Ingenting kommer att bli enklare för den som tror sig vara Säporegistrerad och vill ha insyn i sin akt. Trots Registernämndens nya uppdrag, kan det bli svårare att hitta handlingar.
I mitten av april gav regeringen ett nytt uppdrag åt Registernämnden att utreda fall där människor kan ha mist sitt arbete på grund av åsiktsregistrering mellan 1945 och 1969.
Men det förutsätter en anmälan från den enskilde, senast den 30 september.
Under tiden, sedan årsskiftet, håller personakter på att flyttas över från Säpo till nybyggda lokaler hos Riksarkivet i Arninge utanför Stockholm. Hittills har en knapp tredjedel av de uppskattningsvis 600 hyllmetrarna flyttats.
– Vi har väl nått ungefär till1950-talets mitt, säger Leif Gidlöf, arkivchef på Riksarkivet.
Fram till årsskiftet ska material fram till cirka 1980 ha flyttats över.
Men det gäller inte med automatik alla personakter – bara de som Säpo inte anser sig ha fortsatt nytta av.
– Gallringen sköter vi. Riksarkivet får de akter vi inte behöver i vår operativa verksamhet. De måste gås igenom, en och en, innan de kan lämnas över, säger Peter Waldenström, intendent på Säpo.
Dessutom kan akter ha försvunnit sedan tidigare.
Innan Riksarkivet blev arkivmyndighet och det tidigare regleringsbrevet från 1961 ersattes av nya regler, ansvarade Säpo för sin egen tillsyn.
– När vi inte har behövt handlingarna längre, så har vi förstört dem.
Medan Säkerhetstjänstkommissionens arbete pågick, förbjöds Säpo att gallra bort akter.
Riksarkivet har föreskrivet att Säpo inte får gallra bort handlingar på mikrofilm. Men någon särskild tillsyn över Säpos gallringar har inte genomförts.
För handlingarna gäller överförd sekretess; alltså att den tidigare myndighetens sekretessregler också ska tillämpas hos den nya. Och rent praktiskt finns både för- och nackdelar med att handlingarna förs över.
– Jag vet inte om det är bättre direkt. Möjligheten som finns är att det är lättare att rent fysiskt komma in i lokalerna, säger Mats Östlund, operativt ansvarig för Riksarkivets hantering av akterna.
Men annars är det ingen skillnad, fortsätter han. Peter Waldenström tror dock att det kan bli svårt till en början.
– Det är svårare innan Riksarkivet upparbetat rutiner och kunskap. Möjligheten att hitta står och faller med kunskapen att söka i akterna. Vi kan exempelvis veta hur vi ska söka, även om en begäran inte är exakt preciserad.
Ännu ska en enskild vända sig till Säpo med begäran om insyn. Registernämnden har ännu inte hört av sig gällande regeingens uppdrag, men det är inte så konstigt, menar Waldenström.
– Nämnden samlar upp ärendena, och så blir det väl en samlad begäran.
