Under måndagen 18 februari hölls det uppskjutna valet till Pakistans nationella parlament och fyra provinsförsamlingar. Det har under flera månader varit oklart om valet skulle hållas, och måndagens val föregicks av spekulationer om valfusk och våldsamheter. Flera viktiga oppositionspartier, såsom crickethjälten Imran Khans Tehrik-e-Insaf (Rättviserörelsen) och det islamistiska Jamiat-e-Islami, bojkottade valet. Även flertalet av landets relativt små vänsterpartier krävde bojkott. President Musharraf lyckades dock ge valet en grad av legitimitet genom att de två enskilt viktigaste oppositionspartierna, Benazir Bhuttos Pakistan People’s Party och före detta premiärministern Nawaz Sharifs Pakistan Muslim League (N), bestämde sig för att delta.
Ingen egen majoritet
Vid tiden för Flammans pressläggning hade drygt två tredjedelar av mandaten i parlamentet fördelats. PML(N) gjorde ett bra val i Punjab, medan PPP ser ut att få egen majoritet i Sindhs provinsförsamling. Musharrafs stödparti, PML(Q), ser ut att tappa tre-fjärdedelar av sina parlamentsmandat. Muttahida Qaumi Movement, ett parti med bas bland urdutalande mohajirs och som allierat sig med Musharraf, vann de flesta mandaten i megastaden Karachi. I North-Western Frontier Province, på gränsen till Afghanistan, blev Awami National Party den stora vinnaren. Därmed avslutas sex års islamiststyre i provinsen. ANP är ett pashtunskt regionalistparti med vissa vänsterdrag.
Inget parti verkar få egen majoritet i parlamentet, och således är regeringsbildandet en öppen fråga. PPP och PML(N) kommer troligtvis att kunna bilda en majoritet tillsammans, men mellan de båda partierna finns mycket rivalitet och osämja.
