter 16 april, 2024

L svänger i skolfrågan: ”Ny politik om två år”

Lotta Edholm, Johan Pehrson och Fredrik Malm vid presskonferensen. Foto: Samuel Steén / TT.

Liberalerna vill ta fram en ny skolpolitik inför valet 2026. Men enligt Åsa Plesner kan partiet börja driva en annan politik redan nu om viljan finns.

Under tisdag eftermiddag höll Liberalerna en presskonferens där de presenterade sin nya vision för den svenska skolan, som ska omsättas i en ny skolpolitik inför valet 2026. 

I centrum står återregleringen av skolan, där bland annat friskolereformen ska rullas tillbaka, tillsammans med målstyrningen och kommunaliseringen. Även en ”postmodern och konstruktivistisk kunskapssyn” nämns i partiets debattartikel i Svenska Dagbladet, publicerad samtidigt som presskonferensen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kultur 16 april, 2024

Konstnär stänger Israels paviljong på Venedigbiennalen

Israels paviljong 2024. Foto: Flamman
Israels paviljong på tisdagen den 16 april. Foto: Flamman.

”Inte förrän en överenskommelse om eldupphör och frisläppande av gisslan har uppnåtts”. Med det kravet sade konstnären Ruth Patir, som skulle representera Israel på konstbiennalen i Venedig, in sin medverkan.

De sista förberedelserna är just nu igång inför öppnandet av den 60:e upplagan av Venedigbiennalen. På grund av kriget i Gaza har frågan om Israel ska delta varit het och gett upphov till många protester, inte minst initiativat Art not Genocide Alliance, ANGA (Konst, inte folkmord) som krävt att landet ska uteslutas från biennalen samt plattformen Bidoun projects, som under pressvisningsdagarna 18 och 19 april anordnar poesiläsningar för att uppmärksamma Palestina.

På tisdagsmorgonen kunde förbipasserande utanför Israels paviljong läsa en uppklistrad lapp på glasväggen: ”Konstnären och curatorerna för israeliska paviljongen kommer att öppna utställningen när överenskommelse om eldupphör och frigivning av gisslan har uppnåtts.” Konstnären som satt upp detta ultimatum är den som förra september valdes ut att representera Israel, Ruth Patir.

I ett uttalande till New York Times säger Patir: ”Jag avskyr det, men jag tror att det är viktigt.” Curatorerna Tamar Margalit och Mira Lapidot, uppges inte ha informerat den israeliska regeringen, uppger samma tidning.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 16 april, 2024

Unga klimataktivister demonstrerar framför riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT.

Det finns ett fotografi på mannen med den svarta resväskan som går över den kullerstensgata som breder ut sig mellan Sveriges riksdags huvudbyggnader. Med målet i sikte – Riksdagshusets korridorer – väljer han att kliva rakt över ett gäng ungas banderoll som säger: ”Climate justice = social justice”.

Mannen med resväskan är sverigedemokraten Tobias Andersson, och fotografiet ramar in den konflikt som ungdomar runtom i världen lever i: den mellan förnekelse av klimatkrisens allvar och unga människors framtid.

Aktivisterna på fotografiet ler, men Andersson ser dem inte i ögonen. Trots den självsäkerhet han försöker utstråla känner han sig uppenbarligen obekväm.

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt. Ett exempel är att han 2022 av Dagens ETC avslöjades uppmuntra en trollarmé att ”konfrontera” klimataktivister.

Om Andersson är obekväm med att föra samtal är det inget mot när ungdomar från rörelsen Ta tillbaka framtiden tog sig in på fossilbolaget OKQ8:s kontor under hösten 2023. De följde efter en tankspridd man i kostym genom entrén och stannade till vid ett konferensbord. En av tiotalet välklädda mötesdeltagare runt bordet, i en annars förvånansvärt tom kontorslokal, frågade: ”Hur kom ni in egentligen?” En av de unga gav det uppenbara svaret: ”Genom dörren.”

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt.

Jag själv deltog med nöje vid båda de händelser som beskrivs ovan. Mannen på OKQ8 verkade förvånad över vår praxis att använda dörrar för att ta oss in i byggnader. Inte så märkligt med tanke på att han och kollegorna verkar lika förvirrade vad gäller andra uppenbara orsakssamband – som den mellan utsläpp och klimatkris. Vi hade uppenbarligen valt rätt plats att framföra vårt budskap på, eftersom vi fick prata med de personer som kan göra mest åt klimatkrisen, men samtidigt är mest ointresserade av att ta tag i saken.

Ungdomar däremot är tillräckligt handlingskraftiga för att stå upp för sina egna och andras rättigheter, och dessutom tillräckligt rakryggade för att föra dialog med sina motståndare. Vi berättar vad som är välkänt sedan decennier tillbaka: om orsakssamband mellan fossilutsläpp och uppvärmning som bland andra oljejätten Exxon har hemlighållit sedan 70-talet.

Det är dags för fler att ta efter unga människors förmåga att aktivt skapa möten där sanningen kan läggas fram. Sådana ärliga möten är en viktig del av det förändringsarbete som runt sju av tio svenskar vill se. Det är effektivt att säga ifrån, och att det är obekvämt när det sker är själva beviset – annars hade politikerna inte trampat på våra banderoller.

Utrikes 15 april, 2024

”Risken för storkrig är mindre nu”

Det israeliska luftförsvaret skjuter ned iranska drönare och missiler. Foto: Tomer Neuberg/AP.

Enligt Rouzbeh Parsi, programchef på Utrikespolitiska institutet, har risken för storkrig i Mellanöstern minskat.

I lördags natt skickade Iran nästan 200 drönare och långdistansrobotar mot Israel, varav nästan alla sköts ned av israeliskt och allierat luftvärn. Attacken var en vedergällning för Israels bombning av det iranska konsulatet i Damaskus veckan innan.

Enligt Rouzbeh Parsi (bilden), programchef på Utrikespolitiska institutet, är risken för storkrig dock låg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]