Världens mäktigaste land, USA, har sedan andra världskrigets slut dominerat världen på alla fronter. Militärt, ekonomiskt, kulturellt och medialt. Allt är på väg att ta slut: Ändå är det många som intalar sig att det inte kan vara sant. USA:s ekonomi, som fram till 1960-talet var världens starkaste kan vara på väg ned, men militär makt kan kompensera för den förlusten. Armén, som fram till Vietnamkriget var obesegrad, kan förlora de militära slagen, men genom sin kulturella och mediala dominans vinner USA ändå.
Och visst: USA har arbetat målmedvetet med sin propaganda: både via smutsiga operationer som uppdagats på nytt via en ny samling CIA-papper (se inrikesartikel) och med öppna metoder: genom att sprida uppfattningen att den amerikanska livsstilen och demokratin är överlägsen alternativen. Ändå är slutsatsen att detta idag styr människors faktiska tankesätt fel.
I Pew Global Attitudes Project den hittills största internationella underökningen om attityden till USA med 45 239 intervjuer utförda i 47 länder under våren 2007 är bilden klar: USA blir allt mindre en förebild. Det är förmodligen ingen överraskning att USA:s utrikespolitik blivit allt mer impopulär efter invasionen av Irak (se sidan 7). Men ogillandet handlar om betydligt fler saker.
”I stora delar av världen finns ett brett och allt djupare ogillande av amerikanska värderingar och en global backlash mot spridningen av amerikanska ideal och sedvänjor. Majoriteter eller stora mängder människor i de flesta länder som undersökningen gäller säger att de ogillar amerikanska idéer om demokrati – och denna känsla har ökat i de flesta regioner sedan 2002.”, sammanfattar Pews rapportskrivare.”Trots nära nog samstämmig beundran för amerikansk teknologi och en stark hunger efter dess kulturella exportvaror i de flesta delar av världen, anser stora delar av befolkningen i de flesta länder att det är dåligt att amerikanska idéer och sedvänjor sprider sig till deras land.” Ogillandet av USA:s kulturella bidrag till världen har tydligt ökat i länder som Storbritannien, Tyskland och Kanada.
Flera intressanta slutsatser borde kunna dras. Till att börja med: Med tanke på den amerikanska mediala dominansen innehåller undersökningen ofattbart dåliga resultat. Men så är inte folk heller passiva mottagare av världsbilder. De formar själva uppfattningar om saker de känner till. I många länder som USA har använt för sina egna utrikespolitiska syften, som Pakistan och Turkiet är stödet för USA på rekordlåga nivåer. I Kuwait var synen på USA positiv efter gulfkriget – nu är den övervägande negativ.
Den andra slutsatsen är att vi obönhörligt går mot en annan ordning – en multipolär värld eller en värld under någon annan hegemonisk makt än USA. Men basen för någon form av globalt styre är inte direkt solid. Nationella intressen spelar fortsatt stor roll för befolkningar runt om i världen. Stormakter ser generellt negativt på andra stormakter. Ledare som ses som skickliga i att föra sina länders intressen framåt – Vladimir Putin är det tydligaste exemplet – får stort stöd från sin befolkning. Kina ses betydligt mer positivt än USA. I Västeuropa fruktar man Kinas ekonomiska makt – i Asien dess militära makt. Men i Afrika och Latinamerika ser man överlag positivt på båda. Omdömena om Ryssland är blandade: speciellt positivt ses landet i Indien, Kina och Sydkorea – men i även västeuropeiska länder är förtroendet idag större för Vladimir Putin än för George W Bush (!).
USA:s situation kommer ge amerikanska spionorganisationer, tankesmedjor och propagandister välbetalda jobb framöver. Men de kommer sannolikt inte att lyckas. Medan USA:s militärt allierade en efter en drar sig ur krigsäventyren i Irak och Afghanistan, säljer stora kapitalplacerare innehaven i amerikanska aktier och obligationer – försiktigt för att inte orsaka finanskris.
Spelet för det USA som styrt världen på egen hand är över.
