En ny dansk dokumentär visar hur hopsmetat näringslivet är med gängkriminaliteten. I Sverige ser det troligtvis ännu värre ut. Det är hög tid att vi synar vår överklass.
En vecka innan midsommar slog polisen till mot gängledaren Ismail Abdos närmaste män. Under insatserna, som sträckte sig över hela Sverige, greps flera personer. Brottet de misstänktes för var inte mord, dråp eller ens misshandel, utan fuffens med bärförsäljning. Abdo – som själv går under namnet Jordgubben – ska ha marknadsfört bären som svenska, trots att de var importerade från Belgien.
Vid första anblick är historien hjärtevärmande. Det är ett brott taget från en pilsnerfilm, ett fall för Kling och Klang eller Kalle Blomkvist.
Men den som tittar närmare förstår att de röda bären inte bara är till för att säljas på torgmarknaden, utan också har ett annat syfte: penningtvätt. Bolagen i Abdos omloppsbana används för att flytta pengar från narkotikahandeln till den vita ekonomin.
Jordgubbarna du åt på midsommarafton kan alltså ha sponsrat gängkriget i Sverige
Jordgubbarna du åt på midsommarafton kan alltså ha sponsrat gängkriget i Sverige. Men ta det lugnt – den risken verkar finnas i princip vad du än gör. I alla fall om Sverige lider av samma sjuka som Danmark, där en svart svan just flaxade rakt in i semesterfirandet.
Hon heter Amira Smajic, är utbildad jurist och känd som Isdrottningen. I över tio år var hon knutpunkten mellan Köpenhamns undre och övre värld, och blev expert på komplexa upplägg för att dölja penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet. Tills hon en dag bestämde sig för att lämna det livet, och i samråd med TV2:s grävredaktion började wallraffa som sig själv. Resultatet visas på SVT Play som Den svarta svanen.
Vad som sedan utspelar sig är bisarrt. Genom vägguttagen på Smajics lilla kontor filmas möten med allt från sönderfestade MC-knuttar till stekare från näringslivet som vill få hjälp att trolla bort några miljarder från skattmasen. Ibland är de där samtidigt, ibland sker konsultationen i enrum. Men gradvis upplöser sig alla tittarens föreställningar om en ”undre värld” med vattentäta skott mot den ”övre” världen.
Att det ser annorlunda ut i Sverige är en naiv förhoppning. ”Mycket tyder på att det troligen är än värre här”, säger kriminologen David Sausdal till Dagens Nyheter.
Den som följt exempelvis bygg- eller transportbranschen vet också att även vår ”vita” ekonomi är genomsyrad av tveksamma upplägg. När fem byggarbetare föll mot döden i Sundbyberg i vintras var det 19 underleverantörer närvande på bygget. En expert beskriver det som ett sätt att få ansvaret för arbetsmiljön att ”försvinna” i ett moln av oklarhet. Strategin verkar vara framgångsrik: än så länge har inget åtal väckts i fallet.
Utan hjälp från skrupellösa advokater och medlemmar i Bandidos blir det inga byggen
Den nya som Den svarta svanen visar är inte att kriminalitet existerar även i arbetslivet, utan snarare hur grundläggande den svarta ekonomin är för den vita. Utan hjälp från skrupellösa advokater och medlemmar i Bandidos blir det inga byggen. ”De behöver varandra”, som Amira Smajic själv säger.
I dokumentären beskrivs hon som en svart svan – ”en budbärare som tvingar oss att förändra hela vår syn på Danmark”. Kanske borde även vi på andra sidan sundet ta oss en funderare, och titta närmare på vad våra miljardärer egentligen håller på med.
Det räcker att kika på vårt andra grannland Norge, där miljardären Petter Stordalen i våras dömdes för skattebrott och fick betala tillbaka 200 miljoner till staten. Själv menade Stordalen att han inte gjort något fel – men också att han såg domen som ”en del av att driva affärsverksamhet”.
Summan var visserligen småpotatis för Stordalen, som vid tillfället var i färd med att införliva Friends Arena i Stockholm i sin fastighetsportfölj. Affären lyckades, och nu ska nationalstadion byta namn. Från och med nästa vecka heter den Strawberry Arena.
