Den bästa tiden var den mer personliga, när de flesta lekkamrater gått och man tillsammans med fröken var med och låste om när dagis stängde. Kanske hade det sparat tid om mina föräldrar kommit någon kvart tidigare. Då hade personalen kanske kunnat lämna jobbet något före vad som blev fallet. Men mina dagisfröknar var precis som många andra av sina kolleger professionella nog att inte låta en sådan vilja märkas. Allt måste få ta sin tid.
Allt fler dagis och fritids inför stämpelklockor, rapporterar TT. Det innebär att föräldrarna endast betalar ”för exakt den tid barnen varit på förskolan”, förklarar Anita Brännlund, förskolechef i Sorsele kommun. Ett rättvist och smidigt sätt, att med elektroniska nycklar registrera barnen, anser förespråkarna. Visst betalar föräldrar endast för den tid barnen är på plats, men flera nackdelar är lätta att identifiera. Föräldrar med ansträngd ekonomi kommer att lämna och hämta sina barn med mindre tidsmarginal. Kanske kör man snabbare för hämtning för att spara pengar. Kanske går man miste om det där småpratet mellan personal och föräldrar. Att barn kommer att påverkas av detta jäktande är ingen djärv gissning.
Den ideologiska aspekten försvinner ofta i nyhetsbevakningen. Trots att den är glasklar. Nämnda experiment är ett effektivt sätt att underminera den generella välfärden. Den gör medborgarna till kunder, helt i linje med de senaste decenniernas högermodell för den offentliga sektorn – New Public Management. Kommunerna som har infört systemet räknar med mindre intäkter, något som i slutändan också bidrar till att politikens manövreringsutrymme beskärs. En stilstudie i nyliberalism kan man kalla det.
Så ser det ut på ännu ett område, där valfrihet och individualisering används som ett verktyg för att urholka välfärden. Stackars de barn som vill känna trygghet och de föräldrar som vill slippa stress.
