Valet i Sudan ser ut att leda till en komfortabel seger för den sittande presidenten Omar al-Bashir och hans Nationella kongressparti. Men Bashirs triumfatoriska påståenden under valkampanjen att ”alla stödjer oss – till och med USA” kan ifrågasättas. Det verkliga väljarstödet för al-Bashir kan knappast uppskattas och det påstådda stödet från USA är minst sagt dubbeleggat. Valet kan snarast ses som ett försök av motsatta intressen att positionera sig inför den stora drabbningen i början av nästa år då södra Sudan enligt planerna ska folkomrösta om självständighet.
Västs enfant terrible
Hur motstridiga och svårtolkade dessa intressen kan vara speglas inte minst i USA:s inställning till den sittande regeringen i Khartoum. Al-Bahsir har de senaste åren, tillsammans med Zimbabwes Robert Mugabe, varit USA:s och Västs enfant terrible i Afrika. Al-Bashir är i Väst misstänkt för krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna i Darfurprovinsen. Förra året utfärdade därför den internationella brottsmålsdomstolen i Haag en arresteringsorder mot honom, ett beslut som hyllades i Väst. Dagarna innan valet inleddes fördömdes det av USA:s FN-ambassadör som förklarade att det inte var ett demokratiskt val. Den slutsatsen hade också de flesta oppositionspartier i Sudan dragit och följdenligt beslutat sig för valbojkott. Samtidig dök emellertid president Obamas specielle sändebud, den pensionerade armégeneralen Scott Gration, upp i Khartoum. Han uppmanade oppositionen att ompröva sitt beslut och sade sig var övertygad om att valen skulle bli ”så fria och rättvisa som möjligt”. Oppositionspartier, som enligt vissa bedömare haft goda finansiella resurser den senaste tiden, vilket fött spekulationer om att de skulle vara understödda av västliga intressen, häpnade över Grations uttalanden.
– Washingtons uppbackning av al-Bashir kom som någonting av en obehaglig överraskning för oss, sade Farouk Abu Eissa ledare för en av de stora oppositionsgrupperna till egyptiska Al-Ahram.
Det pågående valet i Sudan (de ska enligt planerna avsluts i dag, torsdag) har beskrivits som det första demokratiska valet på 24 år. Det är en jättelik operation med över 16 miljoner väljare som ska välja allt från president till lokala styrespersoner. De logistiska problemen är enorma. För få vallokaler, försenade valsedlar och oklara vallängder är bara några av svårigheterna som oppositionen tagit till intäkt för att förklara att valen också är odemokratiska. Men måttet av rättvisa och demokrati på val som de i Sudan, bestäms sällan av oppositionen eller graden av logistiska hinder, utan snarar på hur Washington och Bryssel ser på utgången.
Kamp om jord
Sudan ligger utsträckt mellan det som normalt kallas Afrika och Arabvärlden. Inom landet har alltid funnits motstridiga intressen som också manifesterade sig vid självständigheten 1956. För några av ledarna innebar självständighet från britterna detsamma som ett fritt Sudan, för andra union med Egypten. Sudan förblev ett självständigt land, men en väpnad konflikt mellan nord och syd var redan i gång vid självständigheten.
När Jaafar Numeiri tar makten i en miltärkupp 1969, ”Majrevolutionen”, vänder han sig först, som många andra ledare i den så kallade tredje världen vid denna tidpunkt, till Sovjetunionen för att senare liera sig med Washington. Genom att garantera viss autonomi för södra Sudan lyckas han emellertid stävja den väpnade kampen under många år.
Sydkonflikten blossat upp
När Numeire i sin tur störtas av en krets officerare 1985, ur vilken al-Bashir några år senare träder fram som den obestridlige ledaren, har nord-sydkonflikten åter blossat upp. Kampen i söder leds av John Garang. 2005 skriver hans Sudan People’s Liberation under ett fredsavtal med Khartoum. Då har konflikten i Darfur redan brutit ut. Genom oförmåga, många anser medveten försummelse, från Khartoums sida har den försämrade situationen i Darfurprovinsen skapat en kamp om jord mellan olika grupper. I den kampen drivs 100.000-tals, kanske miljontals människor, på flykt och åtskilliga 1000-tals dödas. Vissa organisationer talar om dödssiffror på 200.000 till 300.000 som en följd av Khartoumregeringens krigsföring. Andra menar att de är överdrifter av regeringar i Väst som, åtminstone hittills, velat bli av med al-Bashir. Var den korrekta siffran ligger är omöjligt att veta.
Bräcklig fred
När Sudan nu går till valurnorna råder en bräcklig fred i Darfur och avtalet mellan nord och syd håller fortfarande men John Garang är borta. Han omkom i en helikopterolycka strax efter undertecknanden 2005. Med honom dog också utsikterna för fred och utveckling av ett stark. enat Sudan, anser många bedömare. Garangs efterträdare Salva Kiir anses enbart vara intresserad av ett ja till självständighet vid omröstningen nästa år.
Men en delning av Sudan blir ingen smärtfri process, ingen vet ens riktigt vad gränsen mellan nord och syd löper. Men alla vet att där den oklara gränsen går, där finns värdefulla oljekällor som har gett stora inkomster de senaste år. Det har också närt hoppet om ännu större inkomster i framtiden hos kortsiktiga provinsiella intressen.
Vem som drar längsta strået i den kampen måste bedömas som oklart i dag. Därför den till synes vankelmodiga inställningen från Washingtons och Bryssels sida gentemot Khartoum, förvissade som man är om att den dagen krigsbytet ska delas, gäller det att stå på segrarnas sida.
