Det var ingen vanlig partikongress: över 1 000 personer deltog, många av dessa var icke-medlemmar. Det fanns observatörer från ett 60-tal organisationer, däribland representanter för de stora fackförbunden, bondeorganisationer, kvinnorörelsen, studerande-, och invandrarföreningar samt flera mindre vänsterpartier och även kristna sammanslutningar.
Partisekreteraren Enrique de Santiago var mycket nöjd. Han menade att ”breda möten av personer, organisationer och vänstersinnade krafter” behövs för att ”hitta ett svar på de attacker som folket och arbetarklassen drabbas av”. Enligt honom tittar IU nu tillbaka i sin egen historia för att skapa en framtid för vänstern. IU bildades 1986 som ett paraply för Spaniens Nato-motståndare. Efter stora framgångar på 1990-talet krympte partiet i parlamentet från 12 procent till 3,8 procent år 2008.
Med den tunga ekonomiska krisen som bakgrund ska man nu starta om. Partiets generalsekreterare Cayo Lara vill skapa en bred rörelse och vänder blicken till och med mot vänstern inom det styrande socialistpartiet PSOE. Med hänvisning till regeringens sparpaket som drabbar låginkomsttagarna hårdast sade Lara att PSOE:s gräsrötter som var besvikna över regeringens politik skulle kunna ansluta sig till det nya vänsterprojektet.
Men de konflikter som har slitit sönder IU i åratal finns kvar. Ett partidistrikt deltog inte i kongressen och anklagade Lara för att vara ”kontrollerad” av kommunistpartiet. För att verkligen kunna starta en ny och bred vänster måste Lara ”frigöra sig” från kommunisternas ”sektmässiga och exkluderande” beteende, menade distriktsstyrelsen i Asturien.
IU:s ledning får också finna sig i att den katalanska gröna vänstern följer en egen väg. Samtidigt som kongressen hölls i Madrid bildade Initiativet för Katalonien/De Gröna (ICV) en ny röd-grön allians där även avhoppare från IU samt flera mindre vänsterpartier deltog. Lara menade att man följde utvecklingen ”med respekt” och uttryckte sin förhoppning om ett framtida samarbete.
I Madrid riktades blicken framåt. IU stödjer fackets generalstrejk den 29 september. Strejken är en protest mot regeringens sparpaket som inkluderar löneminskningar inom den offentliga sektorn och frusna pensioner.
I höst ska dessutom en arbetsmarknadsreform genomföras som i praktiken avskaffar anställningstryggheten.
– Vi kommer att vinna strejken! ropade generalsekreteraren från talarstolen. Hela landet måste stå stilla för att tvinga finanskapitalet på knä.