Förra onsdagen briserade nyheten att Stockholms lokaltrafik låtit Sverigedemokraterna bekläda ett helt tunnelbanetåg med valreklam. På Twitter rönte partiets rättspolitiska talesperson Tobias Andersson stor uppmärksamhet med en tweet med texten: ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!” Den retweetades sedan av SD:s officiella partikonto.
Kritik kom dock inte bara från allmänheten, utan även från tågförarna själva.
Jannis Konstantis som är ordförande för Seko Tunnelbanan säger till Flamman att flera har hört av sig till honom och vittnat om en rädsla för att tågen ska attackeras eller att bråk ska uppstå på dem mellan meningsmotståndare.
– Det kommer många meddelanden till oss fysiskt eller digitalt om detta. Många förare tycker att det är obehagligt, säger han.
Under förra veckan hölls ett första krismöte mellan fackklubben och arbetsgivaren MTR om saken. Enligt Konstantis har de senare inte blivit informerade av SL om att SD tillåts göra reklam över hela tåget. Därför hade heller ingen riskanalys gjorts, något fackklubben är starkt kritisk mot.
Den bristande insynen i SL:s reklamupphandlingar gäller dock inte bara för fackklubben och deras arbetsgivare.
Samma vecka skrev tidningen ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson på Twitter att hans tidning hade fått nej på en förfrågan om att annonsera i Stockholms tunnelbana inför förra valet med en annons om avgiftsfri kollektivtrafik. Enligt reglerna har SL rätt att neka enskilda annonsörer på förhand. Men exakt hur processen går till är oklart.
Andreas Strömberg är pressansvarig på Trafikförvaltningen i Region Stockholm. När Flamman når honom vill han inte svara på vad som låg till grund för att ge tillstånd till SD men inte ETC. Detta eftersom reklamen sköts på entreprenad av företagen Clear Channel och Cityreklam, vars korrespondens med reklamköpare, uppgifter om priser och prioritering av olika aktörer är sekretessbelagda.
– Det har varit en runda hos oss om vad vi kan lämna ut i förhållande till affärsavtalet, säger Andreas Strömberg till Flamman.
Vilka delar är offentliga kring hur det bestäms vilken reklam som köps in, och för vilka priser? Gäller sekretessen för det också?
– Avtalet mellan oss och Clear Channel och Cityreklam kan jag inte svara på, säger Strömberg och hänvisar till Clear Channels hemsida för deras listpriser, innan han fortsätter:
– Vi tar inte betalt per yta, vi har en totalsumma, men då vet vi att det är x antal utsidor på buss och sätter ett värde på det, och så får de betala tillbaka till oss. Men den siffran tror jag inte att jag kommer kunna lämna ut utan att vi har några turer fram och tillbaka med juridik, säger han.
Uppgifter om kostnaden för de upphandlade reklamförsäljarna och deras diskussioner kring vilka reklambudskap som ska prioriteras kommer sannolikt inte kunna lämnas ut enligt Strömberg. Flamman har begärt ut avtalen med Clear Channel och Cityreklam och de mejl som reklamförsäljarna skickat i samband med både SD:s och Dagens ETC:s annonsering, och har än så länge inte fått del av några handlingar.
Samtidigt är det ingen hemlighet att det borgerliga styret i Region Stockholm har gjort ökade reklamintäkter i kollektivtrafiken till en prioritet.
Politisk reklam i tunnelbanan har varit tillåtet sedan 1988. Jannis Konstantis som började som tågchaufför i slutet av 90-talet vittnar om hur snabbt förändringen gått.
– Jag började i tunnelbanan 1999, men det finns de som började på 70- eller 80-talen och vi kan se hur gränserna har förflyttats. Tidigare fanns det ingen reklam alls. Sedan blev det någon affisch här och där. Sedan på tågen, och nu är det hela tågen.
Det är ingen slump. I Region Stockholms budget för 2022 står att läsa att reklamintäkter ska spela en viktig roll i den framtida kollektivtrafiken i huvudstaden:
”Det är centralt att trafiknämnden anpassar sitt utbud, sitt biljettsystem och sin service för att så långt som möjligt få tillbaka resenärerna efter pandemin. Ny och bättre service, högre intäkter från reklam, utökad service och fler mobilitetstjänster ska, tillsammans med ett utvecklat trygghetserbjudande, bidra till att skapa en trygg, trivsam och tillgänglig kollektivtrafik som välkomnar såväl gamla som nya resenärer efter pandemin.”
Tidigare i somras presenterade det moderata trafikregionrådet Kristoffer Tamsons en plan på att öka intäkterna från reklam i kollektivtrafiken till en miljard kronor under nästa mandatperiod. Med tanke på att intäkterna från reklam under ett normalår uppgår till ungefär 450 miljoner kronor skulle det innebära mer än en fördubbling.
Men det är lite som talar för att det behövs för driften av kollektivtrafiken. Historiskt har kollektivtrafiken till hälften finansierats av biljettintäkter och till hälften med skattefinansierade anslag. Under 2022 beräknas skatterna stå för 52 procent av finansieringen. Årets höjning av priset för ett SL-kort – 20 kronor mer i månaden och motsvarande för kortare resebiljetter – beräknas dra in omkring 200 miljoner kronor. Samtidigt uppgår SL:s årliga vinstkrav till 404 miljoner – strax under den summa man tjänar på reklamen. Regionstyrets planer kan alltså mycket väl vara ideologiskt snarare än ekonomiskt motiverade.
– Nu släpper vi marknadskrafterna fria, sade trafikregionråd Tamsons till tidningen Resumé i juni.
I Region Stockholm är Vänsterpartiet ensamt om att vilja förbjuda politisk reklam i kollektivtrafiken. På sikt är målet att helt förbjuda all reklam.
Enligt Jannis Konstantis behöver man inte gå så långt för att komma till rätta med problemet.
– Jag tycker inte att tågen kan täckas med reklam. Vi vill inte gå så långt som att förbjuda det, det är inte vi som bestämmer. Men nu är det ett arbetsmiljöproblem, säger han och fortsätter:
– Tidigare fanns det enskilda affischer i tågen. Men nu är hela vårt arbetsredskap reklam.
Flamman har sökt Region Stockholms trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M).
