I mitt bostadsområde bor en kvinna som lagar jättegod mat och som – enligt en av sönerna – bakar lussekatter i världsklass! Jag kallar henne Maria.  När jag behövde ett recept på en bra sallad var det därför självklart att jag vände mig till Maria.
Lampan utanför hennes dörr fungerade inte så det var mörkt. Jag ringde på men ingen öppnade. Ringde på igen, knackade på dörren, ropade i brevlådan. Jag hörde hur de pratade därinne. Så blev det plötsligt alldeles tyst.
När jag var på väg ner öppnades dörren och Maria ropade på mig. Hon hade sett att det var jag när det blev ljusare. Där inne i hallen stod hennes döttrar och barnbarn alldeles skräckslagna. Ett av barnbarnen grät alldeles förtvivlat och hon slutade inte ens när hon såg att det var jag. De vågade inte öppna dörren när de inte kunde se vem det var därför att de var livrädda för de uttryck som vardagsrasismen nu tar sig.

Maria berättade att när hon åkte buss till jobbet hade en man vid upprepade tillfällen gett sig på henne och skrikit att hon ska lämna den fullsatta bussen för ”sådana som hon har inte rätt att vara här”. Han var upprörd över att Maria bär huvudduk när hon är ute. Vid ett enda tillfälle har ett par medpassagerare reagerat men annars inte.
När Maria stod i kön på Kapp-Ahl tog en kvinna tag i larmet på det plagg som hon skulle köpa och sa: ”Vet du vad det här är?”. Maria valde att inte svara utan vände bort huvudet. ”Ha”, sa kvinnan, ”jag visste väl det. Du vet inte att det här är ett larm som ska hindra dig från att stjäla tröjan.” Expediten och de andra i kön tittade ner i golvet och vände bort huvudet. Vad är det som händer i vårt land och med oss?
Frisören som en av sönerna går och klipper sig hos berättade att hans pappa bett honom att raka av sig det långa svarta skägget han odlat under en tid för att inte provocera dem han möter.
En ung man tvingas öppna sin väska i en fullsatt tunnelbana för att visa att han inte har någon bomb i den. På Facebook berättar Saeed Esbati att han i kassakön upprepade gånger medvetet blir påkörd med kundvagnen av en gammal tant. Först när tanten tar sats för fjärde gången reagerar någon.

Gemensamt för dem som utsattes är att de hade mörkt hår och gemensamt för i princip alla som bevittnade dessa situationer är att inte någon ingrep, ingen gjorde någonting för att förhindra kränkningarna förrän de pågått ett tag. Tvärtom tittar man bort eller ner i backen. Tystnadens kultur har lagt sig som en våt filt över landet.
Jag hör partiledare efter partiledare backa från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – något som hittills varit SD:s linje. När S och MP, med stöd av i princip hela alliansen och SD, stänger gränserna och inför id-kontroller sanktionerar och tillåter de den vardagsrasism som helt oförställt Maria, killen på tunnelbanan och Saeed Esbati utsätts för. Jag bad en butiksägare, som själv flytt till Sverige om hjälp till våra flyktingar. Han svarade att han inte hjälper muslimer, han ville försäkra sig om att den hjälp han kan erbjuda bara kommer kristna tillgodo. Som om alla kristna skulle vara likadana, ungefär som Breivik, Mangs och Lundin Pettersson då?

Om vi inte ställer oss upp och försvarar deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och artikel 14 som säger att ”var och en av oss har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse” så skjuter vi alla våra värderingar höger ut tills de möter rasisternas, fascisternas, nazisternas verkliga ansikte? Fattar vi inte att vi måste protestera, höja rösterna? Eller tiger vi för att vi samtycker?