På måndagskvällen, efter femtioåtta dagar, bröt de afghanska ungdomarna i Ung i Sverige sin strejk.
– Vi lämnar Norra bantorget. Men vi slutar inte, säger organisationens talesperson Fatemeh Khavari.
Meteorologiskt var det fortfarande sommar i Stockholm. Men måndagskvällen var både kall, blåsig och regnig. Det blev första gången på två månader som de afghanska ungdomarna manifesterade inomhus.
– Det är första gången vi är i en lokal, känns det bra? Frågar en representant de församlade i ABF-husets Palmesal.
– Ja, svarar en talkör, bara halvt entusiastiskt.
Rummet är fyllt till bredden, men det är oklart om man firar eller inte.
Attackerades av Nordisk Ungdom
Det var i början av augusti som strejken inleddes, då var platsen Mynttorget utanför riksdagen och strejkerna var runt tio personer. Kravet var enkelt: Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik skulle besöka platsen och tala med ungdomarna. Det gjorde han inte.
Under de första dagarna attackerades demonstrationen av aktivister från högerextrema Nordisk Ungdom. Därefter växte rörelsen närmast explosionsartat. När de tågade till Medborgarplatsen ett par dagar senare var de hundratals.
Nu växlade Ung i Sverige också upp kraven: utvisningarna till Afghanistan skulle stoppas.
Många lyssnade, medan strejken förgrenade sig med mindre aktioner ute i landet besökte politiska toppnamn, däribland utbildningsminister Gustav Fridolin och den nytillträdda migrationsministern Heléne Fritzon. Ingen av dem ville dock ge det besked som Ung i Sverige önskade sig.
– All den empati som ni känner, jag förstår den. Mitt jobb är att hålla ordning på svensk lagstiftning, sa Heléne Fritzon när hon besökte Medborgarplatsen.
I SVT:s Agenda på söndagskvällen upprepade hon samma besked. En förändring av den nuvarande flyktingpolitiken är inte aktuell just nu.
I sitt senaste rättsliga ställningstagande slog också Migrationsverket fast att utvisningarna till Afghanistan kan fortsätta – trots att man bedömer säkerhetsläget i landet som ”allvarligt”.
– Jag skulle hålla ett brandtal men jag hann inte tänka på vad jag skulle säga, säger Fatemeh Khavari, talesperson för ung i Sverige på måndagskvällen.
– Jag tänker på när jag ringde mina vänner och bad dem att komma till Mynttorget. Ikväll var det ingen som orkade på Norra Bantorget. Det regnade och blåste för mycket.
Nu ska Ung i Sverige istället börja ordna fler aktioner – minst en i veckan. Däremellan återgår livet till det vanliga
Den senaste platsen för Ung i Sveriges strejk, på Norra Bantorget utanför LO-borgen, röjdes undan på tisdagskvällen.
Nu ska Ung i Sverige i stället börja ordna fler aktioner – minst en i veckan. Däremellan återgår livet till det vanliga. I alla fall för många av ungdomarna.
– Jag är ledsen ikväll. Väldigt ledsen. För jag har ett hem. Det är många som går hem, när jag slutar här går jag hem. Men det finns de som inte har något hem, säger Fatemeh Khavari.
Hon talar på måndagskvällen i över en timme, både på svenska och persiska. De två månaderna, medger hon, har inte varit problemfria.
Försvarat sitt oberoende
Sedan starten har Ung i Sverige försvarat sitt oberoende genom att undvika ett allt för nära samarbete med andra organisationer.
– Det började redan första dagen, det kom en massa andra som ville ha makt. Som ville bestämma över oss för att vi var barn, säger Fatemeh Khavari.
Samtidigt har den bitvis enorma mediala uppmärksamheten skapat problem även inom gruppen.
– Kanske säger någon här inne att Fatemeh har blivit känd, eller att någon annan har blivit känd. Men att bli känd är ingenting.
Den ansvarige för lokalen pekar på klockan. Fem minuter. Fatemeh talar i ytterligare tjugo. Sen delas det ut diplom och rosor. En ung kille börjar sjunga i högtalarsystemet. Kvinnan med klockan säger:
– Vi måste verkligen gå nu.
När Ung i Sverige lämnar lokalen blir de kvar i en klunga utanför ABF-huset. Strejkplatsen är riven, men ingen verkar ha speciellt bråttom att gå hem.
