…var regeringens miljömålsproposition en besvikelse då den, kraftigt försenad, presenterades den 23 mars i år. Proppen innebär en tydlig ambitionssänkning i det svenska miljöarbetet. Svenska myndigheter har i omkring tio års tid arbetat med de 15, sedermera 16, nationella miljömålen.
Samtliga riksdagspartier kom 1999 överens om att miljömålen skulle vara uppfyllda till 2020. Miljömålen är något så ovanligt som en bred politisk och visionär måldeklaration framtagen utifrån de verkliga miljöproblem som existerar, utan att chackra med hur mycket vilja eller resurser som finns att åtgärda dem. Denna vision om att miljöproblemen ska gå att lösa har varit vägledande för den svenska politiken på området. Ansvaret har varit tydligt.
Miljömålsrådet, bestående av generaldirektörer för statliga verk och ett antal experter, bland annat från miljöorganisationer och Svenskt Näringsliv, har satts att förvalta miljötillståndet och gjort fördjupade utvärderingar vart fjärde år. Den senaste landade på regeringens bord i juni 2008 med namnet ”Nu är det bråttom”, innehållandes tusentalet förslag på åtgärder som skulle leda i riktning mot att miljömålen nåddes. Regeringen kunde då tagit miljömålsarbetet på allvar, gjort en politisk prioritering, och satt igång med de åtgärder som låg dem varmast om hjärtat.
I stället fick man stora skälvan, stuvade undan åtgärderna och tillsatte en utredning som skulle utreda hur miljömålsarbetet skulle struktureras. Det ansågs otydligt och fler aktörer skulle inkluderas ? läs näringslivet. Utredning i stället för handling, fast utredningen redan var gjord.
När propositionen nu kommer består åtgärderna i huvudsak av att bedömningsgrunderna för hur miljömålen mäts ändras och plötsligt ser alla utom fyra miljömål ut att kunna nås, utan att några nya åtgärder vidtagits. Miljömålsrådet ska avvecklas och processen helt underställas regeringen. Slutvisionerat.