Inför helgens G20-möte i tyska Hamburg hade arrangörerna väntat sig hårda protester. Men trots att långt färre våldsamma demonstranter än de förväntade 8 000 personerna kom tappade de 20 000 utkommenderade poliserna snabbt kontroll över situationen. I Schanzen-kvarteret i centrala Hamburg plundrades affärer och bilar vandaliserades medan polisen försökte mota bort demonstranterna från brinnande barrikader med vattenkanoner och tårgas.
Journalisten Cat Stupp som bevakade demonstrationerna för den amerikanska tidningen Los Angeles Times blev ögonvittne till kravallerna.
– Demonstranterna delade in sig i mindre grupper enligt vad de kallar ”femfingerstaktiken” så att polisen inte kunde blockera dem. Det fanns mindre grupper om några hundra och större grupper med över tusen demonstranter. Jag såg några brinnande bilar på eftermiddagen. På kvällen utbröt kravaller. Vid ett tillfälle riktade polisen en vattenkanon mot en grupp nära där jag stod. Jag har aldrig sett så våldsamma demonstrationer förut, säger hon.
På fredagen kallades ytterligare uppåt tusen poliser in från runtom i Tyskland för att förstärka insatsen. Totalt skadades 476 poliser, bland annat genom stenkastning, pyroteknik och slangbellor. En person står även åtalad för mordförsök efter att ha bländat en helikopterpilot med en laserpekare. 186 personer greps och 224 har omhändertagits.
Urvattnat dokument
I Tyskland har debatten efter mötet främst handlat om våldsamheterna och hård kritik har riktats mot polisinsatsen. Under presskonferensen i lördags handlade de flesta frågorna till förbundskansler Angela Merkel också om kravallerna. Bland annat kritiserades hon för att ha förlagt mötet till just Hamburg där en stark autonom vänsterscen finns.
Fokuset på våldet innebar att såväl de större fredliga demonstrationerna som vad som skedde vid själva mötet i viss mån hamnade i skymundan. Det faktum att det slutgiltiga dokumentet på många sätt var en urvattnad kompromiss för Merkels och de flesta regeringars del framstod därför inte som ett så stort misslyckande som det förmodligen annars hade gjort.
USA:s president Donald Trump höll sin egen linje i flera frågor, bland annat gällande klimat- och handelspolitiken. I det slutgiltiga dokumentet fördes en paragraf in som sade att övriga länder noterar att USA tänker dra sig ur Parisavtalet samt en mening om att USA tänker hjälpa länder som vill få tillgång till fossila bränslen.
Trump tvingade även igenom sin linje i handelspolitiken. I stället för det vanliga löftet att främja frihandel innehöll dokumentet en svag skrivelse om att handel ska främja alla och att både protektionism och orättvisa handelspraktiker ska bekämpas. För Trump, som på onsdagen före mötet höll ett tal i Warszawa där han talade om behovet av att försvara västerlandets traditioner, var kompromisserna en seger.
Ny antiglobaliseringsvåg?
Trumps möte med Rysslands president Vladimir Putin sågs på förhand som mötets kanske viktigaste händelse. Efter ett över två timmar långt samtal kom de två ledarna överens om att införa ett eldupphör i sydvästra Syrien från och med söndagen. Trump fick dock kritik för att inte ha pressat Putin tillräckligt om de påstådda intrången under den amerikanska presidentvalskampanjen. Putin förnekade återigen anklagelserna och föreslog i stället att länderna upprättar en gemensam enhet för att bekämpa digitala intrång. USA:s sanktioner mot Ryssland togs inte upp och Trump twittrade senare att inget kommer att ske innan ”Ukraina- och Syrien-problemen har löst sig”.
I avsaknad av några tunga besked från mötets deltagare var det just våldsamheterna som gjorde ett bestående intryck. I tysk press talas det om en ”förråad tidsanda”. Men sett ur ett historiskt perspektiv är protesterna i Hamburg desto mer intressanta. Det är första gången sedan demonstrationerna vid liknande möten i slutet av 90-talet och början av 00-talet, som i Genoa, Seattle och Göteborg, som ett G20-möte får så stor uppmärksamhet. Oavsett vad de våldsamma demonstranterna hade för motiv tycks det globala ekonomiska systemet återigen ha hamnat i fokus, precis som under antiglobaliseringsvågen för snart tjugo år sedan.
