Vi är stolta över att presentera den nya Flamman, på en gång mycket gammal och ung. Själva tidningen är 99 år gammal, men vi som jobbar på tidningen är runt 30. Och gudarna skall veta, att den här tidningen gått igenom en del. Det mesta är något att vara stolt över. Gruvarbetare samlade ihop till den första redaktionskassan i Malmberget 1906. Det var en nödvändighet och en investering. Mer än sextio år senare bevakade tidningen den historiska gruvstrejken på samma plats. Flamman bidrog till en kamp som ruskade om den fusion av stat och kapital som betraktade folk som viljelös röstboskap. I den traditionen fortsätter vi.
Idag är det nästan farligt att skriva något sånt. Vänsterns misstag används inte bara för att radera ut vad vi åstadkommit i historien, utan framför allt för att kväva möjligheten att gå vidare. Det är ingen rättvis dom, och det är värt att påpeka att också avsändaren har sin historia.
CH Hermansson sade, apropå den flora av organisationer som uppstod på 1960-talet till vänster om VPK: Till vänster om oss finns bara avgrunden. Kanske trodde många på allvar att de mest aktiva där i avgrunden skulle försvinna spårlöst i historien. Så blev det ju inte. Idag är det inte sällan samma människor som sitter i maktens topp. De gick direkt från avgrunden till avbönen.
Och visst, Flamman skall vara en bred tidning. Här kommer inte bara folk som håller med mig eller andra på tidningen att få plats. Men vi tar oss rätten att inte ge upp, gräma oss och tyna bort. Detta är en tidning för dem som vill förändra världen.
Därför lovar vi några saker till dig som läser tidningen.
Vi kommer aldrig att förfalla till att anse oss opartiska. Vi tar parti mot den härskande klassen och dess budbärare, vad de än kallar sig. Det kommer inte att vara populärt, lönsamt eller ge oss några priser. Men det kommer att vara roligt.
Vi kommer att vara objektiva. Vi vet inte vad folk har för problem med det ordet. För oss betyder det att hålla sig till fakta och att följa sanningen tills den knackar på helvetets portar. Det kommer vi att göra, även om vi vet att det är DN:s ledarredaktion som öppnar från andra sidan.
Vi kommer att vara som Fantomen – hård mot de hårda. Vi är medvetna om att det just nu anses väldigt modigt att jaga småvilt i flock: sjuka, låginkomsttagare och folk som protesterar mot nedskärningar. Men det är inte vår stil. Alltså, ingen konkurrens från oss, Janne Josefsson.
Vi lovar högtidligt att göra upp med orealistiska och ansvarslösa föreställningar inom vänstern. Vi skall göra upp med det förflutnas övertro på privata lösningar, EU-kommissionen och Per T Ohlsson. Men vi är också ödmjuka. Den gamla ingrodda föreställningen om att kapitalismen är ett hållbart system måste motarbetas med kunskap och dialog.
Vi kommer alltid att vara lågbetalda. Det är ett löfte vi helst bryter, men vi vet alltför väl hur tidningens ekonomi ser ut. Att den ser ut så beror förstås på att att vi inte har några mängder rika annonsörer som kan förse redaktionen med ekonomisk hjälp. Men det innebär en sak som är positiv för dig, kära läsare. Du vet att vi inte plötsligt kommer se världen från insidan av Operakällaren. Om du mot förmodan ser oss där är det troligt att någon i personalen fyller jämnt och har sparat i åratal.
Låt oss förklara en sak. Det som du möter på dessa sidor kommer inte att försvinna innan censuren sätter saxen i vår tidning. Vi är här för att stanna.
