Problemen med bristande läsförmåga och läsförståelse på en kvalificerad nivå, förvärras i svensk skola enligt internationella kunskapsmätningar. Nu visar sig dessa problem även i Sveriges riksdag och bland våra politiker.
Daniel Riazat (i Flamman 17/5 2016) verkar ungefär lika påläst som en twittrande Jan Björklund i förkastandet av Skolkommissionens delbetänkande. Och observera detta är ett delbetänkande inte ett slutgiltigt betänkande med konkreta förslag. Inom loppet av några minuter har Björklund tydligen tagit sig igenom de nära 200 sidornas täta text, medan Riazat verkar ha tagit lite mer tid på sig. Båda två kommer till slutsatsen att betänkandet inte är mycket att hänga i granen, eller midsommarstången med tanke på årstiden. Det är som om vi inte läst samma text.

Ger man rapporten de timmar det tar att läsa igenom den, så framkommer att Skolkommissionen talar om systemfel, till skillnad från alla andra kommissioner i svensk skolhistoria. De lägger alltså inte skulden på professionen, lärarna eller rektorerna, för de dåliga resultaten i internationella mätningar, utan på systemet och hur det konstruerats sedan 1990-talets början. De konstaterar att segregationen i bostadsområden och varierande kommunal skolpeng, är roten till bristande likvärdighet. De redovisar sina val mellan att helt å hållet finansiera skolan statligt med ett så kallat sektorsbidrag, eller att lägga en graderad miniminivå anpassad efter skolors socioekonomiska upptagningsområde. Båda alternativen kräver stor tillförsel av medel konstaterar skolkommissionen, till en skola som kostnadsmässigt nu motsvarar 1980-talets nivå, samtidigt som BNP ökat och skolan fått en allt mindre del av denna ökning.

De pläderar vidare för en rejäl resurstilldelning i tiotals miljarder-klassen. De propagerar också för kontinuerlig statlig finansierad och ledd professionsutveckling. De ger sig inte in i friskolediskussionen eftersom val av skola har stort stöd bland befolkningen och för att en annan utredning är tillsatt att behandla just den frågan. Riazat skriver att ”det är dags att kasta ut klassamhället ur skolan”. Mycket lovvärt, men hur ska det gå till? Kräver han av kommissionen att de skulle plädera för ett införande av socialismen? Vinstintresset hos vissa aktörer är en sak och ett otyg, men den stora orättvisan består fortfarande i en skolpeng som kan pendla mellan cirka 55 000–120 000 kronor per elev och år. Oavsett om skolan är fristående eller kommunal.

Hur vänsterpartiet och liberalerna har fått så antingen okunniga eller svaga läsare som företrädare är en fråga för de partimedlemmar som röstat fram dem att fundera på. Men det är allvarligt att en så för samhället helt avgörande fråga som skolan, fortsätter att vara ett område för partipolitiska demagoger att hantera och ansvara för. Det bådar inte gott med tanke på de reformer och tuffa kompromissbeslut som kommer att krävas. Kommissionens ledtema däremot, är att det ”nu krävs en nationell samling för skolan”