Karin Pettersson, chef över den mest inflytelserika ledarsidan i det här landet, Aftonbladets oberoende socialdemokratiska, ägnade delar av förra veckan till att reta upp vänstermän med skägg genom att påstå att den demokratiske socialisten Bernie Sanders inte skulle kunna förändra USA lika väl som den mer liberala Hillary Clinton. Texten är vass och syrligt socialdemokratisk. Tidvis var det rätt kul att se de reaktioner och konversationer som fördes på vida webben kring Petterssons text.

Att den här ledarsidan tagit Bernie Sanders parti är ingen hemlighet. Att det kommer en presidentkandidat i det stora landet i väster, som till skillnad från Hillary Clinton, vill bryta status quo, göra upp med att den rikaste en procenten skor sig på bekostnad av vanligt folk och dessutom gillar fackliga rättigheter är extremt glädjande. Det har redan och kommer kanske ytterligare att gynna det idépolitiska samtalet, inte bara i USA utan också här hemma. Men att hitta en amerikansk presidentkandidat som har alla rätt, går naturligtvis inte. Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander beskrev effektivt Sanders minus för vänstern i Flammans förra nummer (nr. 5, 2015). 

Det som blir lite sorgligt är att Sanders, den med svenska mått mätt, mest socialdemokratiska kandidaten på ett årtionde, inte ens går hem hos dem som kan ses som socialdemokratins spjutspets här hemma. Karin Pettersson och hennes redaktion har sedan i mitten på förra mandatperioden själva propagerat för att Stefan Löfven och Magdalena Andersson måste bli mer visionära, lägga om den ekonomiska politiken och ingjuta hopp i de framtida generationerna. När det då kommer en visionär typ som går bra hem hos unga väljare, så är det trots allt etablissemangets kandidat som redaktionen vill hålla sig i när det blåser.

Men är det egentligen så mycket att uppröras över? En socialdemokrat är en socialdemokrat.