Det är onsdagen i förra veckan. Klockan är strax efter sju på morgonen. Ett tjugotal aktivister från miljöorganisationen Greenpeace har tagit sig in på kärnkraftverket i Oskarshamn och befinner sig på taket till reaktorbyggnaden Oskarshamnsverket 2. En orange banderoll, riktad till Sveriges kraftbolag och Strålsäkerhetsmyndigheten, vecklas ut över fasaden. ”Tid för pension” står skrivet med stora svarta bokstäver.
– Syftet var att leverera ett pensionsbesked till landets äldsta och mest riskfyllda kärnreaktorer. Vi har tidigare påvisat flera säkerhetsbrister i kärnkraftverken och ålder är bara ytterligare en aspekt på problemet. Bristerna är dessutom så pass allvarliga att vi anser att reaktorerna måste tas ur drift omgående, säger Rolf Lindahl, ansvarig för kärnkraftsfrågor på Greenpeace, till Flamman.
Samma dag som aktionen ägde rum släppte Greenpeace rapporten Tid för pension, vilken visar på de ökade riskerna med äldre kärnkraft. I genomsnitt är reaktorerna runt om i världen ungefär 30 år gamla, men av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer i drift är åtta stycken äldre än så. Fyra av dem tillhör de tio äldsta i Europa och Sveriges äldsta reaktor Oskarshamnsverket 1 – vilken togs i drift år 1972 – hör till en av världens äldsta med sina 42 år på nacken.
Enligt Greenpeace medför detta en kraftigt förhöjd säkerhetsrisk, delvis på grund av att förslitningen av reaktorerna ökar olycksrisken. Miljöorganisationen hävdar även att gammal teknik gör det omöjligt för svenska kärnkraftverk att helt leva upp till dagens säkerhetsföreskrifter.
– Centrala delar som reaktortanken kan inte bytas ut och får därmed ett försämrat tillstånd med tiden. Och även om gamla komponenter ersätts så ökar säkerhetsriskerna när nya komponenter blandas med gamla, säger Rolf Lindahl.
Krävs bättre säkerhet
”När de svenska reaktorerna byggdes räknade tillverkarna med att de skulle gå i 40 år. I början av 1980-talet slog en nästan enig riksdag fast att den tekniska livslängden var kortare, bara 25 år”, skriver Greenpeace i Tid för pension. Lars Skånberg, enhetschef på Strålsäkerhetsmyndigheten, hävdar dock att den tekniska livslängden snarare fungerar som en slags rekommendation.
– Det finns ingen strikt teknisk livslängd för Sveriges kärnkraftverk utan när de konstruerades antogs en drifttid på cirka 40 år. Nu har kraftbolagen aviserat att de avser att driva kärnkraftverken i 50 till 60 år och då måste vi ta ställning till den så kallade långtidsdriften, säger han.
Just nu granskar Strålsäkerhetsmyndigheten underlag från bolaget OKG, som äger Oskarshamns kärnkraftverk, gällande långtidsdrift av Oskarshamnsverket 1 och 2. Senare i höst väntas ett beslut om tillstånd för fortsatt drift.
Redan år 2012 presenterade myndigheten en utredning avseende kärnkraftverkens långtidsdrift. Denna kom fram till att den långsiktiga säkerheten kan upprätthållas om kraftbolagen genomför ytterligare säkerhetsförbättringar. Dessa handlar exempelvis om att bolagen måste modernisera anläggningarna utifrån erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i japanska Fukushima år 2011.
Konsekvenserna av långtidsdrift är okända, men sedan år 2007 har alla kärnkraftverk i Sverige – under någon period – stått under så kallad särskild tillsyn. Detta är det allvarligaste ingripandet från Strålsäkerhetsmyndigheten innan hela anläggningen stängs ned av säkerhetsskäl.
– Kärnkraften är farlig, den är väldigt dyr och dessutom finns det bättre alternativ i form av förnybara energikällor. Då känns det närmast absurt att den inte stängs ned omedelbart, säger Petra Modée, ordförande för Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, till Flamman.
Vattenfall planerar nybygge
Sophie Grape, forskare inom kärnämneskontroll vid Uppsala universitet, anser att riskerna med långtidsdrift av kärnkraftverk är överdrivna. Hon menar att exempelvis moderniseringen av kontrollrummen är ett av många exempel som snarare tyder på att skyddet av de svenska kärnkraftverken har förstärkts.
– Sedan litar jag även på Strålsäkerhetsmyndigheten när den säger att ingen reaktor är för gammal, även om många av våra äldsta reaktorer nu närmar sig slutet av sina liv, säger hon.
Ringhals 1 och 2 i halländska Varberg är två aktuella exempel på gamla kärnkraftsreaktorer. Båda närmar sig 40-årsstrecket och redan för två år sedan ansökte huvudägaren Vattenfall om tillstånd för att få ersätta en eller två gamla reaktorer med nya dito.
Vattenfall presenterade planerna vid ett möte under förra torsdagen och bolagets vd, Øystein Løseth, meddelade att sonderingen kostar runt en miljard svenska kronor. Ett eventuellt reaktorbygge ska dock först godkännas av både Strålsäkerhetsmyndigheten, en miljödomstol och slutligen regeringen, och det kan ta närmare 15 år innan en reaktor står klar.
– Problemet är att vi har ett system där Strålsäkerhetsmyndigheten påpekar säkerhetsbrister i kärnkraftverken med ena handen, och delar ut generösa drifttillstånd med den andra. Då krävs det att den ansvariga ministern, Lena Ek, ser till att reaktorerna tas ur drift, säger Rolf Lindahl på Greenpeace.
Flamman har utan resultat sökt miljöminister Lena Ek, C, för en kommentar.
