Det här är en krönika som vanligtvis handlar om tv. Och även denna vecka borde den handla om tv. Men tyvärr går det inte. Jag har flyttat i en vecka. Plockat ned och skruvat isär. Slagit in i tidningspapper och packat i lådor. Åkt till Ikea och försökt enas med sambon om möbler. Åkt till färghandeln och försökt enas med sambon om väggfärg. Bråkat med sambon för att han införskaffat för få flyttkartonger. Åkt fram och tillbaka till nya lägenheten med fulla kartonger, packat upp och åkt tillbaka till gamla och fyllt dem med fler saker. Fram och tillbaka. Skruvat, packat, burit och släpat. Och när jag äntligen har i stort sett alla saker på ett ställe och gått tidigare från jobbet för att få koppla av framför ett avsnitt av Buffy och vampyrerna på femman kl 17.00, vad händer? Det finns ingen bild i tv:n! Fyran, tvåan och finsk tv hittar jag, men bilden är så dålig att det är omöjligt att kolla på. Myrkrig och rullande bilder. Kabelbolagets kundtjänst förstår ingenting. Har du gamla, billiga sladdar eller dubbelskärmade? Jag vet inte, svarar jag med panik i rösten. Vad är en dubbelskärmad sladd… måste man veta det? Jag vill inte veta det. Jag vill se på tv! Jag orkar inte mer. Jag har packat och burit i fyra dygn. Ryggen värker och händerna är såriga. Jag vill bara titta på lite avkopplande skräp-tv en timme eller två. Jag lovar att fortsätta skruva och bära sedan. Efter en halvtimme i telefon med kundtjänst-Johan konstaterar han att de nog måste skicka en servicekille. 3–4 arbetsdagar. Du behöver inte vara hemma, han skall bara vara i källaren. Men jag vill ju titta på tv!
Tänk om jag blir en sådan där nu. En sådan som överlägset deklarerar att man inte alls tittar så mycket på tv. Jag minns inte ens om jag har någon tv. Lyssnar på radio istället. Oftast P1. Eller så går jag på Zita Folkets bio. Eller läser en bok – absolut inte pocket för det är inte fint nog – och lyssnar på någon multietnisk skiva eller kanske något klassiskt. Tänk om jag börjar se ned på alla som tittar på tv varje dag. Sådana som får panik om de missar Buffy och vampyrerna för att tv:n inte fungerar. Folk som föredrar pocketböcker och lyssnar på hårdrock och Ulf Lundell. Tänk om jag börjar använda trägiraffer som örhängen?
Snälla UPC, skynda er hit och laga min tv-antenn. Allt är förlåtet! Jag skall inte längre vara sur för att ni lurade på oss den värdelösa digitalboxen eller för att kabel-tv:n är svindyr, eller ens för att ni är ett privat bolag som tjänar pengar på infrastruktur som Stockholms hyresgäster tillsammans betalt för. Bara ni ordnar så jag kan se på tv igen.