Vänsterpartiet röstade i fredags ja till att Sverige ska delta militärt i insatsen i Libyen. Men flera riksdagsledamöter hade en avvikande åsikt. Bengt Berg, Marianne Berg, Jens Holm och Amineh Kakabaveh valde att avstå från att rösta. I en debattartikel i Flamman (se sid 3) förklarar de sitt ställningstagande.
– Ett bättre svar från Sverige hade varit att erbjuda humanitärt bistånd, säger Jens Holm, till Flamman.
Han är kritisk till vad han kallar ”militära quick fix-lösningar” och orolig för att Sveriges renommé som fredsmäklare utomlands förstörs.
Men om man nu stödjer en flygförbudszon som Vänsterpartiet gör, är det inte lika bra – eller till och med bättre – att svensk militär upprätthåller den som amerikansk militär?
– Jag tycker även det var ett kontroversiellt beslut att stödja en flygförbudszon, men det kanske var rätt i just det läget. Nu är flygvapnet i Libyen helt utslaget.
”Oacceptabelt”
Amineh Kakabaveh är kritisk mot att Vänsterpartiets ställningstagande stressades igenom.
– När frågan togs upp på riksdagsgruppens möte fick vi en minut var på oss att tala.
Även hon hade hellre velat se att Sverige skickat humanitärt bistånd.
– Min personliga reaktion blev att det är helt oacceptabelt att vi ska skicka Jasplan till Libyen.
Amineh Kakabaveh menar att Sveriges militära deltagande i Libyen blir ytterligare ett steg mot fullvärdigt medlemskap i Nato och att oljeintressen har betydelse i militärinterventionen i Libyen.
– Vi går gamla kolonialmakters ärenden.
Mia Sydow Mölleby, vänsterpartistisk riksdagsledamot från Göteborg var utkvittad på grund av enskild angelägenhet under omröstningen.
– Jag ville inte delta i omröstningen, men om jag hade varit där hade jag avstått från att rösta, säger hon till Flamman.
Ovanligt med oenighet
Att så pass många riksdagsledamöter har motsatt åsikt än partilinjens är mycket ovanligt. Bland dem som Flamman har talat med har ingen kunnat dra sig till minnes när det hände sist. Men Hans Linde, utrikespolitisk talesperson (V), tycker inte att det är särskilt dramatiskt.
– Det var inte ett enkelt ställningstagande och det är inte konstigt att det finns olika synpunkter i ett demokratiskt parti med högt i tak.
Folkrättsligt stöd
Grundskälet till att Hans Linde valde att ta ställning för Jasplanen var att han menar att det finns ett tydligt FN-mandat och ett folkrättsligt stöd för insatsen.
– Om vi kan skydda civila har jag svårt att se hur vi ska kunna säga nej till det.
Hans Linde blir förvånad när han hör kritiken mot att beslutet skyndades fram, men säger samtidigt att han kan förstå den.
– Vi hade en inbjuden gäst till riksdagsgruppen, vilket det har varit höga förväntningar på från gruppen att vi ska ha ofta, men det finns också förväntningar på att vi ska kunna ha långa diskussioner och den ekvationen går inte alltid ihop.
