En av de mest anspända luncher jag haft i mitt liv hade jag med en senior tjänsteman på en stor västerländsk ekonomisk samarbetsorganisation. Eftersom han hade hört att jag var från ett nordiskt grannland ville han gärna ta en lunch med mig – det är så få av oss skandinaver här! Ett utmärkt tillfälle för mig att få ta temperaturen på de industripolitiska idéerna hos den översta policyeliten.
På hans rum kände jag mig liten. Ett ljust hörnkontor med stora fönster och brett skrivbord i teakträ. Tjänstemannen lät mig vänta på honom innan han tog på sig kavajen över den perfekt strukna skjortan med den ljusblå, lätt mönstrade slipsen och med ett diplomatiskt leende visade vägen till matsalen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
