Några timmar innan regeringen presenterade sina nya förslag för att minska antalet asylsökande till Sverige, var jag på väg till riksdagen för att intervjua Jonas Sjöstedt. Det känns som att Sjöstedt varit partiledare under en väldigt lång tid. Anledningen till det måste bero på att det politiska läget dramatiskt har förändrats sedan 2012 då kongressen sa hej då till Lars Ohly och hej till Jonas Sjöstedt. Att prata med vänsterns partiledare i ett läge där vänsterns traditionella frågor om makt, ägande och arbete, i princip inte existerar på den politiska dagordningen är svårt, men nödvändigt. Många frågor kräver trots allt vänsterlösningar, även de svåra vi nu står inför.
Vi har en socialdemokratisk statsminister som menar att Sverige har varit naivt när det kommer till terrorhotet mot Sverige. Hur ser du på det?
– IS har haft en förfärlig kapacitet att döda människor. I Turkiet, i Frankrike, i Libanon, i Sinai och inte minst i Syrien och Irak. Så det är klart att vi ska ta terrorhotet på allvar. Samtidigt så tror jag på att i tider av terrorhot hålla sig lite kall och att ha perspektiv. Det finns en risk att man dras med i en hysteri och gör saker som man i efterhand ser inte var motiverade eller överlagda. Det som bekymrar mig mest är att det finns en risk att man antar en så hård antiterror-lagstiftning att man inskränker personlig integritet och övervakar medborgare som inte är misstänkta för någonting. Där tycker jag att Vänsterpartiet har en viktig roll att säga ifrån när man vill massregistrera uppgifter om när man flyger eller när man vill skicka in trojaner i människors datorer. Då ska vänstern sätta ned foten och säga ”tänk efter lite här nu”. Man ska inte skynda fram lagstiftning utan man ska vara noggrann. Tänka på rättssäkerhet och lyssna på den kritik som finns. Flera juridiska instanser har varit väldigt kritiska mot hur man bekämpar terrorresor i de här förslagen från regeringen. Jag tycker man ska lyssna på den kritiken.
Frankrike gick efter terrorattentaten i Paris ut ganska snabbt och begärde stöd från andra EU-länder i enlighet med Lissabonfördraget och de klausuler om solidaritet som finns där. Från den svenska regeringen har man sagt att man kommer ställa upp med vad som kan behövas i kampen mot IS. Vad är Vänsterpartiets ingång i samtal om stöd till Frankrikes krigföring mot IS?
– Vår ingång är att vi vill hjälpa länder som är utsatta för terrorbrott och bekämpa dem. Det gäller Frankrike men det gäller lika mycket icke-EU-länder. Jag struntar rätt mycket i den där EU-paragrafen. För mig är det viktiga att man hjälps åt att bekämpa terrorgrupper på ett bra sätt.
– Jag kan inte se att Sverige skulle ha en militär roll på det sättet. Sverige utbildar nu Peshmergas i norra Irak, det tycker jag är en vettig insats. Men dom som ropar på Jas-plan tycker jag helt missar vad vi kan bidra med och vad som är det svåra i den här konflikten.
– Om man ser på konflikten i Syrien och Irak så tycker jag att det viktigaste Sverige kan göra är att stödja de syriska kurderna. De har tagit de största striderna med IS på marken men de utsätts samtidigt för olika sanktioner av Turkiet. Turkiet bombar en del kurdiska grupper som slåss mot IS. Om Sverige skulle gå in och säga: Vi ger er ett stort humanitärt stöd, vi hjälper er att ta hand om alla flyktingar, vi ser till att ert samhälle kan fungera så att ni kan fortsätta kampen mot IS, då tror jag att det skulle betyda jättemycket, både politiskt och praktiskt.
– Erfarenheten från flera av de västerländska militära inblandningar med trupper på marken som har varit i Nordafrika och Mellanöstern är ju dyster. Amerikanska invasionen av Irak var katastrofal och vi skördar fortfarande frukterna av det. Då gäller det att inte lämna Syrien i sticket, utan påbörja den svåra, mödosamma processen att bygga ett nytt samhälle där olika befolkningsgrupper kan leva tillsammans.
I ett eventuellt läge där det finns en bred enighet kring vapenmakt mot IS från Sverige. Hur kommer Vänsterpartiet ställa sig till det?
– Det finns inga planer på att vi ska lägga några förslag om att skicka svensk trupp eller flyg. Frankrike har inte begärt några svenska Jas-plan, det är det KD:s pressavdelning som har gjort. Det är viktigt att se skillnaden däremellan. Jag tycker mig se att vi ska spela en mycket större och viktigare roll. Det har genomförts över 8 000 bombningar mot IS. Nu skickar Ryssland bombplan, Frankrike skickar mer plan. Någonstans måste det finnas någon som säger: Turkiet kan inte fortsätta bomba kurderna. Turkiet måste strypa IS oljeexport. Vi måste hindra kombattanter att åka dit. Sverige bör förbereda för det som kommer att bli väldigt svårt efteråt. Att bygga fred och förtroende.
Den politiska debatten i dagsläget präglas av många signalpolitiska utspel, som är till för att vinna opinionen. När det politiska samtalet ser ut som det gör nu borde inte Vänsterpartiet också skicka olika signaler, men från sitt håll?
– Vi har skickat fler signaler, tycker jag. Ser man på Syrienkonflikten så är det vi som kritiserar Turkiet. Det är vi som stödjer kurderna. Också rent praktiskt, vi samlar in pengar, vi pratar inte bara. Ser man på flyktingsituationen så skickar vi en annan sorts signaler där vi värnar asylrätten. Vi pratar om gemensamma lösningar och pratar om de investeringar som kommer att krävas i Sverige för att vi får fler människor som behöver utbildning och bostäder. Jag tycker att vi skickar en annan sorts signaler. Jag blir lite förfärad när jag hör Kristdemokraterna prata interneringsläger och Moderaterna faktiskt upphäva rätten till att söka asyl. Det har blivit en kapplöpning som vi aldrig ska delta i på det sättet.
– Det vi ser nu med flyktingfrågan är någonting större. Vi måste förstå vad som har hänt för att kunna se var lösningarna finns. Det här är EU:s största fiasko. EU hade en repressiv flyktingpolitik byggd på gränskontroller, Dublinkonvention, Schengenavtal och en del direktiv. I situationer när det kommer många flyktingar bryter hela EU:s politik ihop. I stället för att då ta ansvar, vilket skulle ha löst det här på ett bra sätt, så springer EU-länderna åt olika håll och vägrar hålla sig till att ta emot de flyktingar som man har sagt att man ska ta emot. Samtidigt pekar man på Österrike, Tyskland och Sverige och säger: Åk dit! Det här är ett sådant monumentalt fiasko för EU. Jag tror att vi måste lära av det för framtiden. Hur klokt var det att låta EU sköta flyktingpolitiken?
Det rapporteras nu om att MP och S är överens om ytterligare åtgärder för att minska det så kallade ”trycket” av asylsökande (i skrivande stund har regeringen presenterat att man vill införa en tillfällig lag som ska begränsa antalet flyktingar, red.anm.). Hur kommer Vänsterpartiet ställa sig till det?
– Vi är inte inbjudna till samtalen och mitt intryck är att samtalen pågår. I morse (24/11 red.anm.) skrev Dagens Nyheter om vad innehållet i överenskommelsen skulle kunna vara. Dels handlar det om att inskränka anhöriginvandringen och ta bort en del olika asylskäl. Men också om att man ska kräva id-kontroller, inte enbart vid gränsen, utan för att få komma till den svenska gränsen. Det innebär att de asylsökande inte får komma till Sverige, ungefär som att man inte kan åka till Sverige med de tyska färjorna längre så kan man inte åka med tågen från Köpenhamn. Det är ett sätt att förhindra människor som har asylskäl att få möjligheten att söka asyl. Det är klart att vi inte kan köpa det.
– Jag är rädd att om man skulle genomföra det här, som ännu är oklart, så kommer Danmark snabbt att göra likadant och sedan kommer det att sprida sig. Sverige har gjort fantastiska insatser för flyktingarna och jag är stolt över vad mitt land har förmått och gjort. Nu riskerar vi däremot att bli en del av en politik som i stället stänger gräns efter gräns. Vad som kommer att ske då är inte så svårt att gissa. Det blir mer flyktingsmuggling, mer desperata flyktförsök och nya flyktvägar. Det är inte lösningen på de här problemen. Lösningen måste finnas i att värna asylrätten och ta ett gemensamt ansvar. Vår roll i den här frågan är att göra det.
(Intervjun med Jonas Sjöstedt gjordes innan regeringen presenterade sina förslag på åtgärder för att ytterligare begränsa antalet människor som söker asyl i Sverige. Se ledartext om det ämnet.)
