Utrikes 14 juni, 2018

Protestvåg i Jordanien

Demonstranter samlas utanför regeringsbyggnaden i Amman den 7 juni med krav på att den planerade skattehöjningen slopas, subventioner för bröd återinförs och att bränslepriserna sänks. Foto: Raad Adayleh/AP/TT.

De senaste veckorna har det vanligtvis stabila Jordanien upplevt en senkommen arabisk vår efter att det livsnödvändiga ekonomiska stödet från Saudiarabien löpt ut. Men USA och Gulfstaterna kommer inte låta den konservativa regimen falla så lätt.

I huvudstaden Amman och på andra platser i Jordanien har tiotusentals människor demonstrerat, och krävt regeringens avgång de senaste veckorna. Bakgrunden ligger främst i landets notoriskt svaga ekonomiska utveckling och korruption. Efter att den jordanska regeringen nyligen accepterade ett lånepaket från Internationella Valutafonden IMF, avkrävdes landet på välkänt manér i gengäld en serie ekonomiska ”reformer”. Det handlar dels om inkomstskattehöjningar, men också om pris- och momsökningar som slår oproportionerligt hårt mot landets arbetarklass och lägre medelklass.

Det är prisökningar som hotar leda till ökade klyftor i ett land som redan tidigare är bland de mest ojämlika i arabvärlden. Arbetslösheten ligger officiellt på 18,5 procent men antas allmänt vara mycket högre än så. Mer än 20 procent lever i absolut fattigdom.
– Priserna stiger ständigt på alla varor: mat, bilar, bostäder och telefon. Vi arbetar inte för oss själva längre, utan för att betala till staten, sade demonstranten Suhaib Rabaibai till AFP.

Undgick arabiska våren

Men trots att ekonomin länge gått dåligt är den senaste tidens demonstrationer något av en ovanlighet för Jordanien, som länge uppfattats som ett av de mest stabila länderna i regionen. Landet undgick till exempel större protester under den Arabiska våren, och har länge varit en av USA:s och Saudiarabiens pålitliga allierade.
Efter att protesterna pågått i mer än en vecka avgick premiärministern Hani Al-Mulki förra måndagen. Hans plats togs av Omar al-Razzaz som genast meddelade att de impopulära förändringarna kommer att dras tillbaka. Men kritiker menar att den förändringen bara är kosmetisk. Jordaniens politiska system är en märklig blandning av demokrati och autokrati, där kungen fortfarande har ett avgörande inflytande:
– Det är monarkin som besitter den överväldigande koncentrationen av politisk makt. Regeringarna kommer och går i enlighet med kungens vilja, säger Ziad Abu Rish, professor i Mellanösterns historia och redaktör för webmagasinet Jadaliyya.

Utöver de inrikespolitiska problemen med ekonomin, korruption och politisk ofrihet, spelar den förändrade regionala maktbalansen en viktig roll för att förklara protesterna. Sedan lång tid har Jordanien – som av tradition tillsammans med Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Marocko räknas som en av de traditionellt konservativa regimerna i Arabvärlden – varit en gynnad ekonomisk partner till Saudiarabien.

Regional maktbalans

Sedan kronprinsen Muhammad bin Salman i praktiken tog över styret i Saudiarabien för ungefär ett år sedan har landet stegvis förändrat sin utrikespolitik. Från att ha prioriterat stabilitet till varje pris har man, hand i hand med Trumps nya aggressiva linje, börjat sätta betydligt hårdare press på Iran och samtidigt närmat sig Israel, allt i namnet av att bekämpa terrorism och extremism.
I denna ekvation verkade Jordanien ha förlorat något av sin prioriterade ställning som allierad till förmån för mer värdefulla partners som Egypten och Israel. En stark orsak till att landet lyckades undgå protester under den arabiska våren, trots diktatur och ekonomiska problem, var det mycket förmånliga ekonomiska stödpaket som Saudiarabien och dess allierade i organisationen Gulf Cooperation Council (GCC) gav landet sommaren 2011.

Jordaniens politiska system är en märklig blandning av demokrati och autokrati, där kungen fortfarande har ett avgörande inflytande

Detta stödpaket löpte dock ut nyligen, vilket ledde till att statens urusla ekonomi och bristen på tillväxt och arbete återigen hamnade i blickfånget. Länge verkade det också osäkert om Saudiarabien och GCC skulle vara beredda och förmögna att återigen komma till Jordaniens hjälp. GCC självt skakas sedan en tid tillbaka internt av den djupa konflikten mellan Qatar och framförallt Saudiarabien. På så sätt är protesterna alltså direkt relaterade till den djupgående krisen och skiftena i regionens maktbalans.

Klientstat

Tidigt i måndags morse annonserade dock Kuwait, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien att man nått en överenskommelse med Jordanien om att skjuta till ett nytt stödpaket om 22 miljarder kronor i ytterligare fem år. Tillsammans med löften om fortsatt ekonomiskt stöd från EU och USA är det troligt att detta kan avvärja den mest akuta krisen.

Än så länge tyder dock ingenting på att Jordanien är på väg att göra något åt de grundläggande politiska och ekonomiska problemen som ligger bakom protesterna. I praktiken är landet på väg att förvandlas till en klientstat, som får ekonomiskt bistånd från de oljerika Gulfmonarkierna mot löfte om att upprätthålla sitt konservativa politiska system. Abu Rish hyser inga illusioner om att det kommer att bli annorlunda den här gången:
– Varje regering under de senaste 25 åren har hävdat att den kommer att reformera ekonomin. Nu har vi den högsta arbetslösheten på 25 år, reformerna har varit ett totalt misslyckande. Vem ska vi hålla ansvarig?

_____________________________________