Jag längtar efter liberalen och skolmannen Fridtjuv Berg. Av honom skulle Jan Björklund ha mycket att lära. Inför riksdagsvalet 1886 lade han fram ett valprogram som tog upp skolfrågan. Han konstaterade då:
”Vårt nuvarande skolsystem tvingar fram en sortering av barnen efter målsmännens yttre omständigheter. De överordnades barn skall, oavsett begåvning, på allmän bekostnad utbildas till att själva bekläda överordnade poster. De underordnades åter skall, oavsett medfödda talanger, från början utbildas i en riktning, som särskilt förbereder dem till underordnade platser i samhället”.
Låter det inte aktuellt? Är det inte precis detta som är resultatet av den förda skolpolitiken? Jan Björklund är verkligen inte ensam ansvarig, men han bär ett stort ansvar för den ökade segregation på skolområdet, som nu också tar sig uttryck i allt sämre resultat i Pisa-mätningarna.
Kärnan i Bergs skolprogram var ett angrepp på det rådande parallellskolesystemet, med folkskola för fattiga barn och läroverk för de bildade klassernas barn. Detta orättvisa system ville Berg ersätta med en gemensam skola för alla barn. Vad liberalen Björklund nu lyckats med är att på punkt efter punkt återupprätta den parallellskola som liberalen Berg ägnade sitt liv åt att bekämpa. Yrkeselever ska skiljas från teoretiska elever, samtidigt som fritt skolval och friskoleexplosion åter sorterar eleverna utifrån social och ekonomisk bakgrund.
Detta är särskilt tydligt i våra större städer. Barnen på gården går inte längre tillsammans till skolan och deras lekkamrater på gården är inte längre deras skolkamrater, utan varje morgon sprids de som agnar för vinden, på väg till olika skolor i närområdet eller skjutsade till skolor i andra ändan av staden.
Jag skulle önska att jag kunde återuppväcka liberalen Fridtjuv Berg.
