Det är känt att SSU är ett splittrat förbund, såtillvida att det finns de som står till höger och de som står till vänster. Lina Afvander vill inte titulera sig själv som vänster-sosse. Hon anser att det är radikalt nog att vara socialdemokrat, men samtidigt påpekar hon att det är självklart att hon kämpar för en radikalisering av socialdemokratin.
Hon säger att hennes beslut att inte ställa upp som kandidat till ordförandeposten hade grund i en rad orsaker.
– Min magkänsla var att det var bäst för organisationen. Dels för att SSU måste rikta styrka utåt och inte fokusera inåt. Dels av den bitterhet som kan skapas vid ordförandevotering.
Afvander menar att stämningen under kongressen var positiv såtillvida att det fanns en vilja till diskussion och kompromisser.
– Jag ville att det skulle vara av-stampet som kvarstod efter kongressen, säger hon.

Hon tror också att det ger den nye förbundsordföranden, Ardalan Shekarabi, kraft att bli enhälligt vald.
– Det kommer kännas viktigt att ta till vara alla de viljor som finns inom SSU, säger hon. Lyckas vi göra SSU till en progressiv och högljudd kraft och dessutom ta ett steg närmre ett enande på så vis att alla är välkomna och respekterade, känner jag mig fullkomligt nöjd med mitt beslut.
Daniel Suhonen har länge varit aktiv i SSU:s organisation. Idag är han klubbaktiv i SSU Stockholm. Han anser att det viktiga för SSU är att fokusera på är de organisatoriska frågorna. Han menar att det som kallas för vänstern inom SSU står för förbundets aktivism och vill driva arbetet både parlamentariskt och i arbetarrörelsen.
– Vid sidan av det parlamentariska arbetet finns det klassiska folkrörelsearbetet. Det vill säga att synas bland folk och arbeta aktivt utåt, säger han.
Suhonen tror att en av anledningarna till att Afvander inte ställde upp är att man helt enkelt inte vill bråka.
– Lina är folkrörelse-sosse och hon vill inte splittra SSU. Kanske antog hon att hon inte skulle vinna, säger han. För organisationen tror jag dock att det var ett bra beslut. SSU har haft många oresonliga konflikter genom åren. Om jag förstått det rätt flöt kongressen på bra, för en gång skull. Den sakpolitiska debatten tände till och de lyckades kompromissa, tillägger Suhonen, som inte själv deltog under kongressen. Suhonen menar att ett problem är att de resurser som finns inom organisationen inte används på rätt sätt.
– SSU är en rik och stark organisation. Med dessa resurser kan man arbeta för en radikalare hållning. SSU måste synas mer i debatten och föra fram sin politik.

Suhonen berättar att det var SSU som 1965 drev igenom miljonprogramsprojektet, men säger att den sortens arbete känns fjärran.
– Det finns ett vakuum i debatten när det gäller hur en radikal, socialdemokratisk reformism ska se ut.
Daniel Suhonen vill dock se positivt på framtiden, och han tror att det finns stora möjligheter för SSU att driva förbundet framåt.