Om ungefär ett år väntas det nya sändningstillståndet för svensk public service – SR, SVT och UR – börja gälla.
Utredningen som lämnat förslag om hur public service ska fungera i framtiden har precis varit ute på remissrunda, och backas upp av en bred riksdagsmajoritet.
Förutom mer pengar till budgeten innebär förslaget bland annat också att de tjänster som tillsätts ska kunna granskas på förhand, för att kontrollera att public service-bolagen håller sig till den verksamhet som väntas av dem. Vidare kommer finansieringen flyttas över från dagens licensmodell till skattesedeln.

På andra sidan Öresund skär danska public service ner ordentligt. 400 tjänster ska bort från Danmarks radio, bolaget som producerar de danska motsvarigheterna till Sveriges radios och Sveriges televisions utbud. Totalt ska tjugo procent av bolagens budget försvinna och förutom de sparkade medarbetarna kommer även en rad kanaler att slockna.
Inte nog med det. Programmen ska i fortsättningen vila på en kristen grund, premiera danskt innehåll och spela åtminstone 48 procent dansk musik – en höjning av den tidigare gränsen.
Förslaget har drivits igenom av Dansk folkeparti i samarbete med den danska regeringen, bestående av högerpartiet Venstre (V), Konservative folkeparti och liberalerna i Liberal alliance (I).
Förtroendesiffrorna för DR i Danmark har varit goda. Precis som i Sverige är de danska public service-bolagen bland de institutioner som åtnjuter störst förtroende när mätningar har gjorts, även om siffrorna precis som i Sverige är i dalande.
Så rasar danskarna över detta ingrepp i deras gemensamma offentlighet? Sitter de partier som drivit igenom den löst?
Inte direkt. Det kan ha med hästen att göra.

En häst i Washington

I början av året stod Ulrik Haagerup, chef för DR:s nyhetsarbete, inne på redaktionsgolvet i det påkostade huset i DR-byen och förklarade sig.
– Då kan jag lugna ministern, sa han.
– Hästen är en stor utgift, men de samlade utgifterna är inte extraordinärt höga.
Ministern som Ulrik Haagerup försökte lugna var kulturminister Mette Bloch, (LA). Hästen, i sin tur, tillhörde DR:s USA-korrespondents fru och hade flugits från Danmark till Washington i samband med att korrespondenten flyttade med familjen till sitt bevakningsområde.
Hästens flygresa kostade 70 000 danska kronor, motsvarande över 90 000 svenska. I förlängningen var det licensbetalarnas pengar det handlade om.
Mette Bloch hade strax innan Haagerups förklaring kallat historien ”bisarr”. Till nyhetsbyrån Ritzau sa hon att ”DR gör sig otroligt sårbara för kritik”.
Och om det var Mette Blochs lugn som skulle komma att avgöra saken, så blev hon inte lugnad av Haagerups förklaring.

Småpengar med stora konsekvenser

Kurt Strand är journalist och föreläsare. Han jobbade på DR i 26 år innan han gick över till frilansande och föreläsningar. I dag är han en av Danmarks mest etablerade mediekommentatorer.
– När man gör undersökning och frågar människor: tycker ni att DR är bra? Då svarar de att ja, det är bra. Men om man frågar dem: skulle ni vilja betala mindre för DR? Då är det klart att de svarar ja på det också, säger Kurt Strand till Flamman.
Han menar att DR under lång tid bidragit till en bild av sig själva som en organisation med enorma tillgångar som man kan skära i utan att det skapar några större problem. Hästskandalen är kanske det tydligaste exemplet, men DR har också avslöjats med flera andra mindre genomtänkta utbetalningar de senaste åren. Inte minst det tillfälle när flera högt uppsatta chefer åkte till Paris på konferens. För 40 000 danska kronor. Per person. Och dag.
– Det är ganska lite pengar vi pratar om egentligen. Men det har skapat en uppfattning om att DR har mycket pengar att röra sig med, säger Kurt Strand.
– Det är inte anledningen till att vi ska göra de när nedskärningarna, men det har skapat förutsättningarna, fortsätter han.

Det som public service-bolagen verkligen behöver slå vakt om i relation till politiken är oberoendet, så att inte det sker en utveckling mot en politisk styrning av public
service

Med sådana skandaler att hänvisa till har det varit lätt för de privata danska mediebolagen att hävda att DR vuxit sig feta på licensbetalarnas pengar. Det är inte omöjligt att det också gjort det lättare för Dansk folkeparti att övertyga andra politiker, som Liberal alliances Mette Bloch, om nödvändigheten i att hålla hårt i slantarna.
På fem års sikt kommer nedskärningarna innebära att en miljard danska kronor, ungefär 1,4 miljarder svenska kronor, försvinner ur mediebranschen. Om de privata företagen kommer att klara av att växa för att motsvara glappet är oklart.
– Alla partier säger att de vill stärka det danska innehållet, men den totala mängden danskt innehåll kommer att minska, säger Kurt Strand, som dessutom menar att när man en gång skurit ned så kommer det bli svårt att vända. I dag når DR 94 procent av danskarna dagligen. När den siffran sjunker kan det bli svårare att motivera varför de ska få mer pengar.
– Det är självklart att man kommer att tappa i legitimitet. Det försvagar också det demokratiska samtalet i samhället, och jag skulle säga att vi snarare har ett ansvar att stärka det, säger han.

Enkla ingrepp

I Sverige gör Jonas Nordling, ordförande för Svenska journalistförbundet, ungefär samma analys. Han menar att en skattefinansierad public service-modell, som den som kommer att gälla i för SR, SVT och UR från och med nästa år, gör det enklare för politiker att göra ingrepp i public service.
– Det leder till flera problem som vi har pekat på, inte minst ett påverkansperspektiv, som faktiskt leder in på att man med några enkla politiska beslut kan förvärra situationen för public services självständighet. Jag har ju varit i Danmark själv och sett hur enkelt man kan skaka om en sådan verksamhet, säger Jonas Nordling till Flamman.
Enkelt, i alla fall när public service själva serverar argumenten på ett silverfat.
– I Danmark så har de också haft problem med lite vårdslös hantering av public service-medel. Dels har man den här hästskandalen, men sen kanske framförallt kostnaden för bygget av Danmarks radios hus. Det var deras version av Nya karolinska sjukhuset, om man ska hårddra det. Det är klart att det blir svårare att försvara sin budget i en sådan kontext, säger Jonas Nordling.
– Några sådana klavertramp har inte våra svenska programbolag gjort sig skyldiga till, tack och lov, vilket ger oss möjlighet att faktiskt prata om det i mer principiella perspektiv.

2016 släpptes den så kallade public service-kommissionen sin rapport, finansierad av flera stora privata mediehus i samarbete med tidningsutgivarnas branschorganisation. Den argumenterade bland annat för en minskad budget för public service. ”programbolagen kan och bör effektivisera och prioritera inom ramen för sin verksamhet. Resurser bör överföras från programbolagen till andra mediestöd” skrev utredarna.
Den diskussionen skulle snabbt kunna få fäste om svensk public service, precis som dansk, skulle trampa i klaveret, tror Jonas Nordling.
Jeanette Gustafsdotter, vd på branschorganisationen Tidningsutgivarna, säger till Flamman att man vill ha ett fortsatt starkt public service, men att kostnaden måste kunna gå att ifrågasätta. I sitt remissvar till den parlamentariska public service-utredningen kallar TU de föreslagna höjda anslagen ”direkt olämpligt.”
– Självklart måste detta diskuteras. Det är ytterst viktigt att public service inte konkurrerar ut framförallt lokaltidningarna.

Kohandelns konsekvenser

På SVT oroas inte strategichefen Jimmy Ahlstrand av att finansieringsmodellen ändras.
– Nej, vi har precis samma krav på oss själva vad gäller effektivitet och produktivitet som tidigare, säger han till Flamman.
Däremot är en välskött ekonomi en grundsten, menar han.
– SVT ska sköta sin ekonomi ansvarsfullt. Det handlar om att ge alla de som bidrar till public service – svenska folket – maximal valuta för sin licensavgift, som ska upplevas som prisvärd.
Hur mycket kan man som offentligt finansierad verksamhet egentligen kämpa mot nedskärningar som de i Danmark? Finns det en sådan gräns?
– Ytterst är det ju riksdagen som bestämmer om public service i Sverige. Det som public service-bolagen verkligen behöver slå vakt om i relation till politiken är oberoendet, så att inte det sker en utveckling mot en politisk styrning av public service.
Det faktum att det är riksdagen som bestämmer i slutändan, är dock något som i förlängingen kan vara skäl att oroas, enligt Jonas Nordling. För även om det finns en bred majoritet för att bevara public services oberoende så finns det ett parti som avviker. Och de sitter, precis som Dansk folkeparti, i en vågmästarroll.
– Om Sverigedemokraterna redan anser att de fått igenom mycket av sin invandrings- och integrationspolitik, och snarare vill lyfta fram andra delar i en kohandel med andra partier, då ligger sådana kulturfrågor i farozonen. Det kan vara just det de vill ha som betalning för sitt stöd. Lite som vi såg i Danmark.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.