Jonas Sjöstedt hade en bra dag i Göteborg. Solen sken, det lär ha varit fler än på länge i tåget och inför ett packat Gustav Adolfs torg höll han ett starkt och konkret 1 maj-tal, präglat av Vänsterpartiets viktigaste inrikespolitiska frågor. Talet tv-sändes av SVT Forum, vilket också Stefan Löfvens gjorde.
Mest uppmärksammat blev kanske det klarspråk Jonas Sjöstedt gav i regeringsfrågan. Vänsterpartiet kommer inte sitta i en regering som ”fortsätter dagens privatiseringspolitik” och vid ett regeringsskifte är vinsterna i välfärden Vänsterpartiets ”viktigaste krav”. Och även om SVT:s egen Mats Knutsson i tv-soffan tyckte att han målade in sig i ett hörn och både den moderata riksdagsledamoten(!) och den socialdemokratiske ledarskribenten tyckte att han riskerade göra Vänsterpartiet till ett ”enfrågeparti” var det klokt att använda mycket tid på att tala om den omtalade SOM-undersökning som visar att en stor majoritet av väljarna (inklusive borgerliga) stödjer Vänsterpartiets linje i den frågan. Allt annat hade varit märkligt.
Vänsterpartiet kan för övrigt inte göra rätt, enligt en del experter. När väljarna inför förra valet inte lyckades förknippa partiet med något särskilt anklagades det för otydlighet. När det genom hårt arbete har lyckats förknippas med en populär fråga är det tydligen också ett problem. Jonas Sjöstedt gör klokt i att strunta i den typen av råd.
Vad gäller presentationen har Jonas Sjöstedt hittat sin ton. Han är inte överdrivet aggressiv (något han inte behärskar) utan verkar ärlig med sin vänliga och resonerande ton. Han verkar påläst, kunnig och pålitlig. På minussidan ligger framför allt två saker: han är manusbunden och stakar sig ibland i texten, det ger ett lite styltigt intryck. Dessutom saknade även denna gång talet mer känslomässiga delar. Det finns för lite mänskliga exempel och dramatiska fakta för att engagera ordentligt på ett känslomässigt plan. Med de båda sakerna borde han ta hjälp om han vill bli en av de stora talarna på 1 maj.
Att talet präglades av Vänsterpartiets nu prioriterade politik, och inte var ett historiskt och internationellt misch-masch som bara plockas fram vid högtidsstunder, var en styrka. Det har ibland funnits en dålig tradition att ett första maj-tal ska innehålla allt som Vänsterpartiet annars inte pratar om. På så vis missar man möjligheten till utspel på en av de få dagar på året när allas ögon vilar på arbetarrörelsens partier.
Förutom vinster i välfärd behandlades i raskare takt vänsterns pålitlighet i kommuner och landsting, regeringens fokus på oppositionen, klimatfrågorna, feminismen, Reva-kritik, arbetsmarknaden och EU:s kris med bankerna som ”ouppfostrade bortskämda barn”.
Vad saknades? Det är alltid svårt att säga, alla vill ju ha med sina favoritfrågor i ett 1 maj-tal, ett urval är alltid nödvändigt. Men när till och med Göran Persson och Dagens Nyheters ledarsida ifrågasätter överskottsmålen i statens finanser hade det suttit fint om vänsterledaren tydligt hade satt ned foten och påpekat det absurda i att Sverige mitt i arbetslöshet och kris lägger pengar på hög, istället för att investera i offensiva satsningar. Pendeln svänger nu i debatten om den ekonomiska politiken, det gäller att vänstern hänger med om den inte där ska bli omsprungen av mitten.
Skillnaden mot Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfvens tal var stor. Stefan Löfven var också tydlig men på ett annat sätt. Socialdemokraternas mittenresa går vidare, nu med ett huvudutspel på arbetarrörelsens dag som var hämtat från föreningen Företagarna. Det stod i bjärt kontrast inte bara mot Jonas Sjöstedts tal utan också LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons.
