Bara en koalition för fred kan förhindra gasattacker som den i Douma. USA och de gamla kolonialmakterna England och Frankrike har däremot inte den moraliska rätten att agera världspolis.
Kemiska vapen väcker alltid stor avsky. Vi minns Saddam Husseins gasattack mot Halabja, USA:s användning av vit fosfor under belägringen av irakiska Falluja och Israels fosforattacker mot Gaza. Närmare 70 fall av kemiska attacker har hittills dokumenterats sedan inbördeskriget bröt ut i Syrien. Endast i några enstaka fall har en oberoende undersökning kunnat peka ut vem som har legat bakom anfallen. Eftersom den senaste USA-ledda operationen ägde rum innan oberoende inspektörer fick tillgång till al-Assads vapenlager lär även gasattacken i Douma förbli ouppklarad.
Förra veckan beordrade USA:s president Donald Trump tillbakadragandet av tvåtusen amerikanska militära rådgivare som tillsammans med Syriska demokratiska styrkorna bekämpar Islamiska staten, IS. Många bedömer att Ryssland och Iran nu får fritt spelrum att bistå Bashar al-Assad medan Turkiet kan fortsätta angripa kurderna i norra Syrien. Rysslands mål är att al-Assad ska återfå kontroll över Syrien och att förhindra IS-krigare från att söka tillflykt i de forna sovjetrepublikerna. Iran vill cementera sitt inflytande över en strategiskt viktig landkorridor som sträcker sig från Irak i öster till Libanon i väster.
Impotent strategi
Raketanfallet är Trumps försök att övertyga omvärlden om att USA fortfarande har ambitionen att vara en viktig spelare i Syrien. På samma gång är attacken en försäkran till Israel som till varje pris vill förhindra Irans inflytande. Men attacken är också ett bevis på att USA saknar en strategi för att få övertag gentemot Ryssland i Syrien. Det stora dilemmat för Trump och hans nya säkerhetsrådgivare John Bolton är al-Assad. Vad händer om al-Assad faller? Vem fyller vakuumet efter diktatorn? Ingen vill se en upprepning av kaoset i Irak efter Saddams fall.
Attacken är också ett bevis på att USA saknar en strategi för att få övertag gentemot Ryssland i Syrien
Ingen moralisk rätt
Syrien har blivit skådeplatsen för ett proxykrig som involverar Ryssland, Iran, libanesiska Hizbollah och Bashar al-Assad å ena sidan och USA, Saudiarabien och Israel å andra sidan. Samtliga parter har gjort sig skyldiga till mördande av regionens civilbefolkning. Så när den svenska högern till slut omfamnar Donald Trump som världspolis, måste vi på motsatt sida med all bestämdhet påminna om att varken USA, Storbritannien eller Frankrike kan åberopa någon moralisk rätt att ingripa mot al-Assad. I den kritik som riktats mot den USA-ledda attacken har Labourledaren Jeremy Corbyn varit den som tydligast ifrågasatt den folkrättsliga legitimeten i attacken och samtidigt varnat Theresa May för att upprepa Tony Blairs misstag i samband med Irak-invasionen 2003.
Fredskoalition behövs
Kriget i Syrien har pågått i sju år och kostat närmare 500 000 liv. Det finns inte en militär lösning på kriget. Bomber skjuter diplomatin i sank och skjuter upp en politisk lösning på en obestämd framtid. För vad är det militära svaret på nästa kemiska attack? Vad händer när nästa missilattack tvingar Ryssland till en militär motreaktion? Freden i Syrien kräver smärtsamma kompromisser om bland annat Bashar al-Assads framtid, kurdernas självstyre och permanenta utländska styrkor på syrisk mark. Bara en bred diplomatisk koalition med ett tydligt FN-mandat kan bana väg för en hållbar fred.
_______________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.
