Det heterosexuella äktenskapet och kärnfamiljen är de fundament som resten av de mänskliga relationerna cirkulerar kring. Seden att gifta sig sträcker sig ofantligt långt både i tid och rum. Men i västvärlden börjar grunderna för den heliga institutionen att urholkas. Det är numera okej att inte gifta sig, oavsett om man lever ihop med någon eller inte. Dessutom är själva äktenskapsinstitutionen under kraftig omförhandling – det mesta pekar mot att det snart är okej att gifta sig med någon av samma kön.
Gruppen måste synliggöras
Men något som verkar förhållandevis orubbligt är normen om tvåsamhet, vilket togs upp vid ett seminarium under Pride. Johanna från RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, drog upp några riktlinjer för hur man ska driva ”polypolitik” – en politik som tar hänsyn till den växande grupp av människor som har kärleks- och sexuella relationer med flera personer på en gång.
– Till att börja med så måste vi synliggöra den här gruppen, visa att den finns, säger Johanna. Sedan kan vi börja kräva rättigheter.
Inom ramen för institutionen av tvåsamhet blir ”flersam” kärlek och sexualitet per automatik till ”otrohet” eller ”psykiska problem”. Och när man för på tal möjligheten till äktenskapsliknande förbindelser som inbegriper fler än två personer associeras ofta till patriarkala former av månggifte.
– Det är få saker som provocerar så som polykärlek, säger Johanna.
Undertoner av rasism
För några år sedan fick SSU-ordföranden i Östergötland lämna sin post efter att han förespråkat flersamma äktenskap.
En stor del av kritiken har rasistiska undertoner, framhåller Johanna – typ ”det är bara de där hemska kvinnoförtryckande muslimerna som sysslar med månggifte”.
– Men visst är det så att det finns former av polygami som är kvinnoförtryckande, det finns ju avarter inom allt – och jag tror att det är få som skulle hålla med om att det heterosexuella tvåsamma äktenskapet fungerar perfekt… Men när vi driver polypolitik är det jätteviktigt att vi har med oss en feministisk analys.
RFSU har ännu inte tagit ställning i frågan, men håller på och utreder möjligheten att införa en civilrättslig reglering som öppnar upp för flersamhet. Men det är komplexa frågor. Så fort man börjar konkretisera visionerna märks hur mycket som tar sin utgångspunkt i tvåsamheten. När den sprängs i bitar rasar även allt omkring. Hur gör man till exempel med barn som tillkommer i ett flersamt förhållande?
– Det intressanta är att den där uppluckringen ju redan har varit igång ett tag. Till exempel är det vanligt med seriemonogami, vilket skapar stor förvirring kring vårdnaden av barn, säger Johanna och framhåller det absurda i att en icke-närvarande biologisk förälder ofta har större juridisk rätt till sitt barn än en person som lever med barnet.
”Poly” är ingen sextrend
Många av dem som deltog i seminariet var där för att de själva är ”poly” – de vill inte ”hålla sig till en”.
– Innan vi börjar driva den här frågan politiskt måste vi faktiskt fundera på vad vi faktiskt vill, säger en kvinna i publiken. Vi måste ställa oss upp och säga att vi är poly och att det faktiskt är någonting annat än en ”sextrend” som Aftonbladet kallar det.
