Brinnande bilar, tårgas och skottskadade demonstranter. Sedan två veckor har protesterna mot monarkin åter intensifierats i Thailand. En ny generation vill inte bara göra upp med den militaristiska monarkin, utan demokratisera hela samhället.
Söndagen den 14 november tog sig tusentals demonstranter ut på gatorna i Thailands huvudstad Bangkok, i strid med demonstrationsförbudet, för att protestera mot landet monarkiska styrelseskick. Protesterna hade börjat i augusti 2020 då en grupp studenter och aktivister höll tal med krav på att den mäktiga monarkin skulle reformeras. De fortsatte sedan med lägre intensitet, men när konstitutionsdomstolen i mitten av november slog fast att kraven på reform av monarkin är synonymt med att vilja störta den blossade protesterna genast upp igen. Domstolens beslut innebär nämligen att demonstranterna kan göra sig skyldiga till majestätsbrott, vilket kan ge mycket höga straff.
– För varje förseelse kan man få upp till 15 års fängelse. I samband med dom
stolens uttalande blev en av aktivisterna som suttit häktad också nekad borgen. Det innebär med all säkerhet att hon kommer att få fängelse, och hennes åtal pekar på att det kan bli 135 år, säger Karin Zackari, som forskar om mänskliga rättigheter i Thailand vid Lunds universitet, till Flamman.
Kvinnans brott var att ha burit en blus med orden ”jag har bara en far” på i ett köpcentrum. Det räckte för att fälla henne för majestätsbrott.
Bakgrunden till protesterna som först bröt ut för ett drygt år sedan är att monarkin vuxit sig allt mäktigare de senaste åren, samtidigt som demokratin successivt inskränkts. 2014 genomförde militären en kupp och atillsatte general Prayut Chan-o-cha som premiärminister. Två år senare dog kungen Bhumibol, som efterträddes av sin skandalomsusade son Maha Vajiralongkorn. Denne har sedan dess stärkt kungens makt på bekostnad av parlamentet och regeringen, vilket har gjort att protesterna främst riktas mot honom snarare än mot militären som i praktiken styr landet.
– Rörelsen riktar sig mot monarkin för att den nye kungen så tydligt har frångått demokratiska principer, som den förre kungen delvis respekterade. Den nye kungen har gett sig själv mer makt genom att ändra grundlagen. När militären tog makten 2014 började de utarbeta en ny grundlag och tvingade igenom en folkomröstning om den. Men den var ett skämt för man fick inte debattera den föreslagna grundlagen. Så den gick igenom och därefter skulle kungen bara underteckna den. Men han gick in och ändrade i viktiga artiklar vilket stärkte hans direkta makt. Därför står monarkin i centrum nu, säger Karin Zackari.
Monarkin och militären har en lång gemensam historia i Thailand. Enligt Karin Zackari genomförde militären kuppen 2014 för att den ville sitta vid makten när kung Bhumibol dog.
– Det var viktigt att de hade makten under successionen. Sedan 1950-talet har Thailand i princip varit en rojalistisk militärstat. Landet har sedan varit det mer eller mindre sedan dess.
Demonstranterna har bemötts av hård repression. Kravallpolis beskjuter dem med gummikulor, tårgas och ibland till och med skarpa skott. Delar av Bangkok har beskrivits som krigszoner av Al Jazeera. Detta har gjort att rörelsen har breddats och fått fler mål än bara reform av monarkin.
– Den större delen av protesterna handlar om demokratireformer och att militärstyret ska avsättas. De vill också reformera utbildningsväsendet. Jämlikhet, jämställdhet, yttrandefrihet och mångfald är också viktiga frågor. De ifrågasätter hierarkiska grundvalar i det thailändska samhället. Till exempel har de också gett sig på munkväsendet, så det är en helt ny typ av större demokratirörelse. Det påminner mycket om vänster- och demokratiprotesterna i Thailand på 70-talet, säger Karin Zackari.
Skillnaden mot 70-talet är dock att kommunismen inte spelar någon politisk roll längre. Enligt Karin Zackari översätts just nu väldigt mycket vänsterlitteratur till thailändska från västerländska språk, men om man på 70-talet läste Marx och Lenin läser de unga i dag i stället tänkare som Antonio Negri och Michael Hardt, Slavoj Zizek och David Graeber, menar hon.
Ett annat tecken på att rörelsen har en mer allmän och modern karaktär än tidigare proteströrelser är att hbtq-frågor spelar en viktig roll. Detta förstärktes av att konstitutionsdomstolen för bara ett par veckor sedan sade att det strider mot grundlagen att legalisera samkönade äktenskap.
Frågan är dock vilken effekt protesterna kan få. Ett tecken på att de kan leda till förändring är att de i grunden drivs av materiella faktorer, med anledning av att ekonomin går allt sämre – ett problem som enligt Karin Zackari är långt ifrån att få någon lösning.
– Jag tror att inte att det går att stoppa den här generationen. De är inte bara studenter som snart kommer att bli en välbärgad medelklass. För det kommer de inte att bli, eftersom ekonomin stagnerat. Det är skillnaden mot tidigare protester, som ofta har lugnat ned sig efter att militären fått igång ekonomin. I dag pekar ingenting mot att de kommer att göra det, säger hon, men tillägger:
– Dock vet vi sedan 50-talet att ingenting händer om man inte har vapen och en fraktion inom militären på sin sida.
