Okategoriserade 03 oktober, 2007

Smittkoppor, iskyla och censur

”Jag vill tacka livet” är den sång av Violeta Parra som alla känner till – men det var ingen slump att den var med på hennes sista skiva. Musikern och kompositören Jan Hammarlund skriver för Flamman om den stora sångerskan och hennes vindlande liv. Idag torsdag är det 90 år sedan hon föddes.

Den 5 februari 1967 tar folksångerskan Violeta Parra fram pistolen i sitt tält i Santiago de Chile. Den här gången vill hon inte misslyckas. Hon skjuter sig i tinningen. Efteråt kommer många att leta efter förklaringar. Men låt oss ta det från början.

1917. Violeta Parra Sandoval föds sent på kvällen 4 oktober i San Carlos i Ñuble i södra Chile. I Ryssland utvecklas ett uppror mot kriget till en social revolution.

1929. Fadern dör i TBC efter att ha tvingats försörja sin familj bland annat som tåginspektör och fängelsevakt. Violeta kallas Maleza (”ogräset”). Hon är ingen skönhet, hennes ansikte är ärrat efter smittkopporna, en av de många sjukdomar som hon fått dras med under barndomstiden. Vid nio års ålder hade hon lärt sig spela på sin fars gitarr fastän den är för stor för henne. Snart sjunger hon överallt med flera av sina syskon. Efter att en cirkus besökt staden rymmer hon hemifrån och ansluter sig till den för en tid.

När modern och syskonen flyttar efter till Santiago 1935 börjar Violeta sjunga på krogar i stadsdelen Matucana tillsammans med sina syskon.
– Violeta hade bra karaktär, hon var mycket aktiv, vi kom bra överens med henne. När hon kom gjorde hon alltid som jag sa. Men med andra människor var hon ganska snar till att bråka och ställa till besvär. Nåväl, hon var ju ung och söt och männen tyckte om att säga komplimanger till henne men hon drack aldrig med dem och hon protesterade när de besvärade henne. Hon var alltid lite grovhuggen. Sedan försvann de, eftersom vi tog hit en apparat som spelade musik, säger ägaren till El Popular.
Den argentinske tangosångaren Carlos Gardel dör i en flygkrasch på väg mellan Medellín och Caracas. I Paris går en gatusångerska som just fått artistnamnet Edith Piaf in i grammofonstudion för första gången.

1938 blir Pedro A Cerda Chiles president som ledare för Folkfronten. Som nygift försöker Violeta få sin man, järnvägsarbetaren Luís Cereceda, att förstå att sången för henne inte bara är ett provisoriskt levebröd utan en livsnödvändighet. Luís’ anställning tvingar familjen att flytta till Valparaíso. Violeta trivs med att sjunga i hamnstaden. På barer fyllda med sjömän slår hennes osofistikerade stil och rustika röst an på ett nytt sätt.
Madrid faller den 1 april och fascisterna tar över Spanien. Flyktingar kommer till Chile, bland anant med hjälp av diplomaten och poeten Pablo Neruda. Woody Guthrie spelar in sina första skivor i New York.

1945 väljs Pablo Neruda som representant för Kommunistpartiet till senator. Luís Cereceda är medlem i Kommunistpartiet och Violeta aktiverar sig för en tid i en lokalförening. Kriget i Europa slutar och efter flera års uppehåll delas Nobelpriset åter ut – i litteratur för första gången till en latinamerikansk författare, chilenskan Gabriela Mistral.

1946 får populisten Gonzalez Videla, ”giftödlan” med Pablo Nerudas ord, ledare för Radikala partiet, 40 procent i valet och kan bilda regering – tack vare stöd från kommunistpartiet, som han emellertid snart förbjuder för tio år framåt. Pablo Neruda tvingas gå i landsflykt. Chilenarna är chockade men Violeta förutspår redan på valdagen allt i en dikt som hon dessutom låter skicka till Videla.

1948 flyttar familjen tillbaka till Santiago – äktenskapet spricker. Sonen Angel beskriver ett hårt liv.
– På vintern var det dödskallt. Vi använde till och med gitarrfodralet som täcke. Violeta gick upp mycket tidigt, hon behöll alltid många lantliga vanor. Omkring fyra på morgonen brukade hon väcka mig, för att jag skulle gå ut och stjäla vatten ur en privat brunn ett par kvarter bort. Där gick jag i rimfrosten och svor ve och förbannelse över mammas hygieniska nit. Klockan sex var Violeta på benen, ren och påklädd, och ville att jag skulle göra upp eld. Hon brukade klaga och säga att jag var en latmask. Jag låtsades sova. Men för att kunna sova var jag tvungen att hålla för öronen för Violeta började alltid spela gitarr vid den tiden på dygnet. Det var som en religion för henne, alla morgnar, även stränga vintermorgnar.

1954 sänds programmet ”Violeta Parra sjunger” varje vecka i Radio Chilena.
Violeta får i juni en inbjudan till ungdomsfestivalen i Warszawa. Hon besöker Sovjetunionen och flera europeiska länder. I Paris slår hon sig ner och spelar in sin första LP. I Santiago dör plötsligt hennes dotter, Rosita Clara. Violeta är förkrossad. Hon skriver ”Verser för det döda flickebarnet”. Dessa förtvivlade utgjutelser ryms som vanligt i strängt bunden vers – som i de traditionella Canto a lo divino/humano som sjungits sedan långa tider på likvakor över döda spädbarn, är det den andliga korsett som lidande kvinnor behöver för att inte falla sönder själsligt.

1957 flyttar Violeta tillfälligt med barnen Carmen Luísa och Angel söderut till Concepción, anställd av universitetet där för att samla in folksånger som hon spelar in på en rad skivor. Dottern Isabel berättar hur en vanlig dag kunde förflyta:
– Först gick vi för att hälsa på Carmen Luísa. Vi går därifrån sedan hon grälat med sin svärmor. Sedan besöker vi herr Apple, chef för skivbolaget Odéon. Jag satt utanför och väntade. Jag brukade höra mammas höga röst när hon anklagade herr Apple för tusen och en oförrätter mot henne. Nästan alltid kom hon ut gråtande från de samtalen och skrek att hon skulle bryta kontraktet. Om hon inte grät, skakade hon, så rasande var hon. Sen åt vi lite lunch nånstans nere i centrum och sen till författarföreningen för att kämpa till oss något förskott på hennes copyrightpengar. Efter det gick vi till kaféet Sao Paolo eller Palmeiras där olika artister brukade träffas. Hon tålde inte folk som rökte. Det var för henne tecken på karaktärssvaghet. Hon hatade smink, kallade det för ”självsabotage”. När någon väninna dök upp sminkad, möttes hon alltid av: ”Och du, vad är det du gömmer dig för?” Hon avskydde byråkrater av hela sin själ, för henne var de ”skithögar som inte gjorde nån nytta”.

1960 i maj befinner sig Violeta på ett hotellrum i Puerto Montt, när en jordbävning slår till med full kraft. 2.000 människor omkommer, en tsunami sveper in, floderna ändrar sitt lopp och nya sjöar uppstår. Violeta skildrar händelsen i sin apokalyptiska sång ”Puerto Montt esta temblando”. Sången kommer med på El folklore de Chile nr 5, där Violeta integrerar sig själv i folkloren och samtidigt förnyar den – alla sånger på albumet är skrivna av Violeta. Hon sjunger bland annat ”Här behövs en guerrillero” (med syftning på folkledaren Manuel Rodriguez från befrielsen från Spanien i början av 1800-talet) och hyllar ”folket med sina röda fanor” (med Pablo Nerudas ord).

Året därpå är Violeta i Buenos Aires och spelar in en LP med egna sånger, som emellertid aldrig kommer ut – den stoppas på grund av ”Porque los pobres no tienen”, som anses alltför kontroversiell och som förbjuds i Argentina. Många år senare, efter hennes död, ges LP:n ut men ”Porque los pobres” saknas fortfarande och ingen har lyckats hitta Violetas egen insjungning av den.
Violeta, Isabel och Angel slår sig ner i Paris och sjunger på La candelaria, L’Éscale, för Unesco och i TV. Hon träffar musikern-antropologen Gilbert Favré. Sånger som ”Corazón maldito”, ”El gavilán”, ”Pupila de aguila” och framför allt ”Run-Run se fue pa’l norte” kommer att vittna om att han är hennes livs stora – och bara delvis besvarade – kärlek.
Violeta får veta att hennes bror Roberto blivit arresterad i Chile i samband med en strejk. Hon skriver La carta (Brevet). Som vanligt gör hon inga försök att anpassa sig till salongsvänstern vid borgerskapets köttgrytor. Hon är ärlig och kontroversiell, om också inte särskilt diplomatisk.

1964 ställer Violeta Parra ut sina vävningar, oljemålningar och applikationer på Musée du Louvre i Paris. Under åren i Paris spelar hon in en mängd egna sånger, av vilka några ges ut 1965 i Chile, andra många år senare. I Genève deltar hon i en lång protestmarsch mot Nato och under en demonstration mot diktaturen i Spanien kastar hon cocacolaflaskor på spanska konsulatets fasad.
I juni 1965 återvänder hon slutgiltigt till Chile och förvånar alla med att starta sin egen verksamhet i La carpa, ett tält i utkanten av staden där man nådigt låter henne disponera ett litet område i parken La Quintrala. Violeta vill grunda ett stort folkloristiskt kulturcenter i tältet, som har plats för 1.000 personer men det är sällan så många som 100 möter upp. Violeta tillbringar sin sista tid där, bortsett från en resa till Bolivia, där hon uppträder tillsammans med den lätt undflyende Gilbert Favré. Hon spelar in sina sista sånger. Hon har redan beslutat sig för självmord och driver igenom att skivan ska heta ”Violeta Parras sista kompositioner”. Sångerna innehåller delvis esoterisk poesi som rör sig på gränsen mellan liv och död, allt som finns i tillvaron är liksom genomlyst av de yttersta ögonblickens drömmande klarhet.

Tillbaka vid sjutton år
när man redan har levt ett sekel,
det är som att tyda tecken
men utan att kunna säkert.
Att från en minut till den andra
bli ömtålig som sekunden
och känslan går djupt i grunden
som hos barnet som möter en gud.
Det är så jag känner det nu
i den allra mest glödande stunden.

Då är man snärjd och snärjd igen
som muren snärjs av murgrönan,
som mossan växer över sten
och bryter fram och bryter fram,
som mossan växer över stenen, ja precis.

Kärleken är en vind
av den renhet som fanns en gång.
Den viskar sin mjuka sång
mot det rasande djuret som slår,
så pilgrimmen stannar ett år
och fångarna får sin frihet.
Den gamle i slutet av livet
gör kärleken om till ett barn
och det onda av ömhet bara
är ju till godhet blivet…

1967 i januari har Violeta skrivit till Gilbert Favré och accepterat en inbjudan till Bolivia men söndagen den 5 februari tar hon sitt liv.
”Ingen av oss kunde säga medan Violeta levde att hon var en folkets konstnär. Vi kritiserade henne rentav. Men tiden och folket självt kommer att ge henne sitt erkännande.”
Victor Jara (Joan Jara: Victor – an unfinished song, översättning Maria Ekman)
I Tibbleskolan i Täby bereder sig en frustrerad hippiaspirant för att hoppa av gymnasiet. Spansklärarinnan uttrycker förståelse men säger också:
– Tänk bara på att du inte kan gå barfota hela livet, Jan.
Han håller gitarren i ett hårt grepp och tänker att han ändå är glad att ha haft Birgit Harling som lärare. Spanskan får han säkert användning för, förr eller senare.

Ledare 09 september, 2025

Det kan vänstern lära av Glenn Hysén

Den pensionerade mittbacken Glenn Hysén, här fotograferad under en ölprovning, har grundade råd att ge Alexander Isak. Vänstern borde ta lärdom. Foto: Anders Deros/Aftonbladet/TT.

Om vänstern vill gå framåt i valet framstår matmoms och skafferifrågor som helt rätt prioritering. Det är mer än vad man kan säga om Lars Ohlys gnäll från sidlinjen.

Efter veckor av rykten och svekdebatt blev avskedet officiellt. Alexander Isak presenteras som ny spelare i Liverpool. Den svenska Premier League-stjärnan har lämnat Newcastle och i samband med övergången uttalar sig den gamle Liverpoolspelaren Glenn Hysén till Fotboll Direkt – som i sin tur blir refererade till på sajten Sportbibeln. Av rubriken i Sportbibeln framgår att Hysén lämnat en ”skarp varning” till Isak.

Ett underbart klickbete. Alexander Isak tillhör den nya generationen hyperprofessionella fotbollsproffs som inte vet hur öl smakar. Glenn Hysén är i sin tur en spexande jöns som aldrig spottar i glaset och alltid lyfter luren för en journalist. Men en skarp varning är alltså utfärdad. Sportbibeln vet hur man sätter skruv på en nyhet.

Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna.

En annan som är ute och kommenterar övergångar från sidlinjen är Vänsterpartiets gamla partiledare Lars Ohly. Med utgångspunkt i turerna kring Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat skriver han i Sydöstran att partiets problem inte är de avhoppade och uteslutna utan att ledningen bryter mot kongressbeslut och gör osexiga politiska omprioriteringar. Numera handlar allt om matpriser och KU-anmälningar.

Vilka kongressbeslut Ohly åsyftar är oklart. Möjligen syftar han på vapenstödet till Ukraina, samt att Vänsterpartiet gått med på höjda försvarsutgifter. Men när partistyrelsen väljer prioriteringar har de, till skillnad från Delgado Varas och Riazat, ett mandat från medlemmarna. Han lyfter att partiets dåvarande miljöpolitiska talesperson Jens Holm avgick våren 2022 efter att Vänsterpartiet röstat för sänkta bensinpriser och påstår att omsvängningen skedde bakom ryggen på Holm. Problemet är att den nya kursen klubbades i valplattformen på partiets kongress tidigare samma år.

Mer korrekt är däremot konstaterandet att partiet satsar hårt på matpriser och KU-anmälningar. Med ett år kvar till valet är det också helt rätt strategi. Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna. Dessutom är det en fråga partiet bottnar i. Det är svårt att föreställa sig en större ”VPK classic” i inrikespolitiken än kravet på sänkt matmoms.

KU-anmälningarna kastar i sin tur ett hårt ljus på regeringen. Den svenska borgerlighetens politiska DNA är att vara nästan lika onda men aldrig mer än hälften så slipade som Socialdemokraterna. Trots det gick den nuvarande regeringen till val på sin kompetens. Fanns det ett dokument där det framgick varför detta var en bra strategi så har nog statsministerns barndomskompis slarvat bort det redan.

Läs mer

Glenn Hyséns skarpa varning då? Han säger att människorna i Liverpool är underbara men att Isak ska se upp med att ”spela Allan” för då fungerar det inte. Han ska vara sig själv och stå med fötterna på jorden, och då kommer han vara välkommen. Glenn Hysén ger helt enkelt ett bra råd som han själv bottnar i. Han är en typ av veteran som Vänsterpartiet hade mått bra av att ha fler av.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 september, 2025

V: Syna matjättarnas ”Black Friday-priser”

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Regeringen vill mota matinflationen i grind genom att sänka momsen på livsmedel. Vänsterpartiet litar inte på koncernernas löften – och föreslår nu mer transparens för att säkra sänkta priser, och sanktioner mot kedjor som istället smyghöjer dem.

”Det har varit tufft ekonomiskt att vara svensk de senaste åren.”

Så inledde Tidöregeringen presentationen av sitt ”matprispaket” den 4 september. Paketet består av tre förslag menade att göra vanligt folks matkassar billigare. Dels vill man inrätta en ”matpriskommission” som ska ”noga följa prisernas utveckling”, och dels vill man att Tillväxtverket ska undersöka ”förenklingsåtgärder” som gör det enklare att starta mataffär. Slutligen vill man se en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel från 12 till 6 procent, som i snitt ska leda till en 6 500 kronor billigare matkasse om året enligt regeringens löften.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 september, 2025

Hanne Kjöller går på pinnjakt

"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.

Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.

Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 05 september, 2025

Grillen #6: Kulturkanon och välfärdsstatens död

I veckans Grillen: Skrattretande, cirkus, dödsruna – de hårda orden har haglat om kulturkanon, men är den så illa?

Grillen gästas av journalisten Karin Pettersson som menar att allt ont började på 1990-talet.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Karin Pettersson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 05 september, 2025

En norsk vänster mot radikaliserade laxbaroner

I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument är skarpa – men är de tillräckligt radikala?

Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.

”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”

Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)
Inrikes/Nyheter 03 september, 2025

Högerextremister häktade för misshandel – kopplas till Aktivklubb

Medlemmar i Aktivklubb poserar framför Uppsala domkyrka. Foto: Polisen.

Tre unga män sitter häktade efter att två personer misshandlades i centrala Stockholm i slutet av augusti. Nu berättar åklagaren att man utreder ett hatmotiv.

I slutet av augusti misshandlades två personer på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, strax efter midnatt i centrala Stockholm. Snart därefter greps två personer, och en tredje några timmar senare.

Nu har tre personer häktats för brotten – varav ett bedöms som grovt. Något som Dagens ETC var först med att rapportera om.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)