PARIS ”De etablerade partierna ställer upp i flera val 2004 (Europaparlaments -och regionalval) med fortsatt vacklande ekonomi, ökad arbetslöshet och hot om nya framgångar för yttersta högern. Och för första gången på 30 år står idag extremvänstern stark och enad (2002 fick den 11 procent)”, skriver New York Herald Tribunes Pariskorrespondent John Lichfield.
I opinionsmätningar säger sig 31 procent av väljarna att de kan tänka sig rösta på ett radikalt vänsterparti. De trotskistiska partierna LCR (Kommunistiska Revolutionära Ligan) och LO (Arbetarkamp) har nämligen, efter medlemsomröstningar, beslutat om valallians inför kommande val.
Redan detta har skakat om etablissemanget. När dessutom LCR tog initiativ till att skapa ett nytt “antikapitalistiskt och anti-nyliberalt parti” har initiativet fått stort utrymme i franska media.

Ögonblicket var sällsynt väl valt. Facket mobiliserade, vecka efter vecka, i våras och somras, miljoner offentliganställda i protest mot högerregeringens pensions- och utbildningsförslag.
Men de privatanställda svek av fruktan för jobben, och stödet från den parlamentariska vänstern (kommunister, socialister och de gröna) uteblev. I oppositionen härskar idétorka och handlingsförlamning. Det har skapat nattsvart pessimism hos facket och många väljare.
Politologer menar att Socialisterna (PS) sällat sig till de sam-hällsbevarande partierna, de Gröna nöjer sig med valallianser med PS och kommunistpartiet (PCF) irrar omkring efter en partner. Senast har PCF-ledaren Marie-George Buffet haft överläggningar med den populistiske Jean-Pierre Chevènement.
Många oroar sig för demokratins framtid, eftersom systemet förutsätter val mellan olika alternativ.
Det saknas idag, både i Frankrike och på andra håll i Europa, påpekar bland annat dagstidningen Le Monde.
Frågan är bara hur LCR ska hantera den situation partiet nu hamnat i. Medlemskapet har fördubblats under 2003, och fler fortsätter strömma till. Det är framförallt ungdomar från alternativrörelser.
“Frankrike riskerar hamna i samma politiska situation som på 50- och 60-talen, då ett starkt kommunistparti förhindrade uppkomsten av en center-vänsterallians”, varnar Lichfield.

Det nya partiet förbereds på möten 2004 över hela landet. Lanseringen beräknas kunna ske 2005. En konferens på europanivå har redan ägt rum i Paris. Där deltog representanter för den tyska vänstern PDS, italienska Rifondazione Comunista, portugisiska vänsterblocket, olika brittiska socialistpartier (bl.a. Scottish Socialist Party), danska Röd-gröna enhetslistan, Österrikes Kommunistparti och organisationer från Grekland, Turkiet, Irland, Schweiz, Luxemburg och Spanien. Värd för konferensen var franska LCR. Konferensen beslöt fortsätta arbetet med det nya partiet, och ställa krav på folkomröstningar i EU om den nya författningen.