I samma veva som kulturmannen Tommy Berggren glatt delar med sig av sitt torskande i Brasilien under 60-talet, och helt jovialiskt konstaterar att han ”känner många horor som jag har mycket mer respekt för än en del kärringar som sysslar med politik”, släpps Nattstad – uppföljaren till polisen Simon Häggströms Skuggans lag (båda på Kalla Kulor förlag). Häggström som är specialiserad på prostitution och människohandel för sexuella ändamål fortsätter här att reflektera över sitt arbete, den svenska sexköpslagen och människorna han möter i jobbet. Han har också den goda smaken att bereda plats för de före detta prostituerade själva.

”Du kanske trodde att jag njöt av situationen. Att jag tyckte om att ha sex med dig.” skriver ’Lydia’ i ett öppet brev till torskarna. Och: ”Jag undrar om de tänkte på mina sönderskurna armar när de lämnade av mig för att sedan hämta sina barn på förskolan”.

”Jag var kär i henne och hon var kär i mig”, säger Tommy Berggren.

På 60-talet var sexköp förstås överhuvudtaget inte kriminaliserat, och obegripligt nog är det fortfarande inte olagligt för svenskar att torska i till exempel Brasilien eller Thailand. I Nattstad finns ett långt kapitel om de ’lagliga’ bordellerna i Tyskland, landet där flera kvinnor dog i samband med sexköp bara förra året. I en nätrecension av en tysk bordell skriver en svensk sexköpare: ”Det här har verkligen blivit ett svenskhak! Så mina vänner, åk dit, träffa landskamrater och ha riktigt bra sex med riktigt snygga tjejer. Den svenska inskränkta sexköpslagstiftningen kan inte nå dig där!”