Dan Andersson har arbetat åtta år som chefsekonom på LO. Dessförinnan var han statssekreterare på näringsdepartementet. I december 2008 gick han i pension, och har sedan dess ägnat sig åt ett stridbart författarskap. Socialdemokratin och staten är en långessä, utgiven av Arbetarrörelsens tankesmedja, och har trots sitt kontroversiella budskap inte uppmärksammats särskilt mycket.
Moderat kampanj
Andersson beskriver hur Moderaterna lyckats introducera begreppet ”utanförskap”. Det inkluderar förutom arbetslösa och sysselsatta i åtgärder, också handikappade, svårt sjuka, heltidsarbetande med många barn som ibland behöver försörjningsstöd, studerande, och avtalspensionärer, även före detta chefer med höga inkomster. Det skapas en bild av att 20, kanske ända upp till 25 procent, av befolkningen består av latmaskar som inte vill arbeta utan försörjs av samhället genom olika ”bidrag”. Undertexten var att en stor del av dessa var utrikesfödda.
Argumenten nöttes systematiskt in, och som Andersson skriver, ”PR-industrin i Sverige är i omslutning ungefär lika stor som svensk fordonsindustri!” Att budskapet gick fram bevisas enligt Andersson av valresultatet – av dem som hade föräldrar födda utanför Europa röstade 54 procent på S, tre fjärdedelar röstade på de rödgröna. Av dem som hade Sverigefödda föräldrar röstade bara 26 procent på S. Samtidigt kan framgångar för Sverigedemokraterna noteras.
Tillit viktig
Orsaken är att tilltron mellan människor, som är en grundförutsättning för välfärdssamhället, har försvagats. Dan Andersson citerar rättvisefilosofen John Rawls (allmänt ansedd som socialliberalismens främste apostel), ”om man misstänker att andra inte gör sin andel kommer man frestas att inte själv bidra”. Också de som egentligen stöder välfärdstanken blir skeptiska om välfärden missbrukas och inte fördelas rättvist.
En välfärdsstat med ett högt skattetryck måste präglas av en stark känsla av gemenskap. Om denna känsla saknas eller försvagas blir det till en ”språngbräda mot mindre gemenskaper inom sociala grupper som liknar varandra.” Därför är det helt rimligt att påstå att en ökad individualism har minskat stödet för socialdemokratin, men det påståendet missar orsakssambandet; nämligen att det är den förda politiken som har skapat denna individualism, och inte tvärtom.
Samtidigt är referensen till Sverigedemokraternas framgångar uppenbar.
Den borgerliga alliansens politik, i synnerhet den så kallade ”arbetslinjen”, bidrar starkt till att avskaffa det som Andersson kallar för ”den skandinaviska versionen av välfärdsstaten”. Han poängterar att den är inte enbart socialdemokratisk:
– Tidigare kunde S få stöd av socialkonservativa krafter inom framför allt Centerpartiet och Kristdemokraterna, men numera har dessa blivit totalt nyliberala, med en fundamentalistisk tro på marknaden, säger Dan Andersson till Flamman.
– Också Miljöpartiet har förvandlats i den riktningen, tillägger han.
Lönedumpning
Alliansens tillväxtpolitik har gått ut på att skapa fler arbetade timmar, men gärna till ett lägre värde, och lägre skatter för småföretagare. Eller mer polemiskt uttryckt:
– Arbete till vilket pris som helst, säger Dan Andersson.
Samtidigt har skatternas andel av BNP sänkts, socialförsäkringssystemet har kraftigt försämrats med sänkta ersättningsnivåer, och en ”repressiv” arbetsmarknadspolitik, där människor ska tvingas att söka arbeten – som ofta inte finns, och att arbeta till låga löner, långt under kollektivavtal, har genomförts.
– Folk har blivit en handelvara, säger Dan Andersson.
Resultatet är allt annat än uppmuntrande. Arbetslösheten har stigit och ligger fortsatt på en hög nivå. Det är framför allt långtidsarbetslösheten, ”utanförskapet”, som ökar mest och främst drabbar unga, utrikesfödda och de med nedsatt arbetsförmåga. Privata lösningar, till exempel i form av privata sjukförsäkringar, blir allt vanligare – bland dem som har råd. På det politiska planet försvagas statsmakten, vilket ”för med sig både kostnader och ett antal sociala och politiska risker”. Staten ger upp sin makt och förmåga att skydda de svaga till EU, marknaden, kommunerna och genom en frivillig begränsning.
Tillbaka till rötterna
Problemet är att denna politik har initierats av socialdemokraterna själva, och Dan Andersson ser ännu inga tecken på omprövning, ”Socialdemokraterna har successivt kommit att välja bort sina väljare genom att begränsa statens auktoritet och politikens överhöghet”.
Vad är då alternativet? Andersson talar om en ”kommunitär strategi”, som i stor utsträckning innebär en återgång till traditionell socialdemokratisk politik. Lite förenklat kan politiken sammanfattas i tre punkter: 1) taken i försäkringar måste vara så höga att försäkringarna får stor anslutning, 2) en aktiv linje i arbetsmarknadspolitiken, med kraftfulla satsningar på utbildning och framför allt på subventionerade jobb till kollektivavtalsenliga löner, och 3)vägledning och kontroll, med sanktionsmöjligheter.
Min invändning om statens minskade roll i globaliseringens tidevarv bemöter Dan Andersson med:
– Desto viktigare att staten spelar en aktiv roll! Ingen globalisering hindrar att staten bedriver en egen politik.
