Ökad övervakning har gått från skräckscenario till vallöfte. Men det var inte länge sedan även borgerligheten var mer kameraskygg – och Gunnar Strömmer kämpade för individens integritet. ”Folk vill nästan bura in sig själva i dag”, menar LUF:s ordförande Anton Holmlund.
”Vi i MUF har som mål att öka tilliten i Sverige. Och tillit kan aldrig ta plats utan trygghet. Kameror är därför ett viktigt steg för att bygga upp trygghet och tillit.”
Det skriver Moderata ungdomsförbundets ordförande Douglas Thor till Flamman, apropå Moderaternas löfte om att fördubbla antalet övervakningskameror i Sverige fram till 2029 till minst 10 000.
”De allra bästa resultaten är när brott aldrig begås, utan upptäcks i förväg”, sade Ulf Kristersson när förslaget presenterades. Även Kriminalvårdens prognos för antalet svenska fångar, som med dagens politik beräknas mångdubblas från 6 000 till över 20 000 på tio år, kallade justitieminister Gunnar Strömmer (M) för ”en stor framgång för samhället” i Sydsvenskan 2024:
Folk vill nästan bura in sig själva, de nedprioriterar sina egna rättigheter för att de vill känna sig trygga.
”De här reformerna är ägnade att säkerställa människors trygghet, säkerhet och frihet. Jag tycker det är svårt att tänka sig något mer frihetskränkande än att få sitt trapphus sprängt.”
Retoriken ligger långt från den historiske partiledaren Gösta Bohmans, som redan 1975 på en MUF-kongress i Rättvik i ett välciterat tal varnade för att ”USA har möjlighet att med hjälp av datorer bevaka all kommunikationstrafik över Atlanten”, och att svenska folket riskerade att bli ”slavar i ett genomreglerat kontrollsystem”.
Än i dag finns kritiska röster inom den svenska högern. Anton Holmlund (bilden), ordförande för LUF, är en:
– Integritet och trygghet är en balansgång, som jag tycker han har misslyckats med. Det är dumt med rena volymmål, vare sig det är poliser eller kameror. Och om detta verkligen rör sig om tillfälliga krisinsatser måste de också gå att ta bort om tio år. 13-åringar i fängelse kan inte bli ett nytt normalläge.
Han håller visserligen med Douglas Thor om att kameror ”särskilt bör inriktas mot de områden där befolkningen känner minst trygghet”, men menar att det inte löser grundproblemen.
– Sådant kan kanske göra det tryggare på ett visst torg, men får inte brottsligheten att upphöra. Riktade vistelseförbud och skarpa polisverktyg mot nav inom gängkriminaliteten är bättre än massövervakning med AI.
Hur tycker du Liberalerna hanterat denna fråga de senaste åren?
– De hade absolut kunnat sätta emot mer, särskilt i början när man förhandlade fram Tidöavtalet. Samtidigt var ju gängkriminaliteten i stort sett frågan man vann valet på.
Justitieminister Gunnar Strömmer har själv en bakgrund som övervakningskritiker. 2002 grundade han Centrum för rättvisa – en aktivistisk juristbyrå för individens fri- och rättigheter, som bland annat stämde svenska staten i Europadomstolen i samband med FRA-debatten 2008.
I intervjuer på senare år har Strömmer menat på att samhället förändrats, snarare än hans egna värderingar. Samtidigt har byrån fortsatt varna för att Tidöregeringens politik ”innebär förhöjda risker för enskildas rättigheter”. Strömmers efterträdare Fredrik Bergman Evans har varnat för ”enorma inskränkningar” framtagna av hans gamla chef – men också för vad det innebär att ”de flesta människor”
i dag tycks stödja dylik politik:
”När man känner sig rädd och otrygg är det väldigt enkelt att man kastar ut värden som rättssäkerhet och personintegritet.”
Anton Holmlund från LUF instämmer i kritiken:
– Jag är nog mest rädd för hur brett det folkliga stödet faktiskt är. Politiken svarar främst på väljarnas ibland befogade, men ofta överdrivna rädsla, säger han.
– Media har en stor roll i att blåsa upp den, men vi bombarderas också med en massa reklam för olika säkerhetsprodukter. Folk vill nästan bura in sig själva, de nedprioriterar sina egna rättigheter för att de vill känna sig trygga.
”Borgerligheten måste åter ta strid mot övervakningssamhället”, skrev Timbros idéchef Adam Danieli 2020. På smedjans förlag sitter även industridoktoranden Johanna Grönbäck (bilden), som utforskat varför högern övergett Gösta Bohmans piratpartistiska integritetsvurm:
– För 20 år sedan var borgerligheten inte bara mer övervakningskritisk, utan samtidigt mer teknikintresserad. Man såg både risker och möjligheter, till stor del för att man var mer insatt. Det fanns fortfarande också en större skepsis mot statlig makt i allmänhet, menar hon.
– Integritet blir inte mindre viktigt när man börjar föreslå åtgärder som för några år sedan verkade oresonliga. Tvärtom krävs tydliga syften, och tydliga avgränsningar, vilket i synnerhet Moderaterna och Liberalerna verkar ha tappat bort helt.
Flamman har sökt Centrum för rättvisa och Gunnar Strömmer.
