– Ska du skriva om Verdandi? Bästa stället! säger Samir när jag kliver in genom dörren.
Verdandi erbjuder aktiviteter och gemensamt helgfirande för människor i alla åldrar, trots att verksamheten ständigt hotas av neddragningar.
Samir är en av dem som brukar gå till Verdandi i Hallonbergen utanför Stockholm, efter skolan. Ikväll har han spelat bordtennis och ska snart sätta igång med att kavla ut pepparkaksdeg. Det är dagen innan lucia och temat för kvällen är julpyssel. Barnen bakar pepparkakor och tillverkar julkort, samtidigt som deras föräldrar får en chans att umgås.
Man har vanligen öppet flera kvällar i veckan, men inför och under julen har föreningen fler aktiviteter. Enligt Lena Hill, kontaktperson för lokalföreningen, fyller verksamheten ett stort behov i området.
– Vi har öppet varje dag under jullovet och det kommer alltid människor hit. På julafton brukar vi vara runt 50 personer – det är ungefär så många som får plats här.
Samma dag på morgonen, på Verdandi i Vårby gård, förbereder man det årliga luciafirandet. Ett tiotal personer droppar in för att ta en fika och höra på lussesånger.
– Länge visste vi inte om det skulle gå att bedriva verksamhet alls i år, men vi lyckades till slut övertala kommunen att bidra med pengar, säger Bo Andersson, en av de drivande i föreningen.
Verdandi bedriver social kontaktverksamhet i form av olika aktiviteter för alla åldrar. Ett av inslagen är alternativa helgfiranden, vid exempelvis jul. Organisationen är partipolitiskt obunden, men delar arbetarrörelsens värderingar.
Trots att Verdandi i Vårby gård har en trogen skara aktiva – den som varit med längst har varit med sedan starten 1976 – tycker Bo Andersson att fler borde hitta till föreningen.
– Det är väl lite av en paradox, vi vill nå de svagaste grupperna i samhället och de är ofta de svåraste att organisera.
Lena Hill känner däremot inte igen Bo Anderssons beskrivning om att det skulle vara svårt att engagera människor.
– Nej, vi har många som kommer hit och hjälper till. Kanske beror det på att det finns många ensamstående mammor här som Verdandi fyller en funktion som kontaktnät för.
Men föreningen i Hallonbergen brottas med samma ekonomiska problem som i Vårby.
Tidigare var Lena Hill heltidsanställd. När det blev borgerlig majoritet fick föreningen plötsligt bara 10.000 kronor i verksamhetsbidrag.
– De tycker vi ska göra allt ideellt, men det funkar inte riktigt så, säger Lena Hill.
Nu försöker man ändå upprätthålla en bra verksamhet genom att söka stipendier och olika typer av projektbidrag.
– Jag tycker det fanns en större vilja tidigare, med till exempel bidrag från kommunen, men är det dåliga tider är det väl det här som man drar ner först på, säger Lena Hill.
Bo Andersson tror att oviljan till bidrag från stat, kommun och landsting ibland kan ha politiska motiv.
– Det är klart det skär i ögonen på en borgerlig majoritet med en vänsterinriktad organisation.
Samtidigt tycker både Bo Andersson och Lena Hill att behovet av Verdandi är större än någonsin. Båda talar om ett hårdare samhälle, där allt högre krav ställs på den enskilde individen. Många som redan har små marginaler drabbas hårt när det blir svårare att nå upp till kraven för till exempel a-kassa eller sjukförsäkring. Verdandi i Hallonbergen har ett rättvisekontor där människor kan få hjälp med att fylla i blanketter eller överklaga beslut till myndigheter. I Vårby har man funderingar på att upprätta något liknande.
Hjälp till självhjälp är ett återkommande inslag.
– Till exempel ska vi hålla en kurs i vår där man får lära sig att reparera en cykel från grunden. Vi har också köpt in en bil och ska börja ge övningskörning som komplement till trafikskolor som många av våra medlemmar inte har råd med, säger Lena Hill.
Organiserade helgfiranden och social verksamhet kopplas ofta ihop med frikyrkor och borgerlig välgörenhet. Alternativ jul låter för många 1970-talsaktigt.
Är vänstern och arbetarrörelsen överlag dåliga på att ta hand om varandra och bedriva social verksamhet?
– Kanske lite, många är väldigt engagerade partipolitiskt eller fackligt och det upptar en så stor del av ens tid att det inte finns tid över för annat engagemang. Jag försöker numera hålla politiken på en lagom nivå så jag har tid med det här också, säger Bo Andersson, som även är kommunpolitiskt aktiv i socialdemokraterna i Huddinge.
