Artisten och aktivisten Maxida Märak vill ta Sápmi till klubbscenen och därigenom komma ifrån den stereotypa bilden av samer. I hennes musik blandar hon rap och jojk till tunga beats. Musiken, menar hon, fungerar som ett effektivt vapen för att väcka politiska frågor som makten vill tysta ner. Hon anser sig ha ett ansvar att stå upp för vad hon tror på.
– Jag är musiker men jag har också ett samhällsansvar. Jag vägrar bli mainstream och glömma bort politiken när jag tar plats i offentligheten, säger Maxida Märak.
Hon har uppträtt på demonstrationer mot gruvexploateringen i Sápmi, tillsammans med Downhill bluegrass band har hon släppt singeln East of the Mountains, ett försvar av människorna som levt och lever av markerna gruvindustrin hotar.
– Det skär i mitt hjärta när jag ser den äldre generation som i hela sina liv kämpat för våra rättigheter. Det gör att jag också vill kämpa så som de ha gjort. Jag vill kunna säga till min dotter att hon ska satsa på renskötseln, utan att behöva känna att det inte finns någon framtid för henne om hon väljer den vägen.
Det är dock inte alla som tycker Maxida Märaks protester är lika självklara. I Jokkmokk där hon bor med sin sambo som är renskötare och deras dotter möter hon mycket motstånd.
– Det finns tyvärr två läger: de som är för gruvorna för att det säkrar jobb medan andra ser det som slutet för renskötseln och i förlängningen den samiska kulturen. Vissa människor tycker jag är en extremist som bara driver politiskt propaganda. Men ju högre motståndarna skriker desto större skillnad känner jag att jag gör. Det sporrar mig.
Hon säger att hon förstår frustrationen hos människor som har svårt att försörja sin familj och ser en räddning i gruvorna, men att samhället på lång sikt urholkas.
– Människor slutar att utbilda sig eftersom gruvorna ger snabba och välbetalda jobb. Nu ser vi hur många människor ställs på bar backe när Norhtland Resources gick i konkurs. Men politikerna drar inte slutsatsen att vi måste hitta andra långsiktiga alternativ, utan de pratar istället om hur de ska få igång gruvan igen. Det är ett stort svek.
Hennes syster, Mimie Märak, är ett stort stöd när motståndet känns tufft. Tillsammans har de nyligen varit på turné med Under asfalten ett fjäll. En föreställning som blandar rap, spoken word och jojk. Med samhällskritiska texter vill de göra människor uppmärksamma på samernas situation. Okunskap leder till tystnad och det är farligt, menar hon.
– Sverige har varit duktigt på att tysta ner motstånd. Nu börjar det förändras. Samernas liv och kamp blir allt mer synlig. Men fortfarande är det den stereotypa bilden som de flesta ser. En same i en kolt med en ren. Det har hänt att människor som bokat mig för konsert har blivit sura för att jag inte uppträtt i kolt. För dem är jag inte bara artist utan en samisk artist. Något exotiskt. Effekten av den förenklade bilden av oss blir att människor slipper problematisera, vi blir ofarliga.
Under Jokkmokks marknad, där den årliga färgglada renrajden är uppskattad bland besökare, genomförde Maxida Märak tillsammans med några vänner ”den svarta renrajden”. Svartklädda med renskelett släpandes efter sig ville de belysa vad som väntas om exploateringen får fortsätta. Hon säger att det behövs en samisk revolution.
– Ibland krävs det att man gör handling av sina ord. Kolonialismen pågår än idag och om lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna måste man stå utanför den.
Hon nämner Idle no more-rörelsen som en kraft att räkna med. Urfolk över hela världen upplever att den hänsynslösa kapitalismen hotar deras existens. Genom att samarbeta över landsgränser blir de fler och starkare. En gräsrotsrörelse underifrån som kämpar för sina rättigheter och den natur de är beroende av.
Enligt Maxida Märak berör kampen inte bara samerna vilket många vill få det till. Det handlar om mänskliga rättigheter, om att allt inte kan eller bör mätas i ekonomiska termer.
– Idag säger sig alla vilja värna en hållbar värld. Du får en smäll på fingrarna om du äter en Chiquitabanan, om du inte köper ekologiskt eller inte äter svenskt kött. Här strövar renarna fritt, håller fjällmarkerna öppna. Vår kultur säger att vi är en del av naturen, vi har den bara till låns. Det blir inte mer hållbart än så.
Maxida Märak har mycket på gång. Med sin jojk gästar hon Mando Diao på den officiella låten till skid-VM i Falun, SVT spelar just nu in en dokumentär om Maxida Märak och hennes syster som ska visas i år. Hon gör skådespelardebut i filmen Glada hälsningar från Missångerträsk som även den har premiär i år och hon har planer på att börja arbeta med ett album. .
– Jag är orädd och kommer aldrig sluta kämpa, säger Maxida Märak.
PS. Lyssna på Maxida Märaks musik på www.soundcloud.com/maxida-marak-1