Förra veckan besökte Jonas Sjöstedt Rojavaområdet i norra Syrien, tillsammans med riksdagsledamoten Yekbun Alp. Besöket sker bara veckor efter den syriska regeringens offensiv, som tryckte tillbaka de socialistiska styrkorna till en smal remsa längs den turkiska gränsen.
– Det finns en stor oro över framtiden. Vägspärrar och vapen är en del av vardagen, och varje skola har förvandlats till ett läger för de tiotusentals internflyktingarna. Staden Kobane, som belägrades av Islamiska staten 2014, är återigen isolerad mellan de syriska regeringsstyrkorna och Turkiet som stängt gränsen. För många väcker det otäcka minnen till liv.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Men det finns också en stor beslutsamhet. Nu kontrollerar man kurdiska kärnområden, och dem ger man inte upp. Kurderna har betydande militär styrka, de är både erfarna och disciplinerade. Men man hoppas på en fredlig integration.
Trots krisen togs de emot med öppna armar.
– Det har varit mycket officiella möten. Jag har fått träffa hela ledningen i Rojava. Vi har varit i många personers hem och blivit bjudna på mat. Vi har suttit på golvet och pratat.
– De försökte putta i oss så mycket mat, te och kaffe så att det knappt gick att få ned. Ris, kyckling, grönsaker och ost. Mitt i eländet delar man på det man har, och gästfriheten är enorm.
När Flamman ringer upp befinner sig Jonas Sjöstedt i norra Irak, dit han rest över en av ”livlinorna” mellan Rojava och irakiska Kurdistan – två temporära pontonbroar över den mäktiga floden Tigris, där nödhjälp körs in till norra Syrien.
Man måste se på helheten, och ingen kan bortse från det positiva i det här samhällsbygget, samtidigt som de också tog den hårda kampen mot den vidriga terrorgruppen IS.
Trots att relationerna stundtals varit frostiga mellan socialistiska Rojava och den borgerliga KRG-regeringen i Irak säger Jonas Sjöstedt att samhället mobiliserat sig även på andra sidan gränsen.
– Här finns det en väldigt folklig solidaritet med kurderna i Syrien. Vanligt folk är upprörda av det som sker, man samlar in nödhjälp och pengar och talar om att kurderna måste hålla ihop i de svåra tiderna över ideologigränser.
– De irakiska kurderna minns Saddam Hussein och hur fruktansvärt det var under hans tid. Det väcker minnen till liv här också.
Under mötena med regeringen har de också tagit upp den kritik som riktats mot styret, bland annat för bristande demokrati och att talet om ett mångetniskt styre dolt en kurdisk dominans.
– För många araber har det varit påtagligt att det är kurder som bestämmer helt enkelt, och den etniska friktionen har skapat väldigt mycket motstånd, sade Mellanösternkännaren Aron Lund till Flamman tidigare i februari, och menade också att ”det har varit hårda tag mot både kurdiska och andra kritiker” av styret.
Human Rights Watch konstaterade så sent som 2024 att barn rekryterats in i grupper nära Rojavas militärstyrkor, trots tidigare löften om att komma tillrätta med problemen.
– Det har funnits kritik mot minderåriga som soldater, det ska man ta på allvar. Likaså har de som inte skrivit under på styrets premisser saknat inflytande. Kristna har delad syn, många ser det som ett skydd mot islamister, säger Jonas Sjöstedt.
– Rojava är på inget sätt perfekt och man ska självklart kunna kritisera dem, inte minst som vän av kurdernas rättigheter. Jag har tagit upp det flera gånger, och jag upplever att de är öppna med att de begått misstag.
Samtidigt framhåller han jämställdheten mellan män och kvinnor – där varje organisation har delat ledarskap – som unik för regionen. Han säger också att försöket att bygga upp demokratiska strukturer är genuint, och att det finns en ärlig vilja om att folkgrupperna ska leva sida vid sida.
– Man måste se på helheten, och ingen kan bortse från det positiva i det här samhällsbygget, samtidigt som de också tog den hårda kampen mot den vidriga terrorgruppen IS. Det vore tragiskt om kurdernas rättigheter återigen inskränktes.
Nu förhandlar Rojavas styre med den syriska regeringen. Vad fick ni veta om förhandlingarna?
– De säger att stämningen är bra vid förhandlingsbordet, men samtidigt tycker de att den syriska regeringen drar fötterna efter sig och att de inte upplever förändring på marken.
Hur bör Sverige agera nu?
– Det är dags att återuppta den direktkontakt med styret i Rojava som Sverige offrade under Natoprocessen. Sedan ska Sverige och EU villkora allt stöd till den syriska regeringen med respekt för rättigheter. Där har man inte varit tydlig nog.
Under det senaste året har Sverige återupptagit relationerna med Syrien, och i november gjorde ministrarna Benjamin Dousa och Johan Forssell statsbesök i Damaskus. I september tecknades ett biståndsavtal på 295 miljoner kronor.
– Det är ett typiskt sådant avtal som borde villkoras tydligare. Den svenska regeringen är lite för pigga på att ge pengar till islamister.
Hur ser de ni pratat med på framtiden?
– Kurderna är rädda att de glöms bort, att det blir fritt fram för regeringen att göra som de vill. Vår uppgift är att se till att det inte sker.
– Det värsta som kan hända är att det inte blir fredliga förhandlingar med respekt, utan ett krig där man med vapenmakt krossar självstyret. Det är klart att kurderna är i ett underläge, och gränsen mot Turkiet är stängd. Samtidigt är kurderna beslutsamma och erfarna. De är inga duvungar heller.
